Det Okarjatenska klostret |
Rött sken (forts)Vi flydde från platsen. När vi åter kom till synhåll till våra ponnyers förfasades nu jag och Ted av en ny upptäckt. Erot var borta utan tvivel började vi leta och ropa efter honom dock utan dåvarande resultat. Vi hittade däremot en tänd fackla och en vad till syntes var en helt övergiven by. Vi letade vidare där och jag bestämde mig för att kolla det större av husen ty, även ondska brukar välja efter tycke. Jag försökte först med dörren men den var låst och omöjlig att få upp med vår styrka. Vi försökte sedan med ett fönster med de var för högt upp så jag gav mig av mot baksidan för att hitta något att ställa sig ovanpå. När jag gick till hörnet hörde jag av fasan väsande ljud igen och strax därpå två röda ljuspunkter. Jag hämtade nu min kamrat och lät inte även denna komma ut synhål. Inte heller sa jag något om vad jag sett. Vi använde sedan en flyttbar trappa för att komma in ett av fönsterna. Vilket vi också gjorde. Rummer vi nu stod i var tomt och vi hörde väsandet igen. Ljuset från facklan darrade som ett asplöv. Tätt tätt gick vi ropande, letande och livrädda. Jag gick efter mycket tvekande ner i en källare där jag hörde väsandet nära. Livrädd tittade jag mig omkring men såg inget mörkret var för tätt. Skräckslagen sprang jag upp igen och stängde igen. Jag ville stänga in det, var det än nu var och bränna upp det men jag ville också ha min vän Erot. Då jag letade efter något att hålla ner luckan med hörde jag till min glädje en bekant röst. Erot, Vi sprang båda ut till honom i blandade känslor och flydde därefter tillsammans ifrån platsen så fort som våra ben kunde bära oss. Vi haver inte pratat om händelsen ihop. Vi vågar inte fast de inte erkänner det vet jag att de liksom jag har mardrömmar och vill inget mindre än att somna. Sida 1 |
Klosterporten
|