Det Okarjatenska klostret |
Owab RepeTidigt en dimmig morgon på våren för snart 9 decennier stördes Brödraskapet den vita klaokan i klostret Okarjate under sin första bönestund för dagen. Den uråldriga portsringen slogs mot den massiva ekporten. Munkarna som nästan aldrig blev störda under sin tid i klostret i och med dess ödsliga läge, blev förvånade. Vem kunde det vara så här tidigt? Eftersom stillheten ändå var bruten gick tre av dem för att öppna den stora portdörren. Dörren gled upp med ett knack just som solen skulle gå över Tempas kant. Utanför tycktes det dock inte vara någon. Sikten var för dålig för att kunna se någon på i rörelse mot eller från klostret. Dimman är oftast tät där. Den når till och med ibland toppen vilket får Tem området att se ut som en gryta med ångande vatten. Området inklusive byn nedanför branterna är inte ens kartlagda till begriplighet i de hålor dimman aldrig tycks lämna. Temi munkarna var precis på väg in då en av dem dock upptäckte något. Det låg en korg bredvid den andra portdörren som de inte sett där förut. I låg ett wongosiskt barn inlindat i ett vitt linne täckt med underliga inskriptioner. Munkarna som blev mycket förtjust en krabaten beslöt sig, efter misslyckade försök att få kontakt med de riktiga föräldrarna, för att behålla barnet. Barnet växte således upp i klostret med allt vad det innebär. Han fick heta Owab Repe som betyder ”objuden gäst med budskap” Owab blev mycket tidigt aktiv i Brödraskapet och lade redan vid åldern av 8 år klosterlöfte men blev med åren också äventyrslysten och intresserad av världen utanför grytan. Han bestämde sig för att bli en utforskande missionär och detta förstås i den tro han var fast besluten på stämde. Han dröm blev verklighet först när han fyllde 63 från den dagen han hittades. Då han gav sig av med sin vän Oschab mot söder för att både söka nyttig kunskap och självklart för att sprida läran och då inte bara bland de sina. De båda var nu fullt utbildade Temi munkar som både kunde alla Temi lagar och historia utantill men också stridskonsten med Ordens två vapen som var anpassade efter lagen om förbud mot vassa edgar: Den buggliga Temiska morgonstjärnan och den förstärkta Temitestaven.
|
Klosterporten
|