- Den som jag hade haft var en Polaris med automatisk transmission så det var bara att gasa och köra. Den jag nu först skulle köra var en Yamaha Kodiac 4x4 med konstant 4-hjulsdrift och manuellt växlad låda med 5+5 växlar(hög och låg) framåt och backväxel. 

- Vi började med att köra runt på plan mark i lugn takt för att framförallt lära oss växlings- mekanismen. Att växla denna maskin visade sig dock vara väldigt enkelt: efter start lade man i 1:an(drog spaken en gång bakåt) och "gasade iväg" med tumreglaget och för att sedan växla upp var det bara att släppa gasen och dra spaken bakåt en gång till för varje växel. Under "vanliga" förhållanden använder man högväxel. Den låga 1:an t e x var verkligen en superlåg växel och maskinen blev också superstark. Växellådan är också så konstruerad att man inte behöver starta på 1:an, utan det går(på någorlunda plan mark) att starta på nästan vilken växel som helst. 

- Efter detta första pass på plan väg bar det iväg ner till den speciella träningsbanan som är som en crossbana på sand med backar av varierande lutning och terrängavsnitt med uppbyggda hinder av olika slag. 

- Vi började med att köra runt i lugn takt, i mitt fall på 1:ans och 2:ans växel. Förutom Roger, som liksom jag sitter hela tiden, var en instruktör till med, Lennart, som är "gångare" och kunde stiga av och vara behjälplig vid vissa svåra moment. 

- Det här var väl ingenting tyckte jag och började känna mig ganska säker, tills vi stannade och Roger sade att nu ska vi testa lite körning uppför och utför lite brantare backar och drog så iväg upp på en liten höjd och stannade uppe på toppen och pekade nedåt sidan och menade att här ska vi ned.........och så gav han sig iväg. Jag tyckte det såg fruktansvärt brant ut och undrade verkligen hur jag skulle klara det, men det var bara "att ta tjuren vid hornen" och ge sig iväg. Lennart stod redo uppe på backkrönet för att ge råd och anvisningar och sa, "i med 1:an och gasa försiktigt och bromsa sedan lätt med fram- och bakbroms hela vägen ner". - När jag tittade ut över krönet tyckte jag nog att det lutade rakt ned, men jag gav gas försiktigt och så bar det av utför och jag parerade med bromsarna och ner kom jag faktiskt utan problem. Det här var häftigt! 

- Eftermiddagen fortsatte vi sedan med att träna i olika backar. Långa och korta, mer eller mindre branta, utför och uppför. Det var samma sak när jag skulle uppför samma backe som jag först körde ned för: jag tyckte att det gick rakt upp i himlen och tänkte att här slår jag väl bakåt, men efter att ha sett Roger ta sig upp förstod jag att måste ju gå! 

- Vad som är bra med en sittande och en gående lärare/instruktör är bl a att man förstår de olika teknikerna med att köra en terrängskoter. Är man som jag(och Roger) rullstolsburen och bara kan sitta och köra måste man tänka och parera på ett helt annat sätt än om man kan stå och köra och då har en helt annan balans. Nyttigt att se och förstå.........Vi tog också en tur på stigar ute i skogen denna eftermiddag. Det är underbart att kunna ge sig ut i terrängen och se på naturen och känna alla lukter och också se att terrängskotern knappt lämnar några spår efter sig eller förstör marken! 
 
- När så dagen var till ända och jag på hotellrummet på kvällen gick igenom dagens händelser med värkande armar och axlar och "en helt slut" kropp började jag förstå att jag visst inte kunde köra terrängskoter på ett fullgott sätt, trots att jag hade haft en i 1½ år !! Att armar och axlar värkte berodde ju på att det faktiskt är ganska jobbigt att hela tiden parera och hålla emot i dom olika hindren, speciellt där man vid något hinder måste hålla emot så att hjulen inte vrider sig åt fel håll och man kan bli faststående! 

- Efter lunchen skulle vi lära oss att köra "på skrå", alltså köra i stark sidolutning och lära oss var gränsen gick för att inte tippa åt sidan........Roger som vanligt före för att visa oss nybörjare och "spåra upp" banan. Lennart gick bredvid för att rycka in om det behövdes. Det här såg också lite ruggigt ut när Roger körde så att maskinen nästan tippade, men det gick faktiskt. Det gällde att förflytta sig så långt ut åt andra sidan(in mot backen) man kunde....Det var precis att jag nådde gasreglaget med tummen. Lennart gick bredvid och vid en punkt fick jag stanna och Lennart tog tag i maskinen och drog till så att jag fick känna var gränsen gick för att inte välta......Efter några körningar fram och tillbaka behärskade jag tekniken till fullo! Under denna övning körde jag på låga 1:an och smög fram med maskinen. 

- Nästa hinder att forcera var "timmerbacken". Här hade dom lagt timmer "på tvärs" i en brant backe och vi skulle köra först nedför, sedan uppför. Det här såg också våghalsigt ut när Roger demonstrerade. det här var ju ingen "slät" backe utan här hoppade hjulen fram över timret. Vi fick, på samma sätt som i de rena sandbackarna, lära oss att köra utför genom att aktivt bromsa och utan att bromsa, bara med motorbromsen.....Efter ett par gånger gick även detta galant! - Nu började självförtroendet vara på topp och för varje nytt hinder tänkte jag, "det här fixar jag lätt"!..... Nu var det dax för Roger att demonstrera hur man kan använda en vinsch för att ta sig upp om man t e x har kört fast. Roger hade en vinsch monterad fram på sin maskin. han ställde sig på plan mark nedanför timmerbacken och Lennart drog ut vajern och fäste den runt ett träd ovanför backen....Sedan fick vinschen dra upp maskin och Roger upp för hela backen. - Detta är ju ett suveränt hjälpmedel om man blir stående fast mitt ute i skogen t e x. - Denna dag fick jag också prova maskinen med automatväxel och servostyrning, en Yamaha Grizzly 4x4 YFM 600FW. DETTA VAR "SOM NATT OCH DAG" !! Här blev jag verkligen en mycket säkrare förare på alla sätt: jag hade ju alltid automatiskt rätt växel i för varje förhållande och mina stackars värkande axlar och armar med sina förslitningsskador fick lite välbehövlig vila! DET VAR EN REN NJUTNING ATT KÖRA DENNA MASKIN......Hemkommen till hotellrummet denna kväll var jag så trött efter duschen att jag "ramlade i säng" och somnade strax efter klockan 21 och sov i ett sträck till ½7 på morgonen!! 

Denna sista(tredje) dag på utbildningen skulle vi ut på ett äventyr: Vi skulle ut på en körning rakt ut i skogen ca 3 mil och vända hem, alltså 6 mil sammanlagt. det här verkade spännande och vi samlades kl 09.00 och drog så iväg, Roger först i karavanen och Lennart sist...... Idag skulle Roger "grilla oss" förstod jag, för här gick det över stock och sten, över kalhyggen, vattenfyllda diken, genom mycket oländig terräng varvad med stigar och inga stigar och körning i lugnt tempo på grus- och asfaltvägar........Vi hade enorm tur med vädret dessa augustidagar, sol från en klarblå himmel och idealisk temperatur på ca 20 grader! -Efter någon timmes körning tog vi rast och Lennart fixade "kokkaffe" på Trangiaköket och Roger bjöd på nybakat bröd till. Tänk vad allt smakar bra ute i guds fria natur!.....Så fortsatte vi och naturen med hinder blev allt vildare, här fick vi verkligen bevis för hur man kan använda en terrängskoter. ETT FANTASTISKT HJÄLPMEDEL I MIN SITUATION! 

- Efter ytterligare ca 1½ timmes körning kom vi så fram till målet, en liten tjärn där det bl a gick ädelfisk, som låg spegelblank och vi körde ner till ett rastställe som var iordninggjort med bord och bänkar alldeles invid vattnet. Här fanns också en brygga man kunde ta sig ut på med rullstol. Vilket underbart ställe!....Fram så med Trangiaköket igen och nu var det Roger som fick agera kock och bjöd på en underbar lunch med kokkaffe och bulle efter.... Här skulle man ha en stuga, tänkte jag i mitt just nu rofyllda sinne!  

- Efter att vi gjort ifrån oss våra naturbehov(på diverse uppfinningsbara sätt av oss som inte kunde ställa oss bakom ett träd) skulle vi vända hemåt.....Nu skulle jag köra den automat- växlade maskinen igen, så min kurskamrat och jag åkte upp på en väg och ställde maskinerna alldeles intill varandra så att jag kunde hoppa/hasa mig över. Ingen av dessa maskiner var dock för hög att ta sig upp i från rullstol och med rätt teknik fungerar det alldeles utmärkt! Roger(inte jag) hade sin rullstol med sig fastspänd där bak och han demonstrerade hur han förflyttade sig upp på maskinen från rullstolen och sedan lyfte upp den och säkrade den... Här hade jag också en del att lära vad det gäller teknik och hjälpmedel. Man måste många gånger vara lite uppfinningsrik själv! 

- Så bar det av hemåt, nu på lite andra väger med andra hinder. Jag satt bara och njöt med ett leende på läpparna när jag körde denna maskin! Den kändes nästan som "ett med kroppen". På ett ställe, vid ett vattenfyllt dike, blev min kurskamrat Björn stående fast i vatten och lera och kom varken framåt eller bakåt!....Nu kom vinschen till pass igen. Roger vände sin maskin och ställde sig ca 8 meter framför Björn och Lennart säkrade vajern och så var det bara att lugnt dra upp Björn och maskin!...Vad skulle vi ha gjort utan vinschen?!...Efter detta kom vi ut på ett område med mycket svåra förhållanden/hinder men med denna maskin verkade det inte finnas något man inte klarar av!.....Efter en kort paus med ett äpple bytte Björn och Jag maskin igen, men nu var jag "så säker" att det mesta gick utan större problem även utan automatlåda och servostyrning. Enda felet jag begick under hemfärden var när vi skulle över ett ganska stort vattenfyllt dike och jag körde då med låga 1:an....Jag slirade då så mycket och "rev sönder" dikeskanten för de bakomvarande. Jag skulle istället ha kört på  höga 1:an, men man lär sig alltid något av misstagen. 

- Sista biten hem gick på omväxlande grus- och asfaltvägar där vi kunde "dra på" lite och känna fartvinden i ansiktet, skööönt....... Hemkomna till motorstadion sedan sade Roger de förlösande orden till mig: Du har klarat ditt prov med glans och får ditt förarbevis på posten om några dagar!