Tjernobylbarnen
till Vänersborg
sommaren 1997.
Tjernobylbarnen
1997
Idén
Att låta ett antal barn från Tjernobylområdet komma till Vänersborg,
för att få uppleva ett par veckor med ren mat och ren luft.
Det var hösten 1996 som idén föddes att låta några barn från Tjernobylområdet komma
till Vänersborg
under några sommarveckor, för att få njuta av ren mat och ren luft bl a.
Bakgrund
Idén föddes i Vänersborgs
FN-förening. Fördes vidare till Svenska kyrkans internationella grupp. Tre personer fick
i uppdrag att arbeta vidare. Samlade människor till sig.
Idén föddes i Vänersborgs
FN-förening, för att sedan föras vidare till Svenska kyrkans internationella grupp.
Efter en stunds diskussion så gav man tre personer i uppdrag att dra igång projektet.
Dessa personer var Herbert Bartholmes, Gunnel Olénson och Lars G Thorstensson. Arbetet
sattes igång genast med att samla till sig intresserade personer. Snart var vi en grupp
på 10 personer som kom från olika organisationer.
Arbetet
Insamling av pengar. Be om hjälp med saker. Be om hjälp med praktiska saker.
Samordning. Hålla kontakt med Vitryssland.
Ordna med inbjudan, visum osv.
Vi tryckte upp foldrar för insamling av pengar. Vi öppnade ett postgirokonto. Ett stort
arbete vi hade var att kontakta olika företag för att få hjälp med olika saker, både
av materiell och praktisk art.
Vi började med att hålla kontakt med en kontaktperson på plats i Vitryssland.
Denna person hade tidigare varit kontaktperson i ett liknade projekt som genomförts i
Brålanda för några år sedan. Det ordnades med inbjudan, visum och transporter av
barnen. När det gäller transporten av barnen hit till Sverige, så hade vi turen att en
av medlemmarna i gruppen är bekant med chefen för flygvapnets flottilj på Såtenäs.
Därför erbjöd sig dessa att sköta transporten med hjälp av ett Herkulesplan. Detta
helt utan kostnad.
Förläggningen planerades att vara i Norra skolan och kommunen lovade att ställa upp med
detta utan kostnad. Det visade sig dock att Norra skolan inte hade rätt utrustning i
köket, så därför fick vi finna en annan lösning. Denna lösning blev Vänerskolan
där man kom att ha förläggningen.
Vad vi
gjorde.
Bad i vänern, havet och Vattenpalatset. Besök på västkusten. Halle- &
Hunneberg, grottorna. Besök på Karlsro. Barnens dag i Plantaget. Besök på Bohusläns
museum och Emmaus. Besök på Nordens ark. Synundersökning. Besök på Dockmuséet.
Besök på Liseberg. Medverkan i ekumenisk gudstjänst. Shoppingrunda på Överby. |
Vad vi fick hjälp
med.
Pengar. Transpoter (flyg, bussar, drivmedel). Logi. Cyklar, hjälmar, kläder,
leksaker, spel. Specialpriser. Godis, glass, mat. Synundersökning, glasögon. |
Måndagen den 21 juli så var det en entusiastisk grupp som
lämnade Vänersborg,
med destination Såtenäs, för att åka vidare till Minsk i Vitryssland.
Väl på plats i Minsk så blev vi förda till en terminal, där vi väntade på att
barnen skulle komma. Efter en stund så kom barnen, och det var många nyfikna blickar,
både från barnen och de vuxna. Det tog lite längre tid för barnen som kom från Kiev i
Ukraina, eftersom det var något slags papper som saknades. Dessa barn skulle vidare till
Floda. Gruppen från Vänersborg
och en grupp från Floda samordnade nämligen flygresan. Efter ett tag lämnade dock
Herkulesplanet Minsk och Vitryssland bakom sig, och färden ställdes med de 81
passagerarna till Såtenäs.
Väl framme på Såtenäs så äntrade man den buss som Vänersborgs
Linjetrafik ställt till gruppens förfogande, och Bengt Olénsson styrde mot Vänersborg
och Vänerskolan. När vi så kom fram till skolan så möttes vi av en välkomstkommitté
bestående av bland annat S Gunnar Petersson, som i detta sammanhang blev kallad för
borgmästare, eftersom det inte gick att översätta kommunfullmäktigesordförande till ryska.
Efter alla tal och en bit mat så var det dags att inkvartera sig i gymnastiksalen.Morgonen
därpå så promenerade hela gruppen genom staden och ner till Fisketorget för att kliva
ombord på Possidonken, som tog barnen till Ursand där vi tillbringade hela dagen.
På onsdagen delade vi in barnen i två grupper och satte sig i var sin buss, för att
åka till kusten, där två familjer inbjudit barnen till deras sommarstugor. Det blev sol
och bad i saltvatten för första gången, och en del av barnen tyckte inte speciellt väl
om detta fenomen, salt vatten ?! På onsdagen påbörjades också arbetet med att sortera
alla de saker som vänligt folk skänkte till barnen. |
På torsdagen åkte barnen till Sikhall för att bada. På kvällen tog vi en tur upp
till Halle- och Hunneberg. Vi tittade i grottorna och letade efter älgar, men tyvärr så
var det inga som ville visa sig.
Fredagen tillbringade vi på Karlsro, där missionskyrkan hade bjudit in barnen. Vi
gick tipspromenad, lekte lekar, paddlade kanot och badade hela dagen.
På lördagen besökte vi Plantaget där det var barnens dag. Där fanns gungor,
hopptorn, fiskedamm och bamen målade sig till clowner. På hemvägen besökte vi
Vattenpalatset och detta blev ett mycket lyckat inslag.
På söndagen gick vi till gudstjänst i Vänersborgs
kyrka, och på eftermiddagen besökte vi Bohuläns museum och Emaus i Uddevalla.
På måndagen i andra veckan så åkte vi till Nordens Ark, där vi gick omkring under
dagen. Vi fick se Snöleoparder, Järvar, Vargar och många olika sorters djur.
Tisdagsförmiddagen tog vi en promenad till Skräcklan och meningen var att vi skulle
bada där. Så blev det dock inte utan barnen besökte en i gruppen i hans lägenhet. På
eftermiddagen besökte vi Vattenpalatset ännu en gång, eftersom barnen propsat på
detta. Tisdag kväll ägnade vi åt synundersökning hos Ögat. Det konstaterades att fyra
av barnen var i behov av glasögon, och detta ordnades helt utan kostnad. Det
konstaterades att en av ledarna också behövde glasögon, och dessa bekostade gruppen.
På onsdagen klev vi ombord på en reguljär buss och åkte till Överby. Där gick vi
omkring och barnen handlade för pengar som de fått till skänks av snälla människor.
Tillbaka i Vänersborg
så besökte vi Grill-Ivars korvkiosk på torget. Lisbeth Johansson, som äger denna, hade
ordnat med insamling av pengar och saker som hon skänkte till barnen.
Torsdagen var den enda dagen på dessa fjorton dagar som det regnade. Därför stannade
vi hemma på förläggningen under förmiddagen, för att på eftermiddagen besöka
Dockmuseét och därefter besöka pizzerian Tre Galli, där barnen blev bjudna på pizza.
På fedagen åkte vi till Liseberg där vi var hela dagen.
På lördagen hade vi utlottning på de saker som folk hade skänkt, och på
eftermiddagen gick vi hem till Christin Zettersten för att titta på den video vi filmast
in.
På söndagen medverkade barnen i en ekumenisk gudstjänst i plantaget, där de sjöng
Stilla natt, som de lärt sig både på svenska och ryska.
På måndagsmorgon den 4 augusti, så var det dags att ta farväl. Barnen och en del i
gruppen klev ombord på bussen som tog dem till Såtenäs, för att sedan ta sig vidare
till Minsk. Det var nog det svåraste ögonblicket i mitt liv. Att stå där vid bussen
och ta farväl av dessa barn som man hade tillbringat 14 dygn med. Jag kommer att för all
framtid minnas dessa barn.
Det var hektiska dagar som de var här, och det var mycket arbete innan. Så när de
åkte hem så kändes det både vemodigt och skönt. Det var i alla fall underbart att få
ha varit med om detta. Att få uppleva den otroliga respons man fick.Alla ville vara med
och hjälpa till. Jag har aldrig upplevt något liknande i andra projekt. Här fick den
godhjärthet, mänsklighet och solidaritet som finns i Vänersborgarnas
hjärtan, en chans att visa sig.
Framtiden.
Beslut om att ta hit barn sommaren 1998. Stödja fadderverksamhet. Arbeta vidare med
ett av barnen som har speciella behov. Samla medlemmar till den nybildade föreningen.
Vi har nu så här i efterhand bildat en förening av gruppen, med en interimstyrelse där
jag fungerar som ordförande. Föreningen heter Tjernobylbarngruppen i Vänersborg,
och vi har beslutat oss för att vi ska ordna så att ytterligare 20 barn från Vitryssland,
ska få komma till Vänersborg
under 2 sommarveckor 1998.
Lars G Thorstensson
