Samverkan mellan djur och växter;
- bevis på en allvis Skapare

Ämnet "samverkan mellan djur och växter" kan vara viktigt att granska på grund av att så många tillskriver naturen själv den förmågan som endast en allvis skapare kan besitta.

Skaparens superintelligens gör sig märkbar i allt skapat på jorden, varav vi här ska göra en liten granskning av "samverkan mellan djur och växter." (ett symbios.) Vi ska också se en annan situation där det förekommer ett ensidigt utnyttjande av den andra parten, växt eller djur; (ett pseudokopulation.) som ofta kan vara ett parasiterande.

Detta samarbete eller ensidigt utnyttjande mellan djur och växter, är intressant därför att det visar på en mycket intelligent uträkning som inte utnyttjaren, till exempel växten själv eller ett djur skulle vara i stånd att tänka ut. Exempel på detta kan påvisas om samverkan mellan misteln som är ett parasiterande träd och mistelfågeln. Denna fågel äter mistelns klibbiga frön, men skulle den inse hur besvärligt det skulle bli att bli av med fröet sedan, skulle den säkert inte låta sig utnyttjas av misteln. Mistelns frö sitter fast i ett mycket segt och klibbigt ämne och kommer med fågelns exkrement. Mistelfågeln tvingas därför att stryka det hängande fröet mot en gren för att befria sig från det. Genast suger mistelfröet fast sig i grenen med en sugfot och börjar suga näring och vätska ur värdträdet. (Exemplet är hämtat ur ett naturprogram i TV).

En annan märklig samverkan som klart och tydligt visar att ett djur och en växt var skapta för varandra. Upptäckten är gjord av brasilianska forskare i Linhares naturreservat norr om Rio de Janeiro, om ett samarbete mellan en kaktus och en ödla. Kaktusens frukter förser varje dag ödlan med både föda och vatten, ödlan sörjer i gengäld för att kaktusen kan föröka sig. Kaktusfröna kan nämligen inte gro, innan de har tagit en tur genom ödlan Tropidurus torqatus matsmältningssystem och kaktusväxten Melocactus violaceus. Varje dag bildas hos kaktusen, en till fyra ljusröda frukter, som kommer till synes just under den tid på morgonen, när ödlan är mest aktiv.

En forskargrupp vid statsuniversitetet i Campinas gjorde grobarhetsförsök med frön från kaktusfrukten och fann att fröna bara kunde gro efter att ha gått igenom ödlans matsmältningssystem. Kaktusens frukter ger ödlan socker och vatten. Kaktusen och ödlan är livsviktiga för varandra, av den anledningen att inga andra djur eller växter kan ersätta deras funktion. .Dessa två exemplen talar sitt tydliga språk och behöver ingen kommentar.Kemiska ämnen från vissa bakterier kan få växter att skapa nyttiga rotknölar.Många baljväxter utnyttjar bakteriers förmåga att fånga luftens kväve. Bakterierna får leva i växtens rotknölar, där de gör kvävet tillgängligt som näring för växten.Franska forskare har isolerat ett bakterieämne, som kallas faktor NodRM. I ren form kunde ämnet sätta i gång knölbildning på lusernrötterna. Forskare gissar att växten är försedd med ett arvsanlag som styr själva knölbildningen. Genen sätter i gång så snart den får besked från bakterieämnet. (Hämtat ur Illustrerad Vetenskap nr. 4/91 sid. 23).

En Australiensisk blomma har ett märkligt sätt att sköta sin pollinering genom att den boxar till insekterna med sitt pollen. I mitten av den rosa blomman (Stylidium graminifolium) finns nektar. Där sitter en lång kraftig pistill som är böjd rakt ut från blommans sida, men ytterst på denna ståndare sitter en borste med pollen. Det är att märka att denna borste med pollen inte spänds ut förrän solens värme aktiverar insekterna, på detta sättet sparar blomman på sin energi. När så insekten landar i blomman för att samla nektar, fjädrar ståndaren upp med pollenborsten mot insekten med blixtens hastighet. När så insekten besöker nästa blomma händer samma sak sedan den har först har lämnat det gamla pollenet. Nu får den nytt pollen som befruktar nästa som står på tur. o.s.v.

Ett bra och tydligt exempel på en genialisk uträkning, programmerat av vår skapare, visar exemplet i Illustrerad Vetenskap 7/96 sid. 78 och 79. Det handlar om en Australisk orkidée‚ "Drakaea glyptodon." Denna orkidée‚ är en av de bästa exemplen på snillrik uträkning för att kunna utnyttja en stekel till att befrukta endast denna art av orkidéer; Citerar: "Ett ensamt kronblad på blomman har nämligen vuxit sig långt och tunt och slutar i en så kallad läpp, som vid första ögonkastet mer påminner om en insekt än om en blomma. Det är just det som är meningen. Läppen har en hårig "kropp", ett svart "huvud" och en slät och spetsig "bakkropp", som får den att likna honan av stekelarten "Zaspilothynnus nigripes".... orkidéen sänder ut en doft, som påminner om stekelhonans speciella sexuella lockämne....Snabbt blir han så ivrig att den falska stekelhonan (attrappen) råkar i våldsamma svängningar. Detta utlöser ett slags gångjärn, som får blomläppen att vippa fram mot resten av blomman. Stekelhannen, som fortfarande håller ordentligt fast i sin utvalda, vippar med och kör in huvudet i blomman. Här väntar det klibbiga pollenet, som fastnar på hans huvud som en liten klubba". Stekelhannen upprepar detta misstag ganska omgående och detta vid nästa orkidée‚' med likadan honattrapp."Detta är just orkidée‚ns strategi. För nästa gång den parningslystne stekeln faller för knepet och hamnar med huvudet före i en annan orkidée, har pollenklubban i hans panna torkat in en smula, så att den nu böjts nedåt precis så mycket att den träffar, där orkidéens märke sitter. Blomman är befruktad..." Termen för detta ensidiga utnyttjande av stekeln, kallas av Botanister för pseudokopulation.

Det sades att orkidéen hade en "strategi". Detta fordrar att växten i fråga har en hjärna fullt jämställd med en människas, eller ännu mera utvecklad. Dessutom förmåga att bygga om sin växtkropp för ett slugt uträknat behov, grundat på en dissekering av stekelhonan samt kemisk analys av det sexuellt retande doftämnet. Kan någon människa förklara detta detaljerat?

Under rubriken; Gräshoppan får sin mat att växa igen ( Illustrerad Vetenskap nr.6/96) "En forskargrupp vid universitetet i Georgia, USA,...har kommit fram till en överraskande upptäckt: Gräshopporna utsöndrar helt enkelt ett ämne i sin saliv, som får blad och strån att växa ut snabbare igen." "Forskarna extraherade ämnena från tusen gräshoppors magar och hällde ut denna lösning över växtskott. Efter denna energiinsprutning växte skotten som besatta i omkring 24 timmar."
"Vilka ämnen gräshopporna använder för att få växterna att växa upp så snabbt igen," vet forskarna ännu inte. Det är naturligt vis inte så att gräshopporna själva har komponerat denna tillväxtfaktor i sin saliv inte heller kan naturen som är utan tankeförmögenheter räkna ut något liknande.

Utdrag ur boken; Liv och under i naturen. Sidan 82 läggs ytterligare ett bevis för att det "naturliga urvalet" i samverkan mellan djur och växter inte har någon som helst förankring i verkligheten, som vi nu ska se i detta citat av författaren ROBERT E. D. CLARK, föreläsare vid Cambridgeshire Collage of Art and Technology.

"Yucca, eller palmliljan, kan inte pollinera sig själv utan är beroende av en Yucca-fjäril. I gengäld är Yucca - fjärilen helt och hållet beroende av Yucca - växten för att få näring till sina larver."
"Kunde detta fenomen med inbördes beroende mellan växt och insekt ha uppstått genom "naturligt urval?" "Mellanstadierna skulle inte haft någon möjlighet att överleva och skulle alltså ha varit värdelösa."
"Ändringar som är nödvändiga för att utveckla en symbiotisk gemenskap mellan två arter är av sådan karaktär, att det inte skulle vara ändamålsenligt att de ägde rum hos den ena parten utan att något motsvarande samtidigt skedde hos den andra."
"En planlös utveckling kan inte göra enkla organismer mera komplicerade."
Det finns fåglar som parasiterar på varandra, till exempel den europeiska göken som lägger ägg i andra fåglars bon, för att slippa ifrån ruvning och matningsarbetet av ungarna. Men detta gör också många andra arter, till exempel kostarar, vissa änder, honungsgökar med flera. Nästan 300 fågelarter får ta emot dessa parasiters ägg.
Men vem är det som räknat ut att dessa fåglar lägger ägg som precis liknar motagarfågelns ägg?
Är det gökfågeln själv som räknat ut detta och hur bär den sig åt för att åstadkomma detta?
Vem har programmerat den nyfödde gökungen att baxa ut motagarfågelns ägg innan dessa hinner kläckas? (Det är att märka att den nyfödde gökungen vid detta tillfälle har en skyddande hinna för ögonen.)
Ännu märkligare är det med honungsgökens ungar, som lever i Asien och Afrika. Dessa nyfödda ungar har en vass krok på näbben, dessutom har dessa ungar en äggtand som alla andra fåglar för att kunna såga hål på äggskalet och ta sig ut, ty den vassa kroken på näbben duger inte alls till att spräcka skalet, men däremot så används den till att nypa ihjäl mottagarfågelns ungar. Det ligger en mycket tydlig uträkning bakom detta, men inte är det fågelmamman som räknat ut hur hennes unge behöver vara utrustad för att möta konkurrensen, inte heller är det den nyfödde som knappt ser något alls.

Exemplen ovan är tydliga bevis på en allvis skapare och inte på någon blind slump. Skulle det vara SLUMPEN som var så intelligent att den kunnat frambringa så knepiga lösningar och processer, som vetenskapsmännen inte kan efterlikna i sina laboratorier, då måste Evolutionisterna tro att den allsmäktige Guden är "Slumpen." Slumpen har därför blivit Evolutionisternas falske Gud eftersom man tillskriver denne förmågor likt en allvis skapares. Detta liknar i mångt och mycket det som våra förfäder tillskrev sina Gudar av trä och sten.

Om det verkligen skulle vara så att växter skulle kunna förändra sig själva genetiskt, så att de var i stånd att förändra sin växtkropp efter "snillrik uträkning," vad skulle inte då en människa kunna åstadkomma. En människa har ju till skillnad mot växterna en hjärna med intelligens att räkna ut olika behov samt sedan med sin syn och fantasi fram skapa resultat."

För att ta ett stort behov: Detta att komma till rätta med överbefolkningsproblemet på jorden. Detta skulle lösas om det vore möjligt att genetiskt förändra en stor del av det uppväxande släktet till att helt vara vattenlevande varelser. Dessa människor skulle då andas med gälar och ha fenor i stället för fötter. Deras uppgift skulle vara att uppodla havsbottnarna. In emot 70 % av jordens yta täcks av havsbottnen. Man kunde också förändra odlingsväxter som majs, ris potatis, tomater och vinrankor.

Det måste väl i rimlighetens namn vara enklare för en människa som kan se och räkna ut behov än en blind slump, en växt eller ett djur? Dessutom äger ingen växt, djur eller slump några laboratorier för att experimentera sig fram till några lösningar.

När det gäller vad man kallar biologiska förändringar, visar det sig att av 99 negativa på 100 så återstår en enda som skulle kunna kallas positiv. Denna enda positiva förändringen kommer att drunkna i den enorma övervikten av negativa förändringar. I naturen finns denna regel gällande både växter och djur att det organ eller växtdel som inte används, blir rudimentärt. (förtvinar med tiden.)

Det har enligt denna regel aldrig ägt rum någon evolutionistiskt utveckling, endast en degenaration, en långsam avveckling. Fysiskt och psykiskt kan man tydligast se detta på människan. Detta kan nog vara svårt att godtaga för de flesta. Jag vill därför hänvisa till min huvudavhandling; "Istiden/syndafloden - samma händelse" och i kapitlet som ingående behandlar detta ämne: "Människans degenerering." Där tas också upp när denna degenerering startade och vad som orsakar den till dags dato.

För att komma ifrån det omöjliga i klarläggandet över hur evolutionen utvecklats steg för steg samt att på experimentell väg bekräfta detta, lägger man till inte bara årtusenden utan årmiljoner. Då blir det märkligt när en del av dessa växter och djur som man menat varit död i 65 till 84 miljoner år dyker upp levande i dag utan att påvisa någon som helst förändring, varken genetiskt eller utseendemässigt?

Vi kan ta några exempel som bevisar att växter och djur inte förändras trots de fabricerade årmiljonerna. Kvastfeningen menar experter vara utdöd sedan 84 miljoner år sedan medan andra säger 65 miljoner. Vidare så fann Norska zoologer år 1864 på 520 meters djup en levande sjölilja med namnet Rhizocrinus som liknar en växt med rötter men är ett djur i gruppen tagghudingar utanför Gulbrandsöva utanför Lofoten. Här menar man faktiskt att denna sjölilja varit utdöd sedan 400 miljoner år. Det finns 39 exemplar av barrliknande träd som inte liknar något träd vi har i dag. Dessa träd hittades i en otillgänglig bergsklyfta i nationalparken Woollemi 20 mil väster om Sydney i Australien. Man menar att träden varit utdöda i 65 till 200 miljoner år. Tro det den som vill.

I Piteå Tidningen den 970227 stod att läsa att det kommer att bli lättare att odla sin egen urtidsskog, tack vare beslut som fattats i Australien. I delstaten Nev South Wales hittades för tre år sedan Wollemi- tallen, som har beskrivits som en botanisk motsvarighet till levande dinosaurier. Detta sällsynta träd kommer att erbjudas som plantor att köpas om cirka tre år för att dess fortlevnad skall tryggas.
Varför dessa träd överlevt enbart på denna plats beror på att Syndafloden eller som det rätteligen borde heta; "DEN STORA ÖVERSVÄMNINGEN," eftersom den var global. Denna katastrof sopade jorden ren från alla träd. Kvar fanns endast dessa 39 träd som var skyddade i en djup och otillgänglig ravin.

Evolutionisternas glädjemätare = C14 metoden, bidrar till att skapa en falsk bild av årmiljoner. Men man är ännu inte medveten vad som bidrar till att plötsligt vid en gräns på 4600 år, så flyger plötsligt tiden iväg och lägger till en mängd nollor.
Grundläggande information om orsak och verkan bakom de orimliga tidsangivelserna finns dokumenterat i huvudavhandlingen; "Istiden/syndafloden - samma händelse" och under dessa rubriker: "Geofysiska förändringar" och "En mätmetod som ger många nollor."

Någon har träffande sagt; "Fördomar behöver inga bevis." Detta märker man ofta när man söker samtala med någon som är anhängare av evolutionsläran. Oftast så gömmer de sig bakom att evolutionsläran är allmänt vedertagen och får inte ifrågasättas, det är bara att tro. Detta liknar verkligen falsk religion, ja; Evolutionsläran har blivit en religion, en falsk sådan bland många andra i vår tid.

Det har blivit så att hela denna världsordning har godtagit den som sann, trots att den är och förblir teorier och inget annat. Som det nu förhåller sig genomsyrar denna lära all vetenskap, precis som den tidigare astrologin och allkemin gjorde. Men dessa tidigare läror avslöjades som ett bedrägeri som bedrog en hel värld. Men i en nära framtid kommer samma öde att drabba evolutionsläran när man upptäcker att den är ett hinder för vetenskaplig utveckling därigenom att den från början till slutet är en ren fantasiprodukt.

Älvsbyn, 1999-07-07