Linköpings Universitet
Folkhögskollärarprogrammet, D1 Vt-2001
Ingrid Larsson

Kunskap

I skola och undervisning har vägen till kunskap under flera århundraden betraktats som ganska självklar. Eleverna förväntas tillägna sig kunskap genom att lyssna på läraren, skriva ner vad han säger, läsa sina skolböcker och återge fakta som där presenteras. Detta har varit, och är alltjämt, undervisningens grundstruktur. Synsättet vilar på föreställningen om kunskap som något statiskt, en gång för alla givet. Kunskap ses då som något som kan rymmas inom ett antal bokpärmar.
Den som kan återge mest av en i princip given faktamängd ses som kunnigast.

Sokrates, som förutom sin fulhet, är känd för sin klokhet hade sin definition av kunskap. Han sade att man inte kan kallas vis om man inte förstår, dvs man blir vis genom förstående. Man kan inte förstå något utan att veta och vetande är kunskap.

Jag undrar om mänskligheten, sedan Antiken, har utvecklats i sin syn på kunskap. Har i så fall utvecklingen gått framåt? Hur ser vi i allmänhet på kunskap? Frågor som kanske inte kan besvaras, men som vi alla kan ha tankar omkring.

Tankar om kunskap

För att en människas uppfattning om världen skall ändras krävs förståelse, insikt och motivation.

Kunskap får ej vara statisk. Den process som startar när vi föds och fortgår genom livet bildar vår egen kunskap. Denna kunskap tillägnar vi oss genom löpande tolkning av vår omvärld. Vi iakttar, lyssnar, tolkar, prövar, tar till oss och förkastar händelser och begrepp för att skaffa oss en omvärldsuppfattning och när vi förstår kan man säga att vi har fått en viss kunskap. Även vår historia ger oss den viktiga information som vi behöver för att lättare förstå det som händer i vår egen tid. Alla har en historia, antingen den är lång eller kort så har den betydelse för individens utveckling. Genom att förstå den egna historien tillsammans med den egna omvärldsuppfattningen formas grunden till individens känsla för vad kunskap är.
Kunskapsbegreppet är i många fall påtvingat av makthavare. Tex Fenomenalismen som kunskapsteoretisk åsikt säger att man kan ha säker kunskap endast om det som man upplever i ett sinnesintryck. Som lärare frågar jag eleverna vad de anser att kunskap är och svaren varierar från "det som jag har lärt mig i skolan" till "allt som finns i mina tankar och det jag kan och förstår". Jag anser att var och en bör få möjlighet att bilda sig en uppfattning om vad kunskap är. Genom att få en överblick av det som sker i ens egen värld och i den stora världen ska alla ha möjlighet att bilda sig en egen kunskapsuppfattning. För att befrämja detta bör jag som folkbildare stötta varje elev i sitt kunskapssökande.

Lärande

En av de mest fundamentala frågorna i den pedagogiska diskussionen handlar om förhållandet mellan vardagens lärande och det organiserade lärandet.

Var och hur lär man sig då mest och bäst - organiserat eller inte? Båda delarna är byggstenar i en individs lärande. Vilken del som härskar är individuellt, men personligen tror jag att om människor får frihet att lära sig det som krävs för de situationer de hamnar i, kombinerar de dessa byggstenar till det bästa. Ingen kan hävda att det ena eller det andra sättet, generellt sett, är bättre eller sämre. Skulle lärandet endast vara organiserat skulle det betyda att vi, utanför de organiserade formerna (tex skola) inte lär oss något och att efter skolgångens slut skulle lärandet upphöra. Skulle lärandet endast bygga på vardagens händelser vore resultatet heller inte så gott. Automatiskt tolkar vi allt vi ser, hör och upplever medvetet eller omedvetet antingen det är organiserat eller inte. Min uppfattning är att alla lär det som behövs för att leva.

Bildning i vardagen

Är bildning individens erfarenheter av kunskap och lärande? Är bildning tillägnandet av både det goda och det onda? Frågorna är många, många fler och de flesta är omöjliga att besvara. Jag ska inte ens försöka, i stället vilar jag mig mot Bernt Gustavssons tankar om vad bildning är. Han säger att "bildning är möten mellan individers erfarenheter och de kollektiva erfarenheter som mänskligheten gjort". Vi pedagoger bör ha med oss dessa tankar om bildning och försöka förmedla innebörden till eleverna. Lyckas vi med detta så har vi gjort en, om än liten, insats i livet. I min vardag möter jag ofta uppfattningen att utbildning är av största vikt och att "det där med bildning är väl något man får på köpet". Den uppfattningen uttalas i större utsträckning av invandrare än av svenskfödda elever och generellt sett kan detta vara kulturellt. En av mina uppgifter som folkbildare är då att få eleverna att förstå vad bildning är och att tillsammans med dem diskutera begreppen bildning kontra utbildning.

Slutsats

Jag har försökt att reda ut och analysera begreppen kunskap, lärande och bildning och kommit fram till att allt hänger ihop. Detta för mig tillbaka till Sokrates tankar om kunskap. Han sade att "man kan inte förstå utan att veta och vetande är kunskap". Min blygsamma åsikt i detta sammanhang är att för att skaffa sig kunskap måste man lära att bilda sig.

Källor

Larsson, Staffan, Livslångt lärande, Studentlitteratur, Lund 1996
Sundgren, Gunnar, Kunskap och demokrati, Studentlitteratur, Lund 1996

Tillbaka