* STAVANGER - NORGE * HISTORIEN OM NÄR MATTSA & NICKE SKULLE TILL STAVANGER MÉ Z3:AN Det var tisdagen den 16 maj år 2000 & klockan var elva på kvällen. Mattsa & Nicke hade fått för sej att dom skulle ta Z 3:an till Stavanger för att hälsa på Anita & gänget där. Från början var det meningen att starten skulle ske nå´n gång under eftermidda´n, men som vanligt var duon kraftigt & onödigt försenad, mer beroende på den ene än den andre....Nicke besitter ju som bekant inte det bästa planeringssinnet, utan han hade BÖRJAT packa 2 timmar efter bestämd avresetid & då går det ju inte. Mattsa var lite irriterad i 30 sekunder, men glömde sedan bort att vá irriterad när Nicke tryckte i Trazan & Banarne i bilstereon! Klockan var nu 23.05! Det var som sagt maj vilket betydde att kvällsvärmen av förklariga skäl inte var den bästa. Detta bekymrade emellertid inte Matts som prompt skulle fälla ner sufletten på Z3:an & åka ner-cabbat. Han hade tagit med sej hela lagret av AIK-halsdukar & med dom invirade runt halsen lutade han sej bakåt medan han tittade på stjärnorna! Planerna var nu att ta in på ett hotell längs vägen. Freddan Heed, som sa sig känna till Värmland utan & innan, hade förklarat att det fanns ett hotell i Årjäng som garanterat hade öppet...och det hade det ju......inte!!! Det var tvärstängt, liksom allt annat i denna "storstad". * Misstag nr.1 var ett faktum: Lita inte på Fredrik Heed:s hotelltips!! Klockan var nu 00.50. Resan fortsatte in i Norge i tron att det inte vá så långt kvar. Chocken var därför stor när dom anlände till den första norska vägtullen i Oslo där gubben bakom glaset upplyste om att det var 55 mil kvar!! Det visade sej att Nicke hade suttit hemma o kollat på aktuellt & under väder-sändningen, på deras karta, bedömt ungefärligt avstånd Örebro - Stavanger till 55 mil... Nu hade dom kört 34 mil & hade fortfarande 55 kvar!! Mattsa blev nu åter lite irriterad, för andra gången, men Nicke skickade i Trazan & Banarne-cd:n igen & Mattsa lungnade förstås ner sej. * Misstag nr.2 upptäcktes: Titta inte på aktuellt:s väderkarta vid avståndsbedömning!! Klockan var nu 02.45. Nu hade dom dessutom lärt sig 1 sak till, norska vägar håller inte riktigt samma klass som de svenska. Vägrenar existerar inte utan katastrofalt låga hastighetsbegränsningar & irriterande fotoboxar regerar & 15 mil söder om Oslo fick Nicke nog, han plockade fram Norgekartan de hade köpt på Statoil & hittade den....GENVÄGEN!!! Dom skickade på sufletten, för nu hade till & med Mattsa upptäckt att det var kallt, & svängde av över bergen. De kröp nu fram på en väg som var allt annat än bred men som däremot slingrade sig som en serpentin över en aldrig sinande ström av berg. Bonnvischan var ett milt ord i detta sammanhang, typ 5 bilar dök upp under en sträcka av 25 mil. Mattsa blev irriterad igen, & nu hjälpte inte ens Trazan & Banarne längre, vägen över bergen uppskattades inte av Tillman-sonen. * Nu uppenbarade sej misstag nr. 3: Man ska INTE välja vägen över bergen!!! Klockan var nu 08.30. Det var dessutom direkt livsfarligt där ute i vildmarken. Brinnande bilar & minerade sjöar passerades. Mattsas ögon vá som tefat, han ville stanna & kolla, det ville INTE Nicke som var trött & ville komma fram nå´n gång& fram kom de till slut efter drygt 13 timmars irrande,  för där...där bakom en krök uppenbarade sig Stavanger likt en hägring för den törstige i Sahara-öknen. Det kändes som om de nått världens ände. Längre än så här gick inte att komma. De åkte in i stan för att förvissa sig om att det verkligen var sant, att dom verkligen var framme. Det var fullt med folk i centrum & alla var klädda i folkdräkter eller kostymer, helt i motsats till våra hjältar från Örebro som klev in på stora torget, skitiga, trötta & klädda i träningsoveralls-byxor. Men vem brydde sej, dom var framme. Det var 17 maj, norska nationaldagen, klockan var 12.15 & festen hade börjat...Kämpeskojj... Anita.