|
"Du skålade med dig själv" |
|
Du fixade aldrig att leva min vän |
|
jag vet att du gav allt men hade det på känn |
|
När våren kom med sin doft av gräs och löv |
|
med porlande vatten och en sol så hög |
|
|
|
Då satt du där och drömde dina drömmar natt som dag |
|
Du öppnade ditt fönster så lite att det knappast blev ett drag |
|
Du hörde en fågelsång, det var din vår det var ditt liv det var ditt allt |
|
Sen skålade du med dig själv och du drack och du sörjde tusenfallt |
|
|
|
När du sen hade stått där en stund |
|
stängde du fönstret och la dig ner på sängen och grät |
|
För du var ensam och dimman den var så tät |
|
|
|
Du hade sår på dina fötter som doldes av dina skor |
|
du tog aldrig dom av dig för rädslan var för stor |
|
Så när sommaren kom med värme och ett hav |
|
som sjöng sina sånger om frihet utan krav... |
|
|
|
|
|
Skriven av Martin Lindgren den 3/4 2000 |
