Hon steg på Jumbon
|
och flög sin väg
|
New York, USA
|
och höstens sekunder
|
tickade bort
|
en dag kom ett brev där hon sa:
|
Jag dricker en bourbon
|
i Edison bar
|
på Forty Seventh Street
|
och allt jag kan säga är
|
Herre min Gud!
|
Altt går så fort här och
|
allt är så stort här och
|
det är precis som ett
|
dårhus ibland
|
I dig ya man
|
gå inte vilse
|
|
Det hade jag redan gjort
|
så gott som
|
Åter ensam och rädd i min stad
|
satt jag och sippa min rom
|
Gryningens ljus
|
har du stulit från mej
|
förbannade land i väst
|
och inte nog med det USA
|
Nu har du tagit den
|
som jag levde med
|
nu är hon borta och jag varnar dej
|
sänd henne hem till mej
|
välbehållen
|
|
Jag har sett dina cowboys
|
och hört dina skott dödande bly
|
Jag har läst dina böcker
|
och druckit din Coke
|
Jag har lockats och velat fly
|
Ja, det fanns en tid då jag trodde på
|
vad du gjorde och vad du sa
|
Men sen jag sett vem du är
|
föraktar jag dej
|
Du går under nu
|
Du faller sönder nu
|
Jag sörjer det inte
|
ändå sitter jag här
|
i dina blåa jeans
|
Jag varnar dej
|
var rädd om min vän
|