|
När duellen är över |
|
Kanske du behöver mej |
|
när premiären är över |
|
och en kniv av NEJ |
|
darrar i bardet bland tömda glas |
|
och blommorna vissnat i sin vas |
|
Kanske du behöver mej |
|
när facklorna slocknat |
|
och blixtarna börjar slå ner |
|
Men, min vän... behöver jag |
|
dej då |
|
|
|
Kanske jag behöver dej |
|
när månen och stjärnorna |
|
skrämmer mej |
|
När golvet knarrar under min fot |
|
och pantern smyger i nattens sot |
|
Eller när vindarna doftar hav |
|
och jag vill ha nån |
|
och dela min längtan med |
|
men, min vän... behöver du |
|
mej då |
|
|
|
Åh jag vill ha dej, vill ha dej |
|
det är dej jag vill ha |
|
inte hanar som spänns |
|
och väntan på en viskning: Dra! |
|
Inte ekot igen av |
|
skotten som ljöd |
|
När duellen är över |
|
ligger en av oss död |
|
|
|
Snön är försvunnen |
|
den försvann igår |
|
Gatorna dammar, snart är det vår |
|
Jag åkte upp i tornet |
|
och såg ut över stan |
|
Såg ditt hus i mängden |
|
och på taket sprang barn |
|
Kanske vi behöver nån |
|
som fångar oss i flykten |
|
gång på gång |
|
Men, min vän... behöver någon |
|
oss |
