|
Lismare |
|
Vad är det för roligt med gåvor |
|
om dom inte tas emot |
|
Men som skoputsarn sa |
|
"Putsa skorna går nog bra, |
|
men aldrig att jag kysser din fot" |
|
|
|
Förr var alla dörrar stängda |
|
men nu så har dom öppnat sej |
|
i dyrbara rum där står dom och ler |
|
och säjer: |
|
"Kom så får vi prata med dej" |
|
|
|
Och man bänkar sej i fåtöljen |
|
och bjuds på kaffe med dopp |
|
Och man får veta hur begåvad man är |
|
och hur kul det är |
|
att man är på väg opp |
|
|
|
Lis Lis Lismare |
|
överallt dessa kalla grin |
|
Lis Lis Lismare |
|
Dom dunkar en i ryggen och ler |
|
men snart känner man kniven |
|
|
|
Ja, soln den bländar ens ögon |
|
och det dröjer innan man förstår |
|
att dom är du och bundis med en |
|
bara för att dom vet |
|
att dom kan vinna påt |
|
|
|
Såklart, det är inte mej dom gillar |
|
det är stålar |
|
därför står dom där och lismar och ler |
|
Men jag ska ha vad jag har rätt till |
|
och kanske ska jag ha lite mer |
|
|
|
Lis Lis Lismare... |
|
|
|
Vad är det för roligt med gåvor... |
