|
När duellen är över |
|
Kanske du behöver mej när premiären är över |
|
och en kniv av NEJ darrar i bordet bland tömda glas |
|
och blommorna vissnat i sin vas |
|
Kanske du behöver mej när facklorna slocknat |
|
och blixtarna börjar slå ner |
|
Men, min vän...behöver jag dej då |
|
|
|
Kanske jag behöver dej när månen och stjärnorna skrämmer mig |
|
När golvet knarrar under min fot |
|
och pantern smyger i nattens sot |
|
Eller när vindarna doftar hav |
|
och jag vill ha nån och dela min längtan med |
|
Men, min vän...behöver du mej då |
|
|
|
Åh, jag vill ha dej, vill ha dej |
|
det är dej jag vill ha, inte hanar som spänns |
|
och väntar på en viskning: Dra! |
|
Inget eko igen av skotten som ljöd |
|
När duellen är över ligger en av oss död |
|
|
|
Snön är försvunnen, den försvann igår |
|
Gatorna dammar, snart är det vår |
|
Jag åkte upp i tornet och såg ut över stan |
|
Såg ditt hus i mängden och på taket sprang barn |
|
Kanske vi behöver nån som fångar oss i flykten, gång på gång |
|
Men, min vän...behöver någon oss |
