|
Jag ser en pojke som vill bli man |
|
Han fimpar sin cigg i fyllots gråa hår |
|
Förmodligen blir pojken en dag som han |
|
Det är den vägen han vandrar men inte förstår |
|
|
|
Hon stämplar vant kortet i bussens gröna apparat |
|
In med magen sträck på dig nu |
|
Jag vänter ett leende men det står klart |
|
Hon år någon annans, kanske fru |
|
|
|
Ja jag är rädd för människan |
|
Hon utgör ett naturligt hot |
|
Har du inget att ge så håll dig på din kant |
|
Jag är feg som gänget där mitt emot |
|
|
|
Som måste gå i flock i sitt eget revir |
|
Dom har pissat ut det men ingen ser var |
|
Hon med rullarton väljer, en kaffe det blir |
|
Hon vågar för första gången på år och dar |
|
|
|
Skicka upp de missanpassade, skicka dom mot väst |
|
Bygg så högt ni kant och så dött ni förmår |
|
Du vet, varje liten gräsplätt kostar som en häst |
|
Upp med alla i sina råttbon av betong, höst, vinter som vår |
|
|
|
Är du man nog att stå för din sak? |
|
När fem ligister närmar sig dig och din kära |
|
Hur ska du någonsin kunna hålla ryggen rak |
|
När staden styrs av ungdomens nävar |
|
|
|
Äh, jag kan se en stad i harmoni |
|
Barnfamiljer krossar min uppgivenhet |
|
Med skratten och glädjen lyfter jag som ett bi |
|
Som en mishandlad man som kan skratta åt det |
|
|
|
Visst, se dig omkring, du kan se vad du vill |
|
Det lyckliga paret hand i hand gåendes i solen |
|
Schysta grabbar som spanar på brudar tyst och still |
|
Jag ser nu en vacker kvinna med vinden fladdrande i kjolen |
|
|
|
Vill inte alla ha det som jag? |
|
Vill fimparen bara slåss och förstöra? |
|
Vad var hans drömmar denna dag? |
|
En vilja att med knivar och hat bara förgöra? |
|
|
|
En ängslig man som jag kan inte fatta |
|
Kan inte leva det liv jag trodde på |
|
Staden är kanske inget för sulor så glatta |
|
I bussen tänker jag tio år framåt då... |
|
|
|
Ska jag lämna det här, jag ska stiga i grad |
|
Åka ut till havet med fru och barn |
|
Blir jag inte lycklig där blir jag aldrig glad |
|
Bryta upp och överger min uppväxtstad |
|
|
|
Eller ska jag konfrontera min rädsla för livet |
|
Ska jag fly mina rötter för några vilsna barn? |
|
Jag kliver av bussen, jag tar inget för givet |
|
Det jag vill minnas är tryggheten när mor rullade sitt garn. |
|
|
|
Jag vill ha tryggheten åter |
|
Jag vill kunna skratta igen |
|
Jag är så rädd, så ofantligt rädd |
|
Hjälp, kan ingen hjälpa!? |
|
Jag vill krypa ihop på en varm plats |
|
Ligga där och inte höra |
|
Ensam med min ångest |
|
Ensam med min framtid |
|
Mamma, jag tänkte det inte så. |
|
|
|
|
|
Skriven av: Bo Martin Lindgren 22/7 2000 |
|
|
|
|
|
|
