Får jag bedåras av de otroliga skönheter som visar
sig i medierna och i det verkliga livet utan att
behöva känna skam?
Naturligtvis får jag det. Det är väl om inte bara ett sundhetstecken att hormonerna
har det rätta underlaget att sudsa på.
Eller får jag det, i dessa tider av Anorexia?
Är det fult, moraliskt fel eller är det bara lågt?
Jag tycker de är det vackraste Gud lyckats skapa i denna värld av avgaser.
Tjejerna får anorexi utav att ständigt bli matad av dessa vältrimmade skönheter.
För det är vad de är.
Det handlar om sunda friska vältränade tjejer.
Inga små flickstackare som helt vilseledda tror att vi killar gillar smaaaala tjejer.
Men yppiga bröst med rumpa och en platt brunbränd mage får de flesta män att
kippa efter andan.
Så är det bara.
Kastrera oss, eller man kanske skulle gå in rent vetenskapligt och plocka pin med
våra gener.
Smala beniga tjejer är inte alls snyggt.
Anorexia är tragiskt och det tycker vi väl alla.
Jag kommer att avguda vackra kvinnor med slanka kroppar så länge jag lever.
Jag är ledsen, men ansvaret kan inte ligga hos mig om en tjej mår psykiskt dåligt
över sitt utseende.
Skulle det hjälpa om vi män ljuger?
För vi tycker att ätstörningar är lika beklagligt som kvinnor tycker att de är.
Reklamen?
Ideal?
Nä, jag tror inte det.
Lika mycket som pojkarna på dagis försöker imponera på tjejerna i
brottningsmatcherna, lika mycket försöker vi män att brösta upp oss för er kvinnor
som vuxna.
På det sexuella planet, vinner kvinnan som lyckats forma den där eftertraktade,
gudomliga kroppen.
Märk väl att det gäller bara det rent sexuella.
Livet är ju naturligtvis mycket mer mångfasiterat än det, och tur är väl det.
Kanske blir den attraktivaste inte alls den lyckligaste.
Det kanske blir du, den rätt naturliga tjejen med det charmiga leendet som står
högst upp på podiet när medaljerna ska delas ut.
Jag vill sluta fred med fittstimmet.
Fortsätt ni att drömma om Brad Pitt och tjuren från Wales, så fortsätter jag att
längta efter mina formel 1 brudar.