ALLMÄNT

De egenskaper och drifter vi arbetar med vid skyddshundutbildningen är hundens medfödda anlag för att kunna fungera som ett socialt levande rovdjur. Av dessa används i huvudsak hundens bytesdrift, jaktlust och försvarslust. Dessa anlag skall utvecklas och förfinas och som slutmål väga upp varandra.

En analys görs därför av hundens drifter, innan man tar ställning till vilken drift som skall prioriteras i inledningskedet av träningen, t ex om hunden har betydligt större försvarsdrift än bytesdrift. Då utvecklas denna i förhållande till försvarsdriften och en balans uppnås mellan dessa drifter.

BYTESDRIFTEN

Bytesdriften, som här även inkluderar jaktlusten, används för att skapa förväntan hos hunden och en längtan att vilja ta fatt bytet, vilket i detta fall är skyddsärmen. Denna drift används också till att styra hunden och få den att uppträda på ett sätt som vi önskar och som hunden förstår. Bytesdriften skall alltid kanaliseras ut i att hunden med ett djupt och fast bett får tillkämpa sig ärmen genom att kraftigt ruska och dra i densamma. Just detta tillkämpande är mycket viktigt, för det är här hunden lär sig att verkligen hålla fast figuranten och stoppa honom. När hunden tillkämpat sig skyddsärmen skall den bära den i ett lugnt och fast bett och det är i detta moment, sluthandlingen eller driftsmålet, som hundens förväntan och styrbarhet byggs upp.

Innan arbetet med att utveckla hundens försvarsdrift påbörjas, måste hunden ovillkorligen ha ett djupt och fast bett samt ett kraftfullt tillkämpande. Detta för att hunden inte skall bli osäker, få ett dåligt släppande osv.

FÖRSVARSDRIFTEN

Generellt kan sägas att hunden i huvudsak skall arbeta med sin bytesdrift, utom i de situationer då hunden eller dess förare utsätts för ett hot eller angrepp eller på annat sätt blir belastade.

Hundens försvarslust skall alltid få utlopp i att hunden lyckas driva bort (sluthandling/driftsmål) det som hotar eller angriper genom att visa aggression. Hunden skall genom hotbeteenden styra händelseförloppet, s k aktivt försvar, eftersom detta ökar dess försvarslust. Den skall bibringas en känsla av att vara oövervinnerlig och få en stor självsäkerhet i sitt agerande.

När väl försvarsutvecklingen är påbörjad, är det mycket viktigt att den fullföljs. Hunden kan, om inte försvarsutvecklingen fullföljs, istället uppleva den som negativ och bli hämmad i skyddsarbetet.

Försvarsdriften kan också avreageras i bytesdrift, d v s efter det att hunden visat aggression, får den ett bett i ärmen med åtföljande bytesvinst. Vid t ex ståndskallet (bevakning), skall hunden till övervägande del ligga i försvarsdrift, men vid själva bettet är det bytesdriften som i huvudsak prioriteras. Hunden skall i dessa fall utan större påverkan pendla mellan försvarsdrift och bytesdrift. Om drifterna är rätt avvägda får hunden ett fast bett och naturligt släppande. Det skall råda harmoni mellan dessa båda moment.

Hundens försvarslust skall vara så upparbetad att den kan angripa en oskyddad människa, vilket kan prövas med hunden i munkorg. Det är i detta moment det visar sig om träningen har bedrivits rätt.

Därför är det av yttersta vikt att man har klart för sig vilka drifter man arbetar med och avväger dessa, så inte träningen bedrivs ensidigt och hunden t ex endast kan bita i en ärm, men inte avvärja ett riktigt hot.

ÖVRIGT

När ovan nämnda driftsutveckling är gjord och hunden till fullo kan styra sig i rätt drift, påbörjas den egentliga dressyren, d v s hunden kan börja tränas i hela moment.

Redan på detta grundläggande stadium av dressyren är det mycket viktigt att föraren har full kontroll över hunden och att den under inga omständigheter tillåts att gå ur hand och uppträda okontrollerat och obehärskat.

Bland det viktigaste man skall beakta vid skyddshundutbildningen är att bara lära in ett önskvärt beteende hos hunden och att detta befästs redan i de första grundläggande övningarna. Den skall aldrig få någon fördel av att avvika från detta, eftersom skyddshundutbildningen i sig ger hunden starka belöningar. Inlärda felbeteenden kan därför vara mycket svåra att arbeta bort. Varje träningstillfälle planeras med stor noggrannhet, för att i mesta möjliga mån undvika dylika felbeteenden.

Av figuranten krävs ett stort hundkunnande och stor flexibilitet för att snabbt kunna läsa de situationer som uppstår. Denne skall alltid arbeta med hundens bästa för ögonen och alltid belöna rätt beteende hos hunden, t ex riktiga bett och kraftfulla anskällningar och få den att prestera maximalt på varje träning. Hur skyddshundsutbildningen faller ut är därför helt beroende av figurantens skicklighet och hundförarens förmåga att stötta och hjälpa sin hund.

M Bergström