Matte, Jenny, hade sagt att hon aldrig mer skulle ha katt sedan hennes förra katt Måns dog i februari 1996, men då hade hon inte träffat mig. Min uppfödare Signe hade inte plats för mig så då skulle jag säljas. Jenny kom hem till Signe en vårdag och jag tyckte att det var en väldans trevlig människa. Jag tyckte om henne och några veckor senare flyttade jag hem till Jenny i Södertälje.

Vi trivdes himla bra tillsammans och jag blev bortskämd på alla möjliga sätt. Ett år senare skulle matte på kattutställning i Tumba och där träffade hon Signe igen (min gamla matte). Signe frågade om matte och jag ville ha en till katt och det ville vi. Då kom Stina hem till oss… en otroligt söt liten perserflicka, och jag blev genast kär. Tyvärr hade matte redan varit så taskig att hon hade sett till att jag inte kunde bli pappa så det blev inget med det fast jag försökte.

Matte säger att jag är ett stort matvrak… och det stämmer faktiskt. Jag älskar mat, speciellt sådant som en katt inte ska tycka om: köttfärssås (ju starkare desto bättre), gurka, inlagd paprika, vindruvor, currydressing, yoghurt, allt som matte har på sin tallrik, leverpastej, chips, ost (enbart lagrad grevé) åsså självklart en massa saker som katter ska tycka om: räkor, färsk strömming, torrfoder, grädde, Sheba mm mm.

Alla som har träffat mig säger att jag är otroligt charmig, t.om. mattes styvsyskon som egentligen är hundmänniskor tycker att jag är rätt okej. Jag har faktiskt även lyckats charma mattes pojkvän, som i och för sig är kattälskare men föredrar sådana där korthåriga med lång nos.