Massagen är utan större tvekan den äldsta formen av medicinsk och manuell behandling och kan spåras lika lång tillbaka i historien i alla kulturer som mänskligheten själv. Före oss och fortfarande stod djurlivet för massage, beröring och omhändertagande och alla använder sig av massage på ett eller ett annat sätt: apor sköter varandras päls och berör varandra, djur tvättar sig och slickar sina sår, människan i sin tur har en uppsjö sätt att beröra varandra, bland annat gnider vi en värkande kroppsdel. Ordet massage är relativt färskt och härhör troligen från det arabiska ordet "masah", vilket betyder stryka med handen, beröra och känna. Mycket gamla kinesiska, indiska och egyptiska skrifter talar om bruket av massage i syfte att motverka och bota sjukdomar samt för att läka skador. Den tidigaste indikationen av massage är daterat till ca 2600 fKr i den kinesiska boken Nei Ching som är världens äldsta medicinska verk. Nei Ching uppmanar en till att stryka längs huden med handflatan i syfte att motverka förkylning, hålla viscera vid god vigör samt att förebygga smärre åkommor. Den person som förespråkade massage som ett viktigt komplement till läkekonsten var Hippokrates. Hippokrates kallas läkekonstens fader och föddes enligt flertalet källor på den grekiska ön Kos belägen i Egeiska havet omkring 460 fKr och avled vid hög ålder i Larissa i Thessalien på det grekiska fastlandet. Det tvistas om Hippokrates dödsår, vanligast förekommande är 370 fKr medan andra uppgifter påstår att Hippokrates uppnådde den aktningsvärda åldern av 103 år! Enligt den lokala traditionen härstammade Hippokrates från en ansedd läkarsläkt kallad asklepiaderna. På Kos finns även ruinerna efter Asklepios (läkekonstens gud) tempel, som troligen uppfördes någon generation efter Hippokrates död. Lämningarna kallas bland öborna för "Hippokrates borg". Hippokrates verkade större delen av sitt långa liv på Kos och samlade där kunskap om läkarskolan som senare förde arvet vidare. Hippokrates uppges också ha kuskat runt till bland annat Aten, Egypten, Asien och Makedonien för att nedteckna sina iaktagelser. Runt sjuttio skrifter bär traditionellt Hippokrates namn och går under samlingsnamnet "Corpus Hippocratium", skrifterna har under mer än tvåtusen år påverkat medicinsk teori och praktik i västerlandet. Om tex ischias står det följande i skrifterna: Vid ischias får man smärtor i höftleden, vid stjärtbenet och i glutealregionen. Slutligen drar sig smärtan också genom hela nedre extremiteten. Så länge smärtan håller i sig, är det lämpligt att använda uppmjukande medel varhelst smärtan sätter sig fast i det sjuka benet: varma bad, varma omslag och ångbad, samt hålla livet öppet. När ömheten givit efter, purgerar man nedre vägen, varefter man ger patienten kokt åsnemjölk. Dessutom föreskriver man smärtstillande medel enligt beskrivning i boken om läkemedel. Denna sjukdom uppstår då galla och slem satt sig fast i den blodförande ådran, vare sig detta är en följd av allmän sjukdom eller uppkommit på annat sätt allt eftersom blodet mer eller mindre fördärvats och bragts till koagulering av slemmet och gallan. Det är nämligen detta blod som förirrar sig längs benet genom den blodförande ådran, och där det stannar, där gör sig smärtan mest förnimbar. Sjukdomen är långvarig och mycket smärtsam, men ej livsfarlig. Om smärtan fixerar sig på ett enda ställe, blir stående där och inte kan fördrivas genom medikamentös behandling, kauteriserar man det ömma stället, var än det befinner sig. För kauteriseringen begagnar man orötat lin. I den antika grekiska och romerska litteraturen omnämns massagen ofta och rekommenderas före och efter idrottsliga aktiviteter, som ett substitut till motion, efter ett bad eller som medicinsk behandling vid olika besvär såsom melankoli, astma, matsmältningsrubbningar, sterilitet mm. Romerske kejsaren livsmedikus Claudios Galenos, 131-210 fKr och antikens efter Hippokrates mest namnkunnige läkare övertog och vidareutvecklade den Hippokratiska sjukdomsläran. Galenos författade ett stort antal böcker där massage och motion förespråkades. Galenos delade in massage i fast, försiktiga samt lagom fasta strykningar och skrev att många sorters strykningar och cirkelrörelser med händerna bör användas för att om möjligt gnida alla muskelfibrer i alla möjliga riktningar. Galenos beskriver hyr gladiatorerna mottog massage före och efter spelen: "Gladiatorerna smordes in med olja och gneds till dess att de blev röda". Den romerske kejsaren Julius Caesar mottog massage dagligen i syfte att lindra sin neuralgi, den romerske författaren och historikern Plinius var ytterst tacksam mot sin utländske massör och bad Julius Caesar att förläna massören med den högsta av alla hedersbetygelser, nämligen romerskt medborgarskap. I Indien har massagen mycket stor betydelse och alla kan mer eller mindre konsten att ge massage, mödrar masserar sina spädbarn som senare gör likaledes med sina föräldrar. Massagen är en del av den ayurvediska medicinen, som är en gammal indisk vetenskap med anor tillbaka till 1800 fKr, ayurveda betyder "kunskap om livet" och har ett unikt och holistiskt synsätt på läkekonsten, där symtom är mindre viktigt och man fokuserar på att analysera livsstil och konstitution. Man använder olika örter, kryddor och aromatiska oljor som masseras in i huden. Under medeltiden gick massagen tillbaka och användes inte ofta i västerlandet på grund av kyrkans snäva synsätt. Den kopplades ihop med magi, häxeri och var djävulens verk och vi vet alla hur det gick om man blev anklagad för något av dessa. Som tidigare nämnts har massagen använts i all kulturer och ofta för att upprätthålla en god hälsa. Sir George Simpson skriver om mötet med sandwichöarnas invånare att: "Människorna lever i lyx varenda dag eller snarare varenda timme och motionerar föga eller inte alls, medan det ständiga bruket av schamponering (massage) efter varje måltid, och ännu oftare om så önskas eller är lämpligt, stimulerar blodomloppet och främjar matsmältningen utan att framkalla överdriven matthet eller trötthet." Man kan ju undra om risken för överdosering av oxytocin eller endorfiner existerar när man hör detta! Kapten Cook skrev 1779 om hur hans ischias eliminerades av tolv Tahitiska kvinnor, som masserade denne uppifrån och ned. Under 1700 och 1800 talen ökades massagens popularitet i Europa, detta under inflytande av svensken Per-Henric Ling. Per-Henric Lings massagesystem spreds i hela Europa och han lade stor tonvikt vid sjukgymnastik och massage, han delade upp behandlingsmomenten i effleurage, friktion, vibration, tapotement och petrissage. För sitt verk belönades han av kronan genom att ett undervisningsinstitut inrättades i Stockholm samt att ett institut för svensk massage öppnades i London 1838. Liknande institut förekom även i Frankrike, Ryssland och Amerika vid årsskiftet. Lings prestationer lever kvar än idag och internationellt är "svensk massage" ett erkänt begrepp. Under slutet av 1800-talet användes ofta massage som en medicinsk behandlingsmetod av kirurger, hjärtspecialister och andra läkare, dessa utförde själva massagen på patienten eller lärde upp människor att utföra massagen. Redan på 1800-talet använde horhusen massage som täckmantel och besudlade uttryckets sanna betydelse. Åtta kvinnor bildade i London 1898 Society of Trained Masseuses för att stärka massagens rykte, idag kallas institutionen the Charted Society of Physiotherapy. Under första världskriget användes massagen till att behandla nervskador och granatchock. Efter detta fick massagen en lyxstämpel på grund av att elektrisk apparatur och modern farmaka ansågs uppväga massagens effekter, men vi vet att farmaka har biverkningar och att ingenting kan ersätta människohandens läkande kraft. Massagen har idag stor betydelse och är på större frammarsch än någonsin i vårt stressade samhälle. År 1887 skrev den framstående viktorianske läkaren dr Stretch Dowse att han trodde att massagen kom att skulle spela en stor roll för människan i framtiden och det svaret kan vi redan. |