Nedanstående sammanställning av uppgifter om ödegårdar i Eke socken med omnejd bygger till vissa delar på det omfattande forskningsarbete som förre rektorn Agne Enekvist, Visby har utfört för samtliga 20 ting på Gotland. Enekvist har nedskrivit sina forskningsresultat (opublicerade) i en maskinskriven bok "Jordebok över Gotland".
Först vill undertecknad, kortfattat, redogöra för en "hjälpvetenskap" som användes i nedanstående genomgång av ödegårdarna, nämligen fostfatkartor för sökande efter äldre boplatser.
Under åren 1929-36 undersöktes fosfathalten i de gotländska jordarna. Det var Svenska Sockerfabriks AB som utförde undersökningen. Undersökningen omfattade samtliga betodlares åkerareal, det vill säga en mycket stor del av Gotlands odlade jord. Ca 75.000 fosfatprover togs och undersöktes. Kemisten Olof Arrhenius sammanställde materialet och gav ut en karta över Gotland år 1938-"Fosfathalten hos Gotländska jordar". I "Upplysningar till en karta..." diskuterar Arrhenius sambandet mellan äldre boplatser och jordens fosfathalt. Han skriver bland annat:
"Man kan således med fog säga att ett starkt samband synes råda mellan kämpgravarnas fördelning och fosfathalten i marken".
Då undertecknad närmare studerat ovan nämnda fosfatkarta visar det sig att en av de största koncentrationerna med höga fosfatvärden, för södra Gotland, ligger med centrum vid Halle backe (Alveskogsbacke) i Eke och att de höga fosfatvärdena täcker en stor del av socknen. För hela södra Gotland är det endast Rone som kan uppvisa liknande koncentrationer med höga fosfatvärden.
För Ekes del går det också att direkt peka ut platsen för en nu bortodlad "kämpgrav" samt den gamla boplatsen för Bonsarve gård vilken varit obebodd i mer än 400 år. De höga fosfatvärdena på boplatsen tyder på att gården har ägt bestånd under lång tid.
Trots att ca 75.000 prover togs vid undersökningen blev "rutnätet" relativt glest. En del koncentrationer med höga fosfatvärden, men med liten utbredning i ytan, torde därför ha missats i det grova "rutnätet". Kompletterande fosfatkartering bör därför göras vid förmodade boplatslägen, åtminstone om fosfatkartan ej ger klara indikationer.
Numera är det ett vedetaget sätt att söka efter förhistoriska boplatser med hjälp av fosfatkartering av marken. Undertecknad har fosfatkarterat sex boplatsområden vilka har hittats med hjälp av metalldetektor. Det är fraperande att se hur väl utbredningen av höga fosfatvärden i marken överensstämmer med förekomsten av registrerade fornfynd.
Enekvist upptar gården under Grötlingbo. Av skattläggningskartan för Eke framgår dock att gården legat i Eke, endast ca 1200 m sydväst till syd om Petsarve. Av beskrivningen till skattläggningskartan ser man att Ronnings hade 1 och 9/32 tunnland åker och att Petsarve hade 3 och 6/32 tunnland åker vid Bonsarve (1 tunna=32 kappor).
Enekvist har upptagit gården som osäker. Skattläggningskartan visar dock en klar och från omgivningen avgränsad ägobild med åkrar och ängar. Dessutom visar , den ovan omtalade, fosfatkartan att långvarig bosättning funnits på platsen. Intresseväckande är att ängsmarken vilken omsluter åkermarken på tre sidor (ej mot väster där sankmarken mot Ronningsmyr hindrade) bär namnet Rodarfve. Ingen åkermark i området bär namnet Rodarfve. Bonsarfve samlade åkermark är delad i två åkrar, Bonsarfveåker och Rosåker, vilka tillsammans omfattar knappt 6 tunnland.
Med stöd av skattläggningskartan med sin beskrivning kan man göra antagandet att gården tidigare (1285) hetat Rodarfve men senare (under 1500-talet?) fått namnet Bonsarfve (märk -s som kompositionsfog, vilket enligt Enekvist tyder på att gården är en "yngre" gård). Märk också namnlikheten mellan Rosåker och Rodarfve. Det lokala uttalet av ägonamnet Rodarfve är Rodre vilket möjligen kan betyda tilläggsplats, landningsplats. Detta är ju ett fullt möjligt namn i området då Ronningsmyr (eller Sumpemyr som den tidigare hette) har gått nästan fram till gården. Ronningsmyr var en långsmal "sjö" som gick fram till området strax öster om Grötlingbo kyrka.
Det kan också nämnas att ca 250 m väster om Bonsarve förmodade boplats har det med relativt stor säkerhet funnits ett "kämpgravshus". Halva husgrunden är bortodlad och ses nu som en mörkfärgad förhöjning i åkerkanten. Den andra halvan av huset bör finnas under ett stenröse (moras av odlingssten). På den bortodlade delen (i åkern) har bland annat hittats en djurhuvudformad fibula av folkvandringstida typ, datering ca år 500 e Kr. (Se även sid 1 under fosfatkartering).
I "Revisionsbok för Gotland 1653" står bl.a. följande om By gård:
"Bruckas af Lars Olofsson hwileken uptogh gården 1652, sädan gården hadhe warit fäm åhr ödhe".
Lars Olofsson dog vid Bölske 1686. Han hade två söner nämligen Olof Larsson och Rasmus Larsson. Rasmus Larsson var född 1656 och dog på By gård 1709. År 1653 står Olof Eliansson för Bölske gård. Det är troligt att Lars Olofsson, som upptog By gård från öde, var son till Olof Eliansson och att han därmed även blev ägare till Bölske gård. Lars Olofssons båda söner fick var sin gård. Olof Larsson fick Bölske och Rasmus Larsson fick By. Enligt 1694 års mantalslängd är By fortfarande öde men där inhyses Rasmus med hustru men år 1698 står Rasmus som bonde. Med ovanstående som grund kan man alltså anta att Rasmus Larsson flyttar till sin "nya" gård någon gång i slutet på 1600-talet (då han var något över 40 år). Han väljer så småningom att bygga upp den förfallna gården (som låg nära kyrkan) på en helt annan plats, nämligen Mölner gårds gamla boplats (se även under Mölner).
Varken området vid kyrkan eller By gårds nuvarande mark är fosfatkarterad. Troligen är dock den förmodade boplatsen nära kyrkan en mycket gammal boplats. På detta tyder bland annat vikingatida gravar i området.
Det finns en sammanställning över Eke Kyrkas jordar för år 1594. Den är framtagen av David Gadd Landsarkivet, Visby. (Undertecknad har fått den av Enekvist).
Sammanställningen redovisar följande jordar:
Åkrar
En åker som kallas Opagger 3 tunnland Ett åkerstycke i Øiebiern ager 3 lopland, ligger mellan Smiss tvär och Bye tvär En åker som kallas Halle ager 1 tunnland Ett åkerland vid prästgården på Leig Rummit 3 lopland En åkertvär i Smidtz nyeslaet ager 3 lopland Ängsmark Ett Enge kallas Hagne Aker 6 manslätt Ett Änge kallas Tay Enge, ligger mot Bye Degeracker Ett Änge kallas Malgers Höegaard 2 manslätt Ett ängstycke kallas Eikigerde stöcke 5 manslätt, ligger mot Binge Eikegaerdit Ett ängstycke kallas Espistöcket 1 manslätt, ligger mot Kirkens Myr som löper upp till prästgården Till Klockarens bruk Ett stycke åker som ligger i bielske lille Øiebeen 1 1/2 lopland En redovisning av Eke Prästebords ägor vid skattläggningen 1745 (1703) har följande jordar: Åker Oppåker, Kyrckåker, Klåckar -och Ååker, i Öjbiennen, Hällåker, Nyslätteåker. Ängsmarck Ett stycke i Väthagen, Espestycket, Ett stycke i Bällske gierde, i By Kyrckäng, Agnåker, Högården, Tageängen. Eke kyrkas ägor bör ha varit tämligen oförändrade under tiden 1594 till 1745 varför en jämförelse bör kunna göras mellan de ovanstående redovisningarna. Jämförelsen kan ställas upp enligt följande: 1594 1745 Åker Opagger Oppåker Øiebiern ager Öjbiennen Halle ager Hällåker vid prästgården på Leig Rummit Kyrckåker, Klåckar -och Ååker i Smidtz nyeslaet ager Nyslätteåker Ängsmark Hagne Aker Agnåker Tay Enge Tageängen Malgers Höegaard Högården Eikigerde stöcke i By Kyrckäng Espistöcket Espestycket I bielske lille Øiebeen ett stycke i Bällske gierde
Det enda ägonamnet som inte får plats i jämförelsen är "Ett stycke i Väthagen", 1745. Detta är ett mindre stycke äng på 7/32 tunnland som ligger i anslutning till Oppåker. Stycket, som är litet och ligger intill en åker kan säkert ha tillhört Kyrkan 1594 utan att särskilt ha redovisats.
De flesta av ovanstående jämförelser 1594-1745 är med säkerhet samma jordstycken.
För åkrarna är dock Halle ager-Hällåker och "Ett åkerland vid prästgården på Leig Rummit"-Kyrckåker, Klåckar -och Ååker ej fullt säkra jämförelser. Hällåker har dock namnlikhet med Halle ager och ligger enligt skattläggningskartan strax nedanför Halle backe (Alveskogs-backen). Kyrckåker, Klåckar -och Ååker är tre mycket små åkrar vilka ligger strax öster om kyrkan ( på nya kyrkogården) vid kyrkmyrs utlopp. "Ett åkerland vid prästgården på Leig Rummit" ( lekplatsen) kan mycket väl ha haft just detta läge, centralt invid kyrkan.
För ängsmarken är tre jämförelser säkra, däribland Eikigerde-ett stycke i By Kyrckäng. För de båda ägonamnen är det nämligen säkert att marken ligger mot Binge Eikegaerdit (1745 heter marken Binges Ekesängen) dessutom ligger marken, i båda fallen, i By Kyrckäng. Jämförelsen Tay Enge-Tageängen bör också vara säker eftersom Tageängen 1745 ligger intill en av de största åkrarna vid By gård. Denna åker heter dock 1745 Betningsåker och inte Bye Degeracker som den heter 1594. Något osäkrare är Jämförelserna Hagne Aker-Agnåker och Malgers Höegaard-Högården (under prästebordet). Namnlikheterna är dock stora och med tanke på att Kyrkan i huvudsak bör ha ägt samma jord både 1594 och 1745 torde det inte vara någon större osäkerhet om att Hagne Aker avser samma mark som Agnåker och att samma sak gäller för Malgers Höegaard-Högården.
Eftersom åkrars och ängars lokalisering finns redovisad på skattläggningskartan kan vi alltså med stor sannolikhet påstå att de båda markstyckenas (Hagne Aker och Malgers Höegaard) läge är känt.
Prästebordets högård (Malgers Höegaard) ligger strax söder om Eke kyrka där den nya skolan byggdes 1927-28.
Agnåker (Hagne aker) ligger söder om vägen från Eke kyrka till Rone, mitt emot utfarten från Alveskogskvior, alltså sydväst om Alveskogsbacken (Halle backe).
Vad avser läget för de båda förmodade ödegårdarna [(H)agne och Malgers] kan läget inte bestämmas med samma säkerhet. Vanligt var dock att en gårds "Högård" låg relativt nära gårdens bebyggelse. Malgers bör därför ha legat i närheten av kyrkan.
Hagne Aker (Agnåker) redovisas vid båda tillfällena som äng trots namnet "åker". Det är fullt möjligt att gården, under någon tid, legat inom Agnåkers område. Under medeltiden låg, i de flesta fall, åkermarken samlad nära bebyggelsen. Hagne bör därför ha legat nära Hallebacke.
Omkring 200 m söder om Hallebacke har undertecknad hittat ett större boplatsområde på mark som tidigare kallades Nyslätteåker. Denna åker ligger i anslutning till Agnåker. En säker vikingatida boplats, en trolig senvikingatida boplats samt en säker medeltida boplats har registrerats på denna åker. Av allt att dömma har (H)agne förhistoriska gård legat på denna åker. Fosfatkartan har för markområdet genomgående höga värden.
Enligt vad undertecknad känner till så finns namnen på de två förmodade ödegårdarna (H)agne och Malgers endast redovisade i den ovan nämnda sammanställningen över Eke Kyrkas jordar. Namnen finns ej upptagna i den så kallade ödegårdslistan 1585. Det är troligt att (H)agne och Malgers blivit öde allaredan under senmedeltidens agrarkris.
Namnet torde betyda "den lilla gården". I beskrivningen till skattläggningen 1703 finns uppgift om att "Lillegårds tomt" brukades under Petsarve, som "dhen hafwer köpt Anno 1577 d. 20 Junii som köpebrefwet utwisar". I ödegårdslistan 1585 står: "Lille gaardtz er ij M Ley Jord wnnder, Jachop petzarffue skatter for". Det tycks alltså som att Lillegårds blivit öde 1577 eller något senare. (Under 1800-talet upptogs åter namnet Lillegårds på flera mindre jordbruk eller "ställen", dock på helt andra platser i socknen). Av skattläggningskartan framgår det klart att Lillegårds mark var belägen vid Petsarvekvior, nordost om Petsarve gård. Fosfathalterna är här höga inom ett större område. Vid undersökning med metalldetektor har tre områden med stor järnförekomst i marken lokaliserats på Lillegårds mark. Även fynd av silver och brons har tillvaratagits, bland annat en dansk silverdaler med årtalet 1564. Två av dessa områden har troligen varit platser för Lillegårds bostadshus vid olika tider och det tredje troligen plats för ladugården. Det tredje området ligger på en mindre backe. Denna backe tillhörde 1703 och 1745 Härvide gård. Detta markområde låg insprängt i Lillegårds ägor (se även under Härvide).
Det är troligt att Lillegårds etablerats relativt sent, kanske i början av 1200-talet, och att gården blivit öde 1577 eller strax därefter.
Se ovan under (H)agne ?
Gårdens namn syftar på ägarens verksamhet-mjölnare, kvarnägare. Enligt den så kallade "Ödegårdslistan" från 1585 var "Melle gaardt" öde och kunde inte betala sin skatt.
De första kvarnarna på Gotland torde ha byggts av cisterciensermunkarna i Roma, troligen redan under 1100-talets sista del. Dessa tidiga kvarnar torde i de flesta fall ha varit vattenkvarnar. Troligen var också kvarnen vid Mölner en vattenkvarn. Gården Mölners läge är ej känt men om det var fråga om en vattenkvarn så måste gården legat vid kyrkmyrs utlopp. Denna "å" var nämligen den enda ån i socknen som hade tillräckligt med vatten för en kvarn. Vid kyrkmyrs utlopp finns det endast två ställen där det är möjligt att anlägga en kvarndamm, nämligen där ån passerar ancylusvallen respektive litorinavallen. Vid ancylusvallen finns inga tecken som tyder på en tidigare dammbyggnad. Vid litorinavallen ligger By gård som allaredan 1745 hade "en liten Sqvalteqvarn" med tillhörande dammbyggnad.
Enligt obekräftade uppgifter skall By gård tidigare ha legat nära kyrkan vilket även gårdens namn tyder på. Gården torde ha flyttat till sitt nuvarande läge under sista delen av 1600-talet (se även under By). Ett tänkbart, eller rent av troligt, läge för Mölner gård är därför på By gårds nuvarande plats. Gårdsplatsen hade ju varit öde i mer än 100 år vid 1600-talets slut då By flyttade till denna plats.
Thiegne är ett vikingatida namn med betydelsen "kämpe", "förman i strid" eller liknande.
Gården finns upptagen på 1570-talet under Grötlingbo men upptas i 1585 års ödegårdslista under Eke då den brukas av Jachop petzarffue som även skattar för gården. Gården har alltså troligen blivit öde mellan 1570 och 1585.
Var gården låg är osäkert. Det bör dock varit på gränsen mellan Eke och Grötlingbo. Ett troligt läge för gården är vid den "kämpgrav som omtalas ovan under Bonsarve. Enligt skattläggningshandlingarna för Eke och för Grötlingbo finns här ett inhägnat område vilket även omfattar delar av Ronnings myr. Det är Petsarve, Härdarve och Ronnings som är markägare.
Petsarve äger följande mark:Nyåker på 1 och 29/32 tunnland, Myrängen 5 och 20/32 tunnl. med starr- och myrhö samt myr till några lass täckefoder.
Härdarve har följande mark: Ett odugligt stycke åker (ca 1 tunnland) intill Nyåker, Myrängen vilken omfattar 3 och 1/2 tunnland hårdvall och 6 tunnl. starr- och myrhö samt myr till några lass täckefoder.
Ronnings äger: En åker (intill Nyåker) som kallas "Österängen" (ligger rakt väster om Ronnings gård men möjligen söder eller öster om Tjängvide boplats) som omfattar 1 och 4/32 tunnl., Ödhänge (Märk Ödh-änge där "Ödh" kan indikera en öde gård) kan föda 2 kalvar, en hage kallas Manshaga gott bete, Starrstycket räntar 3 parmar myrhö, 2 stycken i Ronnings myr av något foder och ag.
På den troliga boplatsen finns mycket höga fosfatvärden. Höga fosfathalter finns också norr om boplatsen medan Ronningsmyr ligger söder om denna.
Tjängvide skulle, om ovanstående antagande om läget stämmer, ha legat ca 1450 meter sydväst om Petsarve gamla boplats. Marken för Tjängvide boplats tillhör nu Ronnings gård i Grötlingbo. Med tanke på "kämpgraven" bör Tjängvide gård ha 2000-åriga anor.
A Enekvist har inte medtagit Wingla i sitt omfattande arbete.
På skattläggningskartan 1703 står antecknat, utanför Eke sockens mark, på Havdhems mark, följande: "Snövida och Wingla Egor" samt "Heimistres och Wingla". Här redovisas alltså Wingla som en gård.
På en åker tillhörande Bölske i Eke som heter "Vinglu" har år 1935 hittats en silverskatt med arabiska mynt. Skatten innehöll ca 160 mynt och myntdelar. Myntens präglingsår omfattar perioden 731-876 e.Kr. På fyndstället visar fosfatkartan låga värden men ca 100m söder om fyndplatsen (på mark tillhörande Antarve i Havdhem) finns ett mindre område med höga fosfatvärden. Man kan alltså anta att vi här har en boplats från vikingatid och att denna gård ägt bestånd under så lång tid att man år 1703 visste att det legat en gård i området och även visste vad den hette. Här kan också nämnas att ca 350m sydost om den förmodade boplatsen finns ytterligare ett mindre område med höga fosfathalter. Tänkbart är att det är ett annat läge för Wingla gård. Det är ju numer väl dokumenterat att bebyggelsen till en gård då och då bytte läge under förhistorisk tid.
Det är numera vedertaget att gårdarna "flyttade runt" inom sitt eget markområde under förhistorisk tid vilket även omfattar vikingatiden (se bl. a. Majvor Östergrens avhandling: Mellan stengrund och stenhus). När blev då gårdarna stationära? Teoretiskt behöver det ej ha skett förrän man började bygga stenhus som var svåra att flytta och som ej ruttnade ner, alltså någon gång på 1700-talet. Mina undersökningar med metalldetektor, mest i skattfyndprojektet, tyder på att gårdarna "flyttade runt" långt in i medeltiden. Den sista stora omflyttningen skedde dock så sent som på 1800-talet vid laga skiftet.
Den första säkert kända placeringen av gårdarna finns redovisad på skattläggningskartorna från tiden kring år 1700. Före denna tid vet vi litet eller inget om var gårdarna låg.
Med ledning av ovanstående utredning om gårdarna i Eke kan följande sammanfattning göras.
ALVESKOGS bör ha flyttat till sitt nuvarande område under medeltiden, eventuellt fram mot år 1500.
BY bör ha flyttat till sitt nuvarande läge så sent som i slutet på 1600-talet.
BÖLSKE torde ha legat inom sitt nuvarande område sedan vikingatid eller tidigare.
GUDINGS torde ha legat på sin nuvarande plats, eller mycket nära denna, från medeltiden. På skattläggningskartan har Gudings två parter. Den andra parten (Lilla Gudings) blev, enligt muntlig tradition, öde under Carl XII:s krig i början på 1700-talet. Mina undersökningar har dock visat att folk bodde kvar på gården till sista halvan av 1700-talet.
HALLVIDE kan knappast ha fått sin nuvarande placering före slutet av 1100-talet.
HÄRDARVE bör ha legat på samma plats, eller mycket nära denna, sedan minst 1200-talet.
HÄRVIDE:s gårdsplats, vilken blev öde efter laga skiftet omkring år 1880, torde ha mycket gamla anor, eventuellt från vikingatid eller tidigare.
LILLEGÅRDS bör ha etablerats relativt sent och blev öde i slutet på 1500-talet.
NYGÅRDS kan ha flyttat till sin nuvarande plats i slutet av 1200-talet.
PETSARVE, som utan tvivel har förhistoriska anor, bör ha flyttat till sin nuvarande plats efter kristendomens införande (kristet namn), eventuellt skedde flyttningen först fram på 1400-talet då det finns flera medeltida boplatser i gårdens närhet.
SMISS bör ha funnits inom samma område under mycket lång tid, troligen ända sedan vendeltid eller tidigare.
ANNEXEN =PRÄSTGÅRDEN bör ha legat sydväst om kyrkan på den nuvarande gamla kyrkogården. Prästgården kan ha försvunnit allaredan under den katolska tiden, alltså före år 1530 men den kan också funnits kvar till slutet på 1500-talet eftersom den omnämns år 1594.
Fortsatta undersökningar kommer troligen att revidera den bild som jag här ovan försökt att skissa, åtminstone för en del gårdar.
Eke den 7 januari 1994
...........................................
Torgny Andersson
Komplettering av skrivelsen 1996-06-15