844. Skolan, ett exempel på den dubbla ostyrdheten

8. Statistiken och verkligheten
84. Verksamheterna

 

1. Skolan mäter resultat (1997 års bokslut)
2. Resultaten i skolan
3. Exemplet Västerås
4. Den dubbla ostyrdheten

 

1. Skolan mäter resultat (1997 års bokslut)

Grund- och gymnasieskolan är de enda mjukserviceområdena där vi har något som är eller kan påstås vara resultatmätning, någonting som mäter skillnader i "kvalitet". Jag redovisar två tabeller - kostnadsnivåer och resultat för grundskolan respektive gymnasiet för de 11 största kommunerna i landet:

 

1.1. Grundskolan i ordning efter kostnadsnivå

Kommun, i ordning efter kostnadsnivå Kostnad per elev Genomsnitt meritvärde i åk 9 Andel elever som ej uppnått målen i två eller flera ämnen, % Andel behöriga till gymnasiet %
Norrköping 42.643 196,5 16,6 87,0
Uppsala 47.324 208,7 13,9 92,6
Helsingborg 47.343 198,4 16,5 88,9
Malmö 48.950 193,8 20,2 85,2
Jönköping 50.600 196,3 12,6 90,5
Linköping 51.370 197,6 18,9 90.3
Västerås 51.478 200,3 17,2 89,3
Örebro 52.336 197,2 16,3 88.3
Umeå 56.869 205,7 10,4 94,7
Göteborg 56.902 202.4 14,4 88,6
Stockholm 61.271 203.5 16,7 90.1
Medeltal alla kommuner 52.505 200,8 13,2 91,4

 

 

1.2. Gymnasiet i ordning efter kostnadsnivå:

Kommun, i ordning efter kostnadsnivå Kostnad per elev Genomsnittlig betygspoäng Andel med grundläggande behörighet till univ o högskola %
Andel som fullföljt linje eller program inom 4 år, %
Malmö 49.036 13,0 81 74
Örebro 52.129 12,8 84 68
Helsingborg 54.450 12,6 80 76
Uppsala 59.185 13,4 80 71
Norrköping 60.163 13,4 91 69
Linköping 60.251 12,5 75 80
Västerås 61384 13,3 82 74
Jönköping 62956 13,1 86 82
Göteborg 64.302 12,7 79 70
Stockholm 64907 13,3 78 67
Umeå 77.418 13,2 90 87
Medeltal alla kommuner 67.875 13,0 83 73

 

För både grundskolan och gymnasiet kan vi se de stora skillnaderna i kostnadsnivå mellan kommunerna, runt 50 procent.

Men de skillnaderna ser ut att betyda mycket lite. Om vi hade ett starkt samband mellan kostnadsnivå och resultat skulle siffrorna i kolumnerna för genomsnittligt meritvärde och andel behöriga till gymnasiet i grundskolan öka uppifrån och ned. Och tvärtom skulle kolumnen för andel elever som ej uppnått målen visa sjunkande siffror. Vi kan se att detta är ingalunda fallet. För gymnasiet skulle alla tre värdekolumnerna visa stigande värden om det skulle råda starkt samband mellan kostnader och resultat.

Det här inbjuder förstås till allvarliga funderingar kring skolans "kris" och hur skolan styrs. I vart fall har vi inte en omedelbar fråga om nationell resursbrist.

Den vidare frågan är förstås om det också inom de andra sektorerna finns samma bristande samband mellan insatta resurser och resultat. Om vi nu kunde mäta.

 

2. Resultaten i skolan (2001. Bokslut för 2000)

Jag har ovan redovisat det bristande sambandet mellan insatta resurser och resultat på skolområdet. Siffrorna är så anmärkningsvärda att jag vill kontrollera dem i bokslutet för 2000. Nedan grundskolan och hela gruppen större städer. Först ordnade efter kostnadsnivå och i andra tabellen efter ett av resultatmåtten:

1.

Kommun Kostnad per elev Andel elever som ej uppnått målen i ett, flera eller alla ämnen - procent
Varberg 49.862 20,4
Kristiansstad 50.095 23,8
Halmstad 50.873 19,1
Karlskrona 51.525 30,2
Eskilstuna 52.212 31,9
Borås 52.296 22,9
Kalmar 52.843 19,6
Norrköping 52.932 27,3
Växjö 53.218 17,4
Uppsala 53.743 26,4
Jönköping 53.953 24,5
Helsingborg 53.968 30,3
Karlstad 54.156 18,8
Östersund 54.356 21,6
Gävle 54.894 27,7
Södertälje 55.620 24,9
Skellefteå 55.801 16,0
Västerås 55.922 30,8
Falun 55468 19,5
Luleå 57.197 18,6
Linköping 58.003 28,1
Örebro 58.295 29,3
Umeå 61.217 22,8
Örnsköldsvik 61.590 17,7
Sundsvall 61.617 28,1
Lund 66.490 12,5

 

2.

Kommun Kostnad per elev Andel elever som ej uppnått målen i ett, flera eller alla ämnen - procent
Lund 66.490 12,5
Skellefteå 55.801 16,0
Växjö 53.218 17,4
Örnsköldsvik 61.590 17,7
Luleå 57.197 18,6
Karlstad 54.156 18,8
Halmstad 50.873 19,1
Falun 55468 19,5
Kalmar 52.843 19,6
Varberg 49.862 20,4
Östersund 54.356 21,6
Umeå 61.217 22,8
Borås 52.296 22,9
Kristiansstad 50.095 23,8
Jönköping 53.953 24,5
Södertälje 55.620 24,9
Uppsala 53.743 26,4
Norrköping 52.932 27,3
Gävle 54.894 27,7
Linköping 58.003 28,1
Sundsvall 61.617 28,1
Örebro 58.295 29,3
Karlskrona 51.525 30,2
Helsingborg 53.968 30,3
Västerås 55.922 30,8
Eskilstuna 52.212 31,9

 

Vi ser att kostnadsdifferensen mellan lägsta och högsta kostnadsnivå är 33% - Lunds 66.490 mot Varbergs 49.864. Det är inte femtio % som inom andra sektorer och i bokslutet för 1997 men mycket i en verksamhet som fortfarande är styrd av staten, traditioner och en stark professionell kultur.

Resultatspridningen - 12,5 % som inte uppnått målen i Lund mot över 30 i de fyra sämsta kommunerna - är mycket stor. Medeltalet för denna kommungrupp är 22,1. Riksmedeltalet 2000 var 24,3 procent. Om den siffran uttalade sig Skolverket, Skolrådet Ragnar Eliasson, skolråd och ansvarig för handlingsprogrammet Mål och Resultat sålunda:

"Det är helt enkelt för stor klyfta mellan mål och resultat"

Och det är bara är hålla med. Ännu värre blir det ju genom det svaga sambandet mellan kostnadsnivå och resultat.

 

3. Exemplet Västerås

Bakom de kommunala medeltalen döljer sig skillnader inom kommunerna. Utan särskilda avsikter har jag ur tabellen ovan valt Västerås med siffran 30,8 procent som ej uppnått målen i ett eller flera ämnen i grundskolan.

Så här ser siffrorna ut för de enskilda skolorna i Västerås:

41, 14, 25, 22, 34, 28, 26, 44, 20, 28, 20 %. Totalt 1.119 elever varav 250 gick i skolor där över 40 % ej klarade målen och 285 i skolor där 20% eller därunder ej klarade målen.

Vi har alltså en mycket stor spridning inom kommunen och frågan är då vad då Västerås kommun gjorde åt saken. Såvitt det går att utläsa av handlingarna gjorde man ingenting. Problemet med skolornas skilda resultat noterades inte ens, exempelvis borde det ha stått någonting i "Årsredovisningen för skolan 2000". Det enda jag kan finna är en mening om att det finns "en stor variation mellan skolorna i betygssättningen". Vilket alltså bör innebära att man tolkar siffrorna som att lärarna beter sig olika och det är inget man kan göra något åt. 

 

4. Den dubbla ostyrdheten

Jag tror att det helt enkelt är så att kommunerna inte uppfattar att det är deras primära uppgift att fördela resurser och i övrigt verka så att skillnader inom kommunen utjämnas. Men vad har då kommunerna överhuvudtaget på galejan att göra? Vad är innebörden av det kommunala huvudmannaskapet?

Och ser vi det från statens synvinkel blir förstås hela talet om en nationell skola och nationella mål bara prat. Vem eller vad styr egentligen skolan? Kan den överhuvudtaget betraktas som styrd?

Och det allvarliga perspektivet redovisar Lena Hammarberg, Kerstin Hultgren och Sven Sundin, undervisningsråd vid Skolverket på DN-debatt 14 april 2000:

Även om det sannolikt alltid funnits skillnader i bedömningarna över landet måste frågan ställas om vilka variationer som är rimliga med tanke på elevernas rättssäkerhet och rätt till en likvärdig utbildning.

Innan skillnaderna - mellan skolorna inom en kommun och mellan kommunerna - förklaras, minskas, på något sätt hanteras (helt elimineras kan de inte) har vi helt enkelt en samhällsordning i olag. Och det finns  ingen anledning för någon nivå att syssla med något annat.

 

Inledning, innehåll

Hem