"Och de nya systemen är ju så förledande, de har en tilltalande förening av totalitet och enkelhet, en obeveklig inre logik, som det är lätt att argumentera med — och falla för. Den som propagerar för slutna system har alltid en stor fördel framför den som ska försöka påvisa alla svårigheter och kantigheter i verkligheten. Modellgrafiken är så imponerande, språket nytt och löftesrikt och datatekniken adderar lite magi. Det är inte lätt att säga nej till dessa säkra herrar med sina underbara maskiner.

Det finns något gymnasialt i det sätt på vilket idéer presenteras, accepteras och sätts i verket. I varje modell finns en rimlig tanke, det hela byggs alltid upp på något som i och för sig kan vara riktigt, möjligt, tänkbart eller rent av nödvändigt. Felet är bara att man nöjer sig med en (1) idé, en tanke, en aspekt och hakar upp hela systemet på den. Och sedan körs reformen rakt ut i verkligheten, helt oraffinerad.

Detta förutsätter en stark tro och entusiasm inför den enda rätta idén. Vi behöver förstås idéer och entusiasm. Men man måste inse att idéer måste ges politisk, administrativ och ekonomisk gestaltning innan de kan fungera i verkligheten. Idag tycks man gå direkt från hugskott till realiserande.

…

Kommunerna i likhet med hela samhället översköljs av en marknadsvåg, och jag ska inte fördjupa mig i analyser kring varför det är så. Det finns många andra som gör det. Men företeelsen är tydlig och påtaglig i kommunerna, även om det ännu är osäkert vad det kommer att betyda på sikt; om det bara är krus på ytan, om det handlar om pendeln som snart svänger åt andra hållet eller om vi är i början av en revolution.

Om vi tecknar en allmän och grov kommunal bild kan vi säga att de gamla planeringsstollighetema, med fem-åriga verksamhetsplaner, heltäckande uppsökande verksamhet, social planering, barnomsorgsutbyggnad baserad på mätningar av förvärvsfrekvenser osv, efterträds av djärva och enkla föreställningar kring marknadens, marknadsmekanismens, de ekonomiska incitamentens, det privata näringslivets, bolagsformens förtjänster.

Ibland efterapar man bara de yttre formerna, symbolerna, språket, det blir ren gallimatias. Man plockar också in lösryckta kommersiella element. Det kan handla om sponsring i grundskolan, reklam på brandbilarna, att man kallar kommunen och dess bolag för koncern. Det heter inte längre Fritidsförvaltningen i X-köping utan "Fritid X-köping". Och så vidare. Jag ska inte trötta läsarna, tidningarna är fulla av notiser kring detta. Och, det är alltså för de agerande i dessa sammanhang tydligen fråga om djupt allvar. Det senaste, åtminstone i Stockholm, är program och kampanjer kring konkurrens i alla möjliga och omöjliga former. Vad det i verkligheten blir, vet vi ännu inte.

Risken finns att ekonomi-, marknads-, och rent av kommersiellt tänkande tränger ut gamla goda kommunala dygder, kommunalt sunt förnufts-tänkande och naturliga styrningsformer, rent av kommer att ersätta lagstiftning, goda regler, ämbetsmannamoral, professionell stolthet, lojalitet mot kommunen och medborgarna, engagemang i arbetet och serviceuppgiften. Om allt börjar mätas och helst mätas i pengar tappar annat i värde.

Den yttersta förlusten kan vara demokratin, rättssäkerheten, den goda servicen och rent av den kommunala ekonomin. Det är många samhällsdebattörer som hävdar detta idag, rent av att vi är på väg in i ett annat slag av samhälle.

Själv är jag nog ännu så länge mer bekymrad för rationaliteten i vid mening, den reala ekonomin. Hittills har det inte skett något riktigt allvarligt i serviceverkligheten. Jag är också mera rädd för de diffusa mellantillstånden; riktig privatisering kan nog här och där försvaras.

Går det riktigt illa får vi det sämsta ur båda världarna och uppenbarligen har vi en systemkris på idéplanet. De ansvariga tror inte på sina egna ordningar. Det går också för lätt, ingen försvarar den kommunala idén. Det nya behöver inte visa sitt värde i verklighetens ljus."