| 6.0.1 Inledning, innehåll 6.
Privatisering - en pseudolösning
Jag skrev om privatisering i Hem till kommunen (1994) i en stämning av att det ändå var en viktig fråga, en utmaning som kommunerna måste ta på allvar, att det rent av ibland kunde vara en meningsfull förändring: "Mina egna sym- och antipatier torde ha framgått, jag har redan deklarerat mina positiva känslor för den kommunala ordningen som den skulle kunna vara, och som den i någon mån har varit - före de senaste decenniernas offentliga degeneration. Den faktiskt existerande verkligheten däremot är så besvärande att jag har en avsevärd förståelse för dem som säger att "vi har sett nog av det gamla, detta måste vi snabbt och effektivt ta oss ur, låt oss pröva det andra ett tag!" Det är dock ingen bra utgångspunkt för den sakliga diskussionen. Vi bör nog göra klart för oss exakt vad vi menar med det dåliga gamla, och vad det nya ska innebära." Det har gått tio år, inget har hänt och privatiseringsdiskussionen framstår idag framför allt som ett symptom på statens, kommunernas och politikens oförmåga att ta itu med de faktiska problemen. Den som har några som helst konkreta erfarenheter av de stora kommunala serviceområdena och av hur de kan (eller snarare inte kan) styras kan omöjligen komma fram till att privatisering av produktionsenheter löser några problem, förbättrar någon situation. Privatiseringsdiskussionen kan bara föras på det allmänna planet. Så fort man försöker konkretisera vad det är för något i den befintliga verkligheten som man vill förändra genom privatiseringen uppstår omedelbart frågan varför man då inte direkt rättar till problemen. Och den ledsamma följdtanken blir då att privatiseringsdiskussionen föds ur en okunnighet om verkligheten och/eller en ovilja att ta itu med de konkreta problemen. Eller förstås att man överhuvudtaget inte uppfattar att det finns några stora problem när det gäller kommunerna och den kommunala servicen. Privatisering är pseudo från början till slut - från den obefintliga problemanalysen till den meningslösa lösningen. I verkligheten växer problemen, kriserna förvärras och de en gång möjliga lösningarna går förlorade. Privatiseringssträvandena är också i förlängningen en utmaning mot eller förnekande av den historiska svenska modellen med kommuner som demokratiska och kompetenta utförare av nationellt bestämd politik. Om kommunalpolitikerna börjar se sin uppgift som att vara penningutdelare till fristående producenter skär de faktiskt av den gren som de sitter på. Ska det bara delas ut pengar behövs inte kommunerna, de utgör bara en omväg. |
| 6.1.
MOTIVEN OCH MOTIVERINGARNA
|
||
| 6.1.1. Billigare och bättre kommunal service
genom privatisering
|
Privatiseringsförespråkarna
vill förstås att servicen ska bli billigare och/eller bättre. Sådant är nu inte lätt
att mäta och redan sunda förnuftet säger oss nog att det inte finns någon generell
sanning. Den vanliga politiska debatten i privatiseringsfrågan är mycket primitiv. Privatisering tar oss ur de beklämmande förhållandena i de offentliga apparaterna. Men vad är det egentligen som är dåligt och vad finns i det nya? Personalen kan "befrias" och få flera arbetsgivare att välja mellan. De får högre lön och blir gladare och arbetar bättre. Men Servicekonsumenten erbjuds valmöjligheter. Men har vi verkligen en situation inom den kommunala servicen som tillåter marknadsmekanismer? Innebär alternativa producenter verkligen att konsumenten får meningsfulla alternativ? Politikerna kan slippa obehagligheter men om de inskränker sin roll till att dela ut
pengar behövs inga kommuner. |
|
|
|
||
| 6.2.1 Funktionsprivatisering - Stat och kommun
6.2.3. Konkurrens och entreprenader |
Det dubbla
huvudmannaskapet stat-kommun komplicerar - är privatisering egentligen en lokal fråga? Marknaden är en mekanism som ibland kan fås att fungera. Men den är inget mer och ibland eller ofta är det rationellare att organisera. Om kommunen genom text i avtal kan styra en privat producents service kan man nog med samma text styra egen produktion - och motivet för privatisering bortfaller. Är det inte viktigare vem som är rektor eller föreståndare? Om en personalgrupp avknoppas och fortsätter med samma verksamhet, har egentligen något hänt? |
|
|
|
||
| 6.3.1. Den längre sikten
|
Många kommuner som
privatiserar funderar knappast på hur det ska se ut när det så att säga är färdigt.
Men ideologiskt och teoretiskt finns kundvalsmodellen som en bild av den kommunala
privatiserade framtiden. Det är inte särskilt enkelt att privatisera inom barnomsorg, äldreomsorg, skola. Ska det vara meningsfullt krävs först interna servicereformer. |
|
| 6.4.1. De politiska partierna och
privatiseringen 6.4.2. Den falska valsituationen |
En borgerlig lösning
(oklart på vilket problem) är privatisering och på detta reagerar socialdemokratin. Privatisering är ett svar som söker en fråga. Problemen är i verkligheten är mycket större men vi behöver inga systemförändringar. Den stora och breda kommunala organisationen har mycket som talar för sig. Konsumentval som ersätter medborgerligt agerande påstås vara demokrati. Kommunen är ingen vanlig organisation och den har stora konkurrensfördelar. |
|
|
0.2.1: 3. "Allting som du kan, kan jag göra bättre" (KommunAktuellt 2000) 0.2.7. Skilj på ord och verklighet (Dagens Nyheter 1993) 0.2.14. Privatiseringen (Tiden 1990)
|
||