Alla - de som deltar i processerna, de som är åskådare och de som skriver samhällsvetenskap överskattar budgeten som faktiskt och möjligt styrinstrument.

Förre direktören för Handelsbanken Jan Wallander har sedan 80-talet försökt sprida sitt budskap att budget och budgetarbete är onödigt, meningslöst och skadligt. Det viktiga är att vara flexibel och ha handlingsberedskap. Budgetens starka ställning i det allmänna medvetandet beror av vårt stora behov av trygghet. Wallander:

Wallander talar om privat företagsamhet. I offentlig, kommunal verksamhet kan vi förstås inte undvara budgeten men vi bör ha en reserverad syn på den. Den är alltid ett hjälpmedel, det är verkligheten som ska styras och om det går bättre utan budget eller vid sidan av budgeten så ska vi använda de andra sätten. Att knåpa ihop en sammanställning av inkomster och utgifter på hösten är i sig inte styrning.

Det har sagts om demokratin att det är det sämsta system som uppfunnits - näst efter alla andra. Ungefär samma sak skulle man kunna säga om den kommunala budgeten: den är det sämsta sättet att styra en kommun som finns - näst efter de andra. (Och därmed har vi också skaffat oss ett nyttigt pessismistiskt anslag när det gäller styrning överhuvudtaget.)

Trots ofullkomligheterna i den kommunala budgetprocessionen är ändå budgeten överlägsen alla andra arenor när det gäller för politikerna att utöva verklig styrning. Det vill säga, det är inte så mycket budgeten i sig som sammanhanget kring budgeten som är gynnsamt och användbart.

I budgetsammanhanget är de ekonomiska kraven tydliga. Där går det inte så lätt att tala om, "kvalitet" och liknande på det annars så vanliga och ohämmade sättet. En budget måste gå ihop, inte ens de mest aggresive intressföreträdarna brukar öppet säga att vi ska strunta i det kravet.

Mer och mer kommer vi också nu att tvingas acceptera att tillgångssidan är låst och vi får en styrningsprocess som med nödvändighet går uppifrån och ned. Vi närmar oss husmorsekonomin och det bör ses som ett framsteg.

Budgeten är vidare en kommunal angelägenhet. Sektorsföreträdarna sänder in sina framställningar från en underordnad position till överheten kommunen, den övergripande gemenskapen. Sektorsargumenten ska prövas mot andra behov och ytterst ska frågor avgöras i ett helhetsperspektiv.

När budgeten är klar är det kommunen som redovisar hela sin hushållningsplan. Och det ska förstås inte presenteras som att "kommunbidrag" skickas ut till olika verksamheter och organisationsdelar.

Det är kommunfullmäktige som bestämmer i kommunen och de kan göra det och ska göra det på andra sätt än att bara dela ut pengar. De ska ge direktiv, anta program, formulera prestationskrav, ange restriktioner - överhuvudtaget styra och bestämma. Sådan är kommunallagen, så ska det vara enligt mål - och ramstyrningsmodellerna, och så ska det vara om vi ska ha en fungerande servicekommun.

En vidgning av budgetsammanhanget är att mera eller bättre utnyttja hela den årliga processen med budgetdirektiv, ramar, budgetförslag, uppföljning och bokslut. Man kan rent av tänka sig att det mest av den politiska styrningen sker i form av direktiv, gärna i samband med föregående års bokslut. Mottagarna av budskapen ska veta att det är lika bra att lyda därför att snart kommer det absoluta och tvingande elementet - det kommunala budgetbeslutet i kommunfullmäktige - och det ser likadant ut. (De här elementen finns förstås redan men ingen bryr sig så särskilt mycket och det är upp till kommunstyrelsen att inskärpa den ordning som ska råda.)

Vi kan se budgetsammanhanget som ett komplex av olika politiska och administrativa åtgärder och verksamheter - visualisera det gärna som ett byggnadskomplex med flera höga sammanhängande huskroppar som kastar sin (slag)skugga över omgivningen. Allt utanför ska kännas smått och exponerat i ödsligheten utanför komplexet där det ständigt blåser hårda vindar. Det är inte nådigt att vara utanför, att exempelvis försöka föra fram kommunala ärenden utanför budget sammanhanget.

Politisk styrning i budgetsammanhanget handlar alltså inte om att budgetera mer eller på andra sätt utan att utnyttja den kommunala årsbudgetens tvingande karaktär, dess status och nimbus. Man ska förstå att andra styrningselement och de politiska signalerna allmänt är viktiga därför att de har samband med budgeten.

Det är alltså en avgörande skillnad mellan att på det detta sätt utnyttja budgeten för högre syften och att verkligen tro att ekonomiska eller andra mål uppnås genom att varje år man lyckas sno ihop utgifts- och inkomstsidan.