En transistor är tillverkad av ett halvledarmaterial och används till exempel som förstärkare eller switch. Transistorn är våran allra viktigaste halvledarkomponent och är byggstenen i all modern elektronik. Transistorer används både som enstaka komponenter och i grupper om miljontals transistorer som kapslas in och integreras i en krets. En transistor består av en halvledarbricka med tre elektroniska anslutningar. Dessa tre heter kollektor, bas och emitter. Bas-emitter spänningen bestämmer kollektorströmmen, kollektorströmmen är nästan helt oberoende av kollektorspänningen. Basströmmen är betydligt mindre än kollektorströmmen. Transistorn är vad man kan kalla en spänningsstyrd strömkälla.
År 1948 offentliggjordes upptäckten av den så kallade transistoreffekten av Walter Brattain, John Bardeen och William Shockley på Bell Laboratories. Transistoreffekten innebar att genom att placera två spetskontakter nära varandra på en halvledarkristall skapade man en halvledarkomponent som kunde användas som förstärkare. Transistorn fick sitt namn efter transfer resistor, eftersom förhållandet mellan kollektorresistansen och emitterresistansen i en transistor bestämmer förstärkningen. Spetstransistorn (som var den typ av transistor Brattain, Bardeen och Shockley hade byggt) ersattes efter en kort tid av skikttransistorn som var lättare att tillverka. Den första fungerande fälteffekttransistorn kom inte ut förrän 1953 men patent på fälteffekten hade redan tagits på 1930-talet. Den första fälteffekttransistorn hade ett styre av pn-typ. År 1960 började fälteffekttransistorer med isolerat styre att tillverkas. Denna transistortyp är idag den helt dominerande typen av transistorn och används i nästan alla integrerade kretsar.
Transistorer är antingen bipolära eller unipolära. I en bipolär transistors strömtransport deltar både så kallade positivt laddade hål och negativt laddade elektroner - därav benämningen bipolär som betyder tve eller två. I en unipolär transistor däremot, deltar bara en typ av laddningsbärare nämligen majoritetsbärarna i kanalen mellan emitter och kollektor. När man talar om transistorer gäller det vanligen bipolära transistorer, unipolära transistorer benämns som fälteffekttransistorer. En bipolär transistor med p-dopad emitter och kollektor och med en n-dopad bas kallas pnp-transistor. En bipolär transistor med n-dopad emitter och kollektor och med en p-dopad bas kallas npn-transistor som är den vanligaste typen av bipolär transistor. Unipolära transistorer brukar indelas i tre grupper, beroende på vilken typ av styre som används. Det finns så kallat isolerat styre, pn-styre och Schottky-styre.

Källor

Nationalencyklopedin