Rambouillet fredsförslaget             

• • "Ingen regering skulle underteckna ett sådant dokument som omvärlden   försökte få Jugoslavien att acceptera i Rambouillet". Det skriver Kjell Magnusson forskare vid Centrum för multietnisk forskning  i Uppsala, på DN debatt. Freds och konflikts forskaren Jan Öberg är också kritisk till avtalet. Öberg sade till Ekot att avtalet gör NATO till högsta myndighet och beslutande i Jugoslavien och att han förstår att serberna inte accepterar det.

                                          SVT   99/03/27

Kjell Magnussons  kommentar

Ledande politiker hävdar nu att Nato tvingas till bombningar för att rädda människoliv. Cynismen är chockerande. I själva verket kommer följden av bombningarna att bli ett blodbad både i Serbien och i Kosovo. Omvärlden har inte ens försökt lösa krisen. USA har fungerat som UCK-gerillans allierade, och "fredsavtalet" i Rambouillet var i realiteten oacceptabelt för serberna. Det borde vara självklart för Sveriges regering att ta avstånd både från bombningarna och från avtalet. Det skriver Balkanexperten Kjell Magnusson.

För den som tar del av avtalstexten framstår denna beskrivning som djupt ohederlig. Den så kallade fredsöverenskommelsen innebär utan några som helst tvivel att Jugoslavien omedelbart förlorar kontrollen över Kosovo och efter tre år förbinder sig att medverka till en "slutlig lösning" som bygger på "folkets vilja".

Ingenstans i avtalstexten preciseras Kosovos status i förhållande till den jugoslaviska federationen eller republiken Serbien. Inte heller sägs att Kosovo är en del av Jugoslavien. Visserligen finns på ett par ställen formuleringar om hänsyn till Jugoslaviens och Serbiens territoriella integritet, men med tanke på texten i dess helhet saknar detta betydelse. En anmärkningsvärd detalj är för övrigt att Förbundsrepubliken Jugoslavien, Republiken Serbien, samt Kosovo står som undertecknare, vilket innebär att Kosovo redan befinner sig utanför den jugoslaviska statsbildningen.

Illavarslande är vidare det otillräckliga skyddet av den serbiska minoriteten och andra folkgrupper. På samma sätt som i Daytonavtalet har amerikanerna glömt bort språkfrågan. I Kosovos fall borde det vara naturligt att göra provinsen tvåspråkig enligt finländsk modell. Detta strider emellertid mot idén om Kosovo som en albansk statsbildning och de konstitutionella mekanismerna innebär generellt att den albanska parlamentsmajoriteten förhållandevis lätt kan driva fram lösningar som inte tillgodoser kosovo- serbernas intressen. Visserligen har "de nationella gemenskaperna" enligt avtalstexten rätt till skydd av kultur och språk, men skrivningarna här påminner snarast om de rättigheter som tillkommer invandrargrupper i USA.

Man kan fortsätta på punkt efter punkt och måste tyvärr konstatera att det rör sig om ett illa underbyggt hafsverk som inte ens försöker lösa denna svåra konflikt. De föränd-ringar i texten som gjordes i slutet av februari gynnar dessutom ensidigt albanska intressen.

Avtalet har till yttermera visso inte varit föremål för diskussion, eftersom albanerna vägrade sitta vid samma förhandlingsbord som serberna. Det är uppenbart att ingen regering skulle underteckna ett sådant dokument, och det märkliga i sammanhanget är att europeiska politiker har ställt sig bakom texten. Den enda rimliga förklaringen måste vara att de inte läst den.

Genom att lösgöra ett minoritetsdominerat territorium från en suverän stat skapar omvärlden ett prejudikat som kan får mycket långtgående konsekvenser. Visserligen utgör albanerna 80-90 procent av befolkningen i Kosovo, men de uppgår till endast 17 procent av Serbiens invånare.

Vilka implikationer har detta för Makedonien? Om man utgår från de etniska kriterier som nu tillämpats i Kosovo är de albanska anspråken på Makedonien ännu mer berättigade, eftersom albanernas andel av befolkningen där är avsevärt större än i Serbien.

Kjell Magnusson

 

Jan Öbergs kommentar

Jag är säker på att varken Bill Clinton, Robin Cook eller Richard Holbrooke har gått en enda liten helgkurs i psykologi och konfliktlösning. Jag är trött på att se amatörer förstöra världen.Så uttrycker sig freds- och konfliktforskaren Jan Öberg, filosofie doktor vid Lunds universitet, och som sedan 1991 gjort ett 30-tal resor i Balkanområdet och bland andra träffat president Slobodan Milosevic och kosovoalbanernas ledare Ibrahim Rugova.

Jan Öberg är övertygad om att inte någon enda stat i Europa hade accepterat Rambouillet-avtalets konsekvenser på det egna territoriet. Han betecknar Natos angrepp som en enkelriktad straffaktion.
Nato kommer aldrig att straffa kosovoalbanerna för UCK-gerillans övergrepp. Det vi nu bevittnar är upplösningen av internationell konflikthantering och fredspolitik. Avtalet i Rambouillet fråntar serberna all suveränitet i Kosovoområdet och ger inte ett enda besked om båda parters behov av humanitär hjälp, utbildning, hälso- och sjukvård och sysselsättning, framhåller Jan Öberg, som i debatten uppfattas som proserbisk.
Men det tillbakavisar Öberg. Jag har ingen sympati för vare sig Milosevic eller den förtryckarpolitik han utövar på Balkan.

För Öberg handlar Natoattacken om det civiliserade samhällets återkommande oförmåga att långsiktigt lösa konflikter.
- Enkel konfliktpsykologi startar med insikten om att varken albaner, serber, kroater eller bosnier är idioter. Precis som du och jag är de människor med känslor och behov. Resultatet efter det att missiler och kanoner gjort sitt blir ett avgrundsdjupt serbiskt hat mot albanerna, eftersom serberna uppfattar Natoflyget som UCK Air Force, säger Jan Öberg, som är säker på att parternas etniska rensning nu startar på allvar.
Det som hände i Rambouillet beskriver Öberg som en skenprocess. Han påstår att UCK-gerillan inte är nämnd i avtalet, utan endast betecknas som "other forces", andra styrkor.
- Men den serbiska arméns och polisens skyldigheter regleras i detalj. Min tolkning är att UCK-gerillans kärntrupp sitter gömd i bergen och struntar i vad som undertecknades i Rambouillet. UCK-gerillans representanter i Rambouillet visste att de inte har gerillans fulla stöd. Därför har man inte kunnat använda begreppet UCK-gerillan i avtalstexten, säger Jan Öberg.

SUNE OLOFSON

Jan Öberg driver Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforskning, TFF, ett nätverk av freds- och konfliktforskare som försöker att påverka stater och ledare.

        SvD 99-03-26