Kloak krokodil
av Olle Sahlin
materialet är hämtat från Sinkadus nr 12 

Under det sena 1900-talet blev alligatorer populära sällskapsdjur i många västländer. Det var i de flesta fall trivsamma små djur som inte alltför ofta snappade efter husses hand. En liten nackdel fanns i och med djurets benägenhet att växa ur ägarens terrarium, något av ett problem i små stadslägenheter. Precis som med kattungar som det inte längre finns rum för, gjorde sig folk av med sina djur på olika sätt när de inte längre platsade i familjegemenskapen. Och djurparkerna fick snart nog med förvuxna djur och kunde inte ta emot överflödet, utan folk fick lösa problemet på andra sätt. Ett av de mindre effektiva sätten var att spola ner bestarna på toaletten. Visserligen blev ägaren av med sin telning men i 20 % av fallen överlevde alligatorn resan genom avloppet. I den träck och dynga som de sedan hamnade i frodades alligatorstammarna och överlevde både pest och krig.
     Alligatorn är ursprungligen en reptil med platt, bred kropp, men kloakalligatorn har anpassat sig till sin miljö och är därför mer spolformig. Huden på bål och stjärt är försedd med fyrkantiga sammanvuxna hornplåtar. Det avlånga, platta huvudet har långa käkar med kägelformade tänder i stor mängd. Födan består av råttor, äventyrare och andra ryggradsdjur som förirrar sig ner i de gamla kloakerna. Längden brukar stanna på ca 2,5 meter varav svansen utgör ungefär hälften. Djuren är mycket aggressiva och envisa vilket gör att de inte drar sig för att anfalla varelser som är mycket större än de själva. Då de ibland även jagar i flock kan de bli nog så farliga.