|
PSIPO
och SKOPV – Det tysta brödraskapet
- AV ULF ASK
Tiden före
Kejsar Hans Storhand - uppbyggnaden
Hans Storhand inledde sin
karriär som ansvarig för Pyrisamfundets polis och underrättelsetjänst.
Vid denna tid var Pyrisamfundet (som så många gånger förut) indraget i
en utdragen och våldsam kamp i Polen, motståndare, som så många gånger
förut – Gotland. Tanken var att destabilisera Gotlands förhållandevis
goda förbindelser med många av Polens adelsmän, speciellt de längs Österhavets
stränder.
Under
ledning av Hans hade underrättelsetjänsten gjort en rad framsteg, både
internationellt och nationellt. En rad gotländska spioner inom pyris underrättelsetjänst
och andra förvaltningar (så kallade mullvadar) hade avslöjats. Man hade
dessutom varit framgångsrikt när det gällde att själva infiltrera
Gotlands säkerhetspolis, men de kanske främsta framgångarna var att man
under början av 60-talet P.T. lyckats värva den man som många såg som
Polens näste regent – Marcus Scherz.
Hans
Storhand gav med Galbar Targons goda minne stora ekonomiska och militära
bistånd till en rad polska adelsmän, av vilka Marcus Scherz. Uppdraget i
Polen var dock inte helt okomplicerat, dels på grund av en rad mer eller
mindre allvarliga konfrontationer mellan pyrisk och gotländsk militär var
man tvingad att hålla hela operationen hemlig. Dels på grund av intern
kritik, vilken stundtals var hård mot den pyriska inblandningen i Polen.
Den
interna kritiken handlade mest om att många hade svårt att förstå varför
Pyrisamfundet skulle bekosta ett krig så långt borta. Att dessutom många
av de av Pyrisamfundet ekonomiskt stödda adelsmän hade luxuösa villor i
huvudstaden gjorde inte saken bättre.
Kritiken
från Gotland var också den skarp, Gotland hade under många år ansett
Polen vara deras område. Under hela Galbars tid inträffade mer eller
mindre allvarliga tillbud mellan gotländska och pyriska trupper – det var
främst Finlands eminenta medling som förhindrade ett storkrig mellan de två
länderna.
Pyrisamfundets påläggskalv i det polska adelskriget vid denna tid
var en karismatisk ung hertig vid namn Marcus Scherz, han hade legitima krav
på den polska kronan, samt var en av de mäktigaste adelsmännen längs Österhavets
kust. Han hade fått merparten av det bistånd som Hans Storhand skickade
till Polen.
Men
under våren/sommaren 75 P.T. inträffade dock en rad misslyckanden, en båt
fylld med vapen, pengar och agenter på väg till den polske hertigen Marcus
bordades och sänktes av den gotländska marinen utanför hamnen i Gdynia
den 5 april. Incidenten skedde dessutom vid ett mycket olämpligt
tillfälle – redan två dagar tidigare hade den Gotländska regeringen gått
ut med krav på att Pyrisamfundet skulle avbryta alla aktiviteter i Polen.
Detta
var början till en rad förunderliga bakslag som den pyriska underrättelsetjänsten
drabbades av under året.
Under
sommaren inträffade dock de allvarligaste bakslagen, under loppet av några
dagar greps och avrättades nästan alla av Pyrisamfundets spioner på
Gotland. Två spioner på den gotländska ambassaden skickades hem, och
deras öde är okänt. Men vad värre var, Hertig Marcus samt två andra
adelsmän som fick vapen/pengar från Pyris underrättelsetjänst mördas två
månader efter incidenten med vapenleveransen. Polen kastats återigen in i
ett förödande inbördeskrig där en regering mer vänligt inställt till
Gotland installeras efter några veckors strider.
Dagen efter mordet
på Hertig Marcus inträffar nästa katastrof – Filip Eriksson, en köpman
med mycket tvivelaktigt förflutet bosatt i Hindenburg blev avrättad av okända
gärningsmän. Filip var den som skötte vapensmugglingen till Polen från
Pyrisamfundet.
På loppet av några veckor har större delen av
underrättelsetjänstens långa och mödosamma arbete med att försöka
infiltrera bl.a. Gotland förstörts. Inrikespolitiskt drabbas även Pyris
underrättelsetjänst under hård kritik, speciellt när det gäller arbetet
med att värva polska adelsmän. Inte heller blir det bättre när mordet på
en köpman med något tvivelaktigt förflutet kunde sättas i samband med
underrättelsetjänstens arbete i Polen.
I
panik sammankallades ett möte mellan militär, underrättelsetjänst och
kejsaren. Där redogjorde Fredrik av Bergenstråle (operativ chef för
Polenfrågor) att han ansåg att underrättelsetjänsten var kraftigt
infiltrerad av gotländska mullvadar. Man beslutade att tillsätta en grupp
som skulle utreda frågan, gruppen bestod av förutom Fredrik, även Hans
Storhand och den operativa chefen för Baltikumfrågor - Tobias Görelsson.
Under
ett par hektiska dagar undersökte man fallen i jakten på det förmodade nätverkets
spindel. Gruppen lämnade den 25 juni samma år en rapport där man ansåg
sig ha funnit de skyldiga, man namngav också två av de huvudmisstänkta -
Dean Gustavsson (en muterad räv) och Andrea Hassel (en Psi-mutant). De båda
greps, och efter en summarisk rättegång avrättades de båda den 1 juli. 1)
I
samband med denna händelse sprängde den pyriska polisen en terrorgrupp som
misstänktes vara sponsrade av Gotland. Gruppens medlemmar bestod till största
delen av mutanter, varav de flera var Psi-mutanter, bland de gripna fanns
personer med förhållandevis höga positioner inom samhället, bland annat
inom militären och kejsarens inre krets. 2)
Dessa
händelser fick stort inflytande på Hans tankevärld, plötsligt såg han
potentiella spioner bland alla mutanter. Speciellt då psi-mutanter, vilka
kunde använda sina förmågor till att helt ta över andra människor,
tanken på en hel armé psi-mutanter som arbetade för Gotland skrämde
honom.
Hans svar på detta blev SKOPV (Statskommittén för
opyrisk verksamhet), en underavdelning till underrättelsetjänsten vars
enda syfte var att registrera alla mutanter – främst psimutanter. Man började
med att registrera alla anställda inom militären, underrättelsetjänsten
samt polisen, vilket ledde till att de allra flesta mutanter inom underrättelsetjänsten
fick sparken omgående, de sista mutanterna fick sparken när Hans blev
kejsare. När man kartlagt alla anställda inom underrättelsetjänsten började
SKOPV att undersöka statsanställda.
Hans var mycket noggrann att se till att Galbar Targon inte kände
till SKOPVs existens, över huvudtaget kände få, eller inga till SKOPVs,
än mindre vad egentligen gjorde. SKOPV var tekniskt underställd underrättelsetjänsten,
men i själva verket var SKOPV helt fristående från underrättelsetjänsten,
den var endast underställd Hans. För att utföra SKOPVs uppdrag, inrättades
året efter PSIPO, deras uppgift blev att infiltrera och sammanställa
SKOPVs register. Fredrik och Tobias rekryterade friskt bland underrättelsetjänsten,
Hindenburgs universitet samt en rad andra större skolor. Man stödde även
en rad anti-mutantiska organisationer ekonomiskt.
PSIPOs MAKT UTÖKAS
Efter
ett år hade registrering gjort SKOPV till en enorm byråkratisk koloss, man
tvingades flytta på registerna, och anställa mer folk för att kunna klara
av de allt mer krävande uppdragen. Men själva registreringen av alla
mutanter var dock ett enormt fiasko, några direkta bevis för att några
jobbade aktivt för Gotland lyckades man aldrig finna.
Den
7/10 77 P.T. avled Galbar Targon 62 år gammal, Hans Storhand svor eden och
nu var han redo att gripa makten. Dagarna innan kejsaren avled, lyckades en
liten gotländsk commandogrupp spränga en ny vapensändning till Polen. I
attacken kidnappades dessutom den nye operationella chefen för Polen –
Otto Dnäv. 2) Attacken gav Hans ytterligare bevis för att hans
åsikter angående mutanterna var rätt.
Den
10/10 gav Hans SKOPV fria händer, SKOPV och PSIPO var inte längre
underordnat underrättelsetjänsten, utan var ett eget verk. Fredrik av
Bergenstråle tillsattes som chef för SKOPV, och Tobias Görelsson blev
operativ chef för PSIPO.
Under
hösten 78 P.T. förvärrades läget mellan Gotland och Pyrisamfundet,
konflikten gällde som vanligt Polen, och båda länderna visade öppet
vilka adelsmän de stödde. Den 10/11 siktades det gotländska fraktskeppet
”Tove” av det pyriska krigsskeppet ”Den svävande svanen”. Efter en
kort jakt sänks ”Tove” av det pyriska fartyget, Gotland svarar med att
sänka två pyriska handelsskepp och ett militärfartyg på väg från Muskö
till Hardin.
Dessa
händelser, samt att Gotland nu öppet började sända trupper till Polen,
gjorde att Pyrisamfundet nu stod på randen till krig. Hans låter nu SKOPV,
avslöja alla mutanter inom armén och polisen, dessa avskedas med den enda
motivationen – ”förmodad samhällsfara”. En rad högre muterade tjänstemän
inom den statliga sektorn avskedas också i anslutning till detta.
På
kvällen den 20/2 sänker så det pyriska fartyget ”Kejsaren” det gotländska
krigsfartyget ”Visby”. Pyri sänder också en större enhet legosoldater
och material till några allierade adelsmän. Ett fullskaligt krig mellan
Pyri och Gotland hotar nu, något som den pyriska militären varnar för då
man vet att Gotlands flotta är överlägsen den pyriska.
Men
varken Gotland eller Pyrisamfundet anser sig ha något egentligen att vinna
på kriget, och genom medling av framförallt finska diplomater avstyrs ett
förmodat storkrig.
Under
hela denna mycket spända tid genomförde PSIPO en rad räder mot förmodade
revolutionära grupper, främst grupperingar med en majoritet mutanter. En
rad arresteringar genomfördes under ett par veckor, då ett stort antal
”celler” avslöjades, de flesta av dessa gripna försvann spårlöst. 3)
DOMSTOLARNA UNDER HANS STORHAND
Allt eftersom PSIPOs befogenheter växte, blev också
åtalen fler. Det blev uppenbart att de vanliga domstolarna inte längre räckte
till, inte nog med detta – en allt för stor andel åtalade friades från
straff av de förhållandevis liberala domstolarna.
För
att råda bot på detta inrättades en specialdomstol just för ”landsförräderi”,
med andra ord – en domstol vars enda uppgift var att döma mutanter.
Oftast skedde dessa ”rättegångar” utan vare sig advokat, eller för
den delen några egentliga åtal – i många fall räckte det med att den
åtalade var mutant för att åtalas och fängslas.
Många
fick heller aldrig någon rättegång, tortyr var legio bland PSIPOs ”åklagare”,
eller som Fredrik kallade dem – ”Renhållare”. Under de första åren
dömdes de flesta mutanter till straffarbete, endast personer som funnits
skyldiga till landsförräderi – det vill säga medlem i någon
organisation för mutanter – dömdes till döden eller långa fängelsestraff.
Medlemmarna
i dessa domstolar bestod oftast av PSIPO medlemmar eller högre armébefäl.
MOTSTÅNDET MOT HANS STORHAND
Något
organiserat motstånd mot Hans Storhands politik återfanns inte under många
år, många trodde att så fort krisen med Gotland skulle lösas skulle man
också få tillbaka jobben och få viss ekonomisk ersättning.
Men
allt eftersom insåg många att detta aldrig skulle inträffa, allt fler och
värre lagar instiftades – alla riktade just mot mutanter. Under sommaren
79 P.T. började så många mutanter beväpna sig, eller fly från
Hindenburg – eller rent av fly landet. Vid ett par tillfällen uppstod
regelrätta strider mellan PSIPO och mutanter när dessa skulle gripas.
Det
var under dessa förutsättningar som ”Järnringen” skapades, de tröttnade
på de äldres maningar till lugn. De ansåg sig förrådda, inte bara av
Pyrisamfundet, utan även av sina egna. Under några våldsamma vårdagar 80
P.T. genomfördes en rad attentat mot PSIPO, polisen och militären, en rad
bomber exploderade runt om i hela Hindenburg. Och den 17/4 mördar en grupp
ur Järnringen både Fredrik av Bergenstråle och Tobias Görelsson när
dessa var på väg till sitt kontor. Efter en våldsam jakt återfinner man
cellens hus i ett nedslitet arbetarkvarter – under fyra timmar försöker
polisen, militären och PSIPO storma huset – när man äntligen lyckas är
alla utom två döda – varav en dör av sina skador. Den ende överlevande
döms två dagar senare inför en offentlig domstol till döden för sitt
brott.
SLUTET FÖR HANS STORHAND
Inrikespolitiskt var Pyrisamfundet på randen till inbördeskrig,
landets ledning var i kaos – många av de tjänstemän som avskedats kunde
inte ersättas. Allt för mycket av landets resurser lades ner på att
antingen jaga mutanter eller rusta upp armén, och som detta inte var allt
inledde Gotland en handelsblockad mot Pyrisamfundet.
Återigen
var det striderna i Polen som var orsak till Gotlands handling, efter en rad
misslyckade försök lyckades Pyrisamfundet äntligen få Polens regering
att vända Gotland ryggen. De gotländska legosoldaterna tvingades lämna
landet, en rad adelsmän allierade med Gotland tvingades även de fly undan
segerrika pyriska legosoldater.
Som
svar på detta inledde Gotland en effektiv blockad av Pyrisamfundet, då
Pyris flotta vid denna tid var starkt underlägsen den gotländska var det
inga problem för Gotland att genomföra blockaden. Som grädde på moset
blev det missväxt i Pyrisamfundet – hungersnöd förväntades i de större
städerna.
Allt
detta sammanföll med morden på PSIPOs chefer, Hans tillsatte en före
detta legosoldat som chef för SKOPV – Dennis Wermoden och PSIPOs chef
blev Anne Orre. Dennis saknade i mångt och mycket både Fredrik och Tobias
färdighet att sköta en stor byråkratisk koloss – han delade dock Hans
extremt paranoida syn på mutanterna. Det var också Dennis idé att alla
mutanter nu skulle tvingas bo i speciella stadsdelar för att råda bot på
hungersnöden, samt som ett kollektivt straff för dödskjutningarna av
Fredrik och Tobias.
Hans
propagandamaskin, vilken rönt liten framgång hos den breda publiken
anklagade mutanterna för att ligga bakom missväxten och att många
mutanter skodde sig på Gotlands blockad, speciellt drabbade av denna åsikt
var många affärsinnehavare. Under ett par heta kvällar arrangerade så
grupperingar lierade med Hans en rad attacker mot affärer, bostäder o.s.v.
ägda av mutanter.
För
att råda bot på det allt mer kaotiska läge som nu rådde i främst
Hindenburg – lade Hans fram ett förslag 81 P.T. att alla mutanter – för
deras och främst för Pyrisamfundets säkerhet – skulle sättas i
interneringsläger. I detta tal – som kallats lägertalet – försvarade
dessutom Hans de upplopp och kravaller som riktats mot mutanter.
Jag
har här tagit med en del av detta tal, som Hans höll den 6/5 81 inför en
stor församling i Hindenburg.
”Folket
har fått nog, folket har tröttnat på mutanternas svek mot samhället –
det är dags att vi gör upp med mutanterna och visar att vi ALDRIG tänker
ge oss i vår kamp för ett Pyrisamfund fritt från ogräset! Vårt
fosterland är i krig, både mot en extern fiende, men även en intern! Vi måste
göra vad vi kan för att bekämpa dem båda, vi har redan nu haft stora
framgångar i vår kamp mot ogräset – låt vår kamp fortsätta! Låt dem
som skor sig på DIN olycka inte längre få ro, bekämpa honom med alla
medel! Låt inte Pyrisamfundet bli ett land där DITT barn inte längre kan
gå säkert på gatorna för ogräset har blivit så vildvuxet! Jag vill
utrota ogräset, inte bara från Hindenburg – utan även från hela
Pyrisamfundet, endast då kommer vi att bli en makt att räkna med!”
Hans Storhand - Hindenburg 6/5 81 P.T.
Detta
var faktiskt Hans enda riktiga officiella framträdande i Hindenburg, talet
varade i drygt 40 minuter, och hölls inför fanatiska anhängare. Under hösten
inledde så polisen deporteringen av mutanterna, men många poliser vägrade,
missnöjet bland vanligt folk jäste. Hungersupplopp skakade Hindenburg
under hösten 81, och Hans tvingades kalla in militären för att fortsätta
deporteringen av mutanter och förhindra kravallerna.
Under
vintern 81/82 rasade en rad kravaller och upplopp i alla fler pyriska städer,
läget blev inte bättre av hungersnöden. Militären kallades in för att
skapa ordning, rykten florerade om att gotländska marinen förberedde en
landstigning och invasion av Pyrisamfundet och många talade om en förmodad
statskupp. Det var ingen hemlighet att många inom armén var djupt missnöjda
med Hans Storhands politik. Landet var på väg mot totalt kaos, och mitt i
denna kris. Som många ansett vara Pyrisamfundets värst, reste Hans
Storhand till Nordholmia för att jaga.
Landet
stod nu i princip inför ett inbördeskrig, och kanske till och med
ockupation av Gotland. Hans sa i ett uttalande att klimatet i
Hindenburg blivit allt för ohälsosamt, och att han behövde tid att få tänka
igenom sin nästa åtgärd.
I
Hindenburg fortsatte kravallerna och upploppen, ibland riktade mot
mutanterna, men för det mesta var kravallerna bara verket av desperata människor
som inte visste vad de skulle göra åt sin allt mer hopplösa situation.
Den
enda lösningen man kom fram till var att Hans Storhand skulle tvingas bort
på något sätt. Nu verkar det på något sätt som högre makter lyssnat på
dessa män och kvinnor, två dagar efter det att Hans anlänt till
Nordholmia och hans jaktstuga dödas han under oklara omständigheter under
en jakt norr om Nordholmia. Två
drevkarlar åtalas för mordet, och de döms senare till döden.4)
PSIPO går under jorden
När
så uppgifterna om Hans Storhands död spreds till Hindenburg och övriga
pyriska städer avtog upploppen, PSIPO avslutade sina deportering av
mutanter och många högre SKOPV och PSIPO anställda flydde landet eller
gick under jord.
I
det efterföljande kaoset klev Thorbein Huggare fram, han var kusin till
Galbar, och eftersom Hans Storhand saknade någon arvinge ansåg Thorbein
att han hade rätten till tronen. Thorbein ödslade ingen tid på att återställa
landet, han slöt fred med Gotland, drog tillbaka många av de legosoldater
som återfanns i Polen, han upplöste SKOPV och PSIPO omedelbart. Han
ogiltigförklarade alla lagar mot mutanter som Hans instiftat, och erbjöd
viss ekonomisk ersättning till de som drabbats av Hans politik.
Men
polisen och den pyriska säkerhetspolisen hade inte heller legat på
latsidan, bara några timmar efter Hans Storhands död greps en rad höga
SKOPV och PSIPO anställda av polisen eller militären. Många lyckades dock
fly från landet, eller helt sonika gå under jorden. I flera månader
jagade säkerhetspolisen och militären före detta PSIPO medlemmar över
hela landet.
Som
ett svar på Thorbein och polisens agerande bildades en organisation vars mål
var att återskapa SKOPV och PSIPO, förebilden blev något förvånande Järnringen.
Under ett par år genomfördes en rad blodiga attentat som man kunnat koppla
samman med Hans före detta PSIPO agenter, dessa attentat riktades främst
mot kejsaren, domstolarna och mutanter.
Våren
90 inledde så Pyris säkerhetspolis – vilken nu helt rensats från folk
från Hans Storhands regenttid – en våldsam jakt på PSIPO celler. Under
ett par månader greps hundratals förmodade PSIPO medlemmar eller personer
knutna till organisationen. Dessa ställdes inför rätta och fick i de
flesta fallen mycket hårda straff, speciellt de som kunde kopplas till
tidigare övergrepp avrättades.
Thorbein inrättade också 85 en speciell kommission som skulle
granska behandlingen av mutanter (och andra som farit illa under Hans tid
vid makten). Även om kommissionen på ett tidigt stadium fick hård kritik
för att man inte kritiserade polisen och militären tillräckligt – är
de flesta ense om att kommissionen gjorde ett bra arbete.
Vad
hände då de flesta SKOPV och PSIPO anställda? De flesta greps ganska omgående
av pyrisk polis, många lyckades dock gå under jord och/eller fly till Sørland
där man upprättade en bas någonstans i bergen. Dennis Wermodens öde är
okänt, även om säkerhetspolisen påstår att han dödades i en eldstrid
med polisen när han skulle gripas, det finns dock flera frågetecken angående
Dennis vidare öden. Vissa påstår att han befinner sig i Polen, medans
andra påstår att han lever i exil i Sørland.
PSIPO idag
PSIPO
består, enligt uppgifter från säkerhetspolisen av ett drygt hundratal
medlemmar – de flesta befinner sig troligen i organisationens bas i Sørland. Gruppens aktiviteter i Pyrisamfundet har under de senaste
åren minskat rejält, man vet, från avhoppare och infiltratörer att SKOPV
och PSIPO idag arbetar intimt med många extremistgrupper bland annat BPM
(Bevara Pyri mänskligt) och andra mutantfobiska grupper.
På
senare år har dock organisationen drabbats av en rad interna uppgörelser,
dessa anses höra ihop med en maktkamp mellan mer moderata och reaktionära
grupperingar inom rörelsen. Organisationen lider dessutom av att de flesta
högre medlemmar är ganska gamla och det behövs troligen en rejäl föryngring
av organisations ledarskikt om man ska överleva.
Under
ett par månader har ett par attentat riktats mot just misstänkta PSIPO/BPM
anhängare, av vilka många antas återfinnas i den politiska grenen av
PSIPO. Många av de yngre PSIPO anhängarna är inte lika intresserad av att
föra listor över mutanter, eller skada dem genom bojkotter – de vill bekämpa
fienden med vapen.
Ett
annat problem PSIPO har är att många av de nya ledarna inte längre är
skolade inom underrättelsetjänsten, eller ens jobbat för PSIPO, utan istället
är anhängare till de anti-mutantiska grupper som återfinns i
Pyrisamfundet. Detta gör att många äldre är rädda att PSIPO kommer förlora
sin själ.
PSIPOs inflytande över landet anses idag av många
kunniga vara litet, även om många delar deras åsikter när det gäller
mutanter är få idag villiga att aktivt stödja dem. Dessutom har Pyris säkerhetspolis
och underrättelsetjänst varit ganska effektiv på senare år att bekämpa
PSIPO, man har efter de våldsamma åren efter Hans Storhands död insett
att PSIPO/SKOPV faktiskt utgör ett potentiellt hot.
På
senare år har det framkommit att PSIPO/SKOPV har bytt taktik – man har
istället för terrordåd försökt stödja en rad mutantfobiska
grupperingar inom samhället. Den mest kända av dessa är BPM, enligt källor
från säkerhetspolisen utbildar även PSIPO/SKOPV många av BPMs medlemmar,
och säkerhetspolisen håller gruppen under hård bevakning.
Varifrån
kommer då pengarna till PSIPO/SKOPV, säkerhetspolisen har namngett två
huvud finansiärer – gamla medlemmar eller gamla sympatisörer inom näringslivet
eller adeln. Den andra huvud finansiären är lite oväntat Gotland – som
enligt källor ger PSIPO/SKOPV stora summor pengar för att destabilisera
Pyrisamfundet.
Ett
annat sätt att finansiera sin verksamhet är genom ”hederliga” bankrån
eller beskyddarverksamhet.
Trots
försöken att stampa ihjäl PSIPO/SKOPV finns organisationen kvar, även om
den idag är endast en skugga av sitt forna jag, utgör dock den en fara för
många medlemmar av vårt samhälle.
De
finns överallt, det hemliga brödraskapet eller systraskapet, ett idag grånande
och trånande sällskap som alla lever på drömmen om ett Pyrisamfund utan
mutanter….
Ulf
Ask
Fotnötter:
1) Senare undersökningar i ämnet har inte
kunnat peka ut dessa två. Den kommission som utredde övergrepp mot
mutanter ansåg att de båda var oskyldiga. Men man kunde inte peka ut någon
annan misstänkt.
I
min bok ”Pyrisamfundets hemliga krigare” läggs bevis fram för att
Tobias Görelsson var den egentliga mullvaden.
2) Denna händelse är dock omtvistad, min
forskning har inte kunnat visa på någon som helst terrorverksamhet från
denna förmodade grupp. Jag har själv gått igenom det mesta av materialet
som användes i åtalet, och det är en allt mer vedertagen åsikt att den
mesta bevisningen var planterad av polis.
För
de inblandade blev dock åtalen förödande, de fick inte upprättelse förrän
efter Hans Storhands tid.
3) Riktigt vad som hände Otto är
fortfarande inte känt. Enligt källor från Gotland avled Otto av en hjärtattack
på väg mot Gotland. På senare tid har dock uppgifter som gjort gällande
att Otto istället var agent för Gotland släppts. Underrättelsetjänsten
har inofficiellt erkänt att man idag anser att Otto var en gotländsk
agent. Enligt vissa källor dog Otto 98 P.T. i Visby.
4) Enligt mina efterforskningar försvann
drygt 400 personer under dessa första raider från PSIPO. Ödena varierar
från fängelse till dödsdomar, de flesta försvann dock under fängelsevistelsen.
Enligt kommissionen torterades en stor mängd av de gripna, enligt samma
kommission var majoriteten av de gripna totalt oskyldiga till de brott de åtalades
för.
5) Vid den närmare granskning av omständigheterna
har en lång rad misstänkta pekats ut, Järnrinen är den grupp som de
flesta skyllt på. Även om det finns misstankar om att militären eller
gotländska agenter var inblandade.
Det
är ingen hemlighet att området runt Nordholmia under många år varit ett
tillhåll för många av Järnringens medlemmar.
En
annan, kanske mindre accepterad möjlighet är att Thorbein tillsammans med
några militärer mördade Hans för att få slut på kaoset. På senare år
har denna teori fått allt starkare fäste bland många forskare. Det är
ingen hemlighet att Hans under slutet av sitt liv gjort sig ovän med många
inom militären, det fanns också ett stort missnöje bland många militärer
om hur hela frågan med Gotland sköttes. Bara dagarna före hans resa till
Nordholmia avskedades en rad höga militärer och poliser av Hans efter
kritik mot hans behandling av mutanter samt konflikten mot Gotland.
Många
militärer hade vid ett möte dagarna före varnat Hans för konsekvenserna
av ett krig mot Gotland, ett krig många av dem ansåg att Pyrisamfundet
aldrig skulle kunna vinna. Thorbein var utan tvekan den som hade mest på
att vinna genom att röja Hans ur vägen, han hade dessutom starkt stöd
bland både militär och polis vilket hjälpte honom i han statskuppliknande
maktövertaga
|