|
|
|

Ladda hem artikeln
|
Hedemi
– vagnfolket
Av Anders Blixt
Publicerat i Sinkadus nr 7 |
Hedemi är ett
av de mer egenartade mänskliga släkten som lever i Ereb Altor. Deras
ursprung förlorar sig u historiens töcken. Man vet blott att de äldsta källor
som omnämner dem är mer än femhundra år gamla, och redan färdades deras
vagnar över stora delar av fastlandet.
Hedemi-folket saknar hemland och är nomader som strövar över
kontinenten. Det är ett folk som skiljer sig på många sätt från
de övriga mänskliga raserna och nationaliteterna. En typisk hedemi
har blont eller rött hår, blå, grå eller gröna ögon och tämligen
ljus hudfärg. Dessa drag pekar mot ett nordligt ursprung. Folkslaget
är något mindre till växten än genomsnittet bland människor
(STO=2T6+2). Hedemi har ett eget språk som inte är släkt med jori,
och en mycket särpräglad kultur.
Den
grundläggande sociala enheten inom hedemi-folket är ”parid”
vilket kan översättas med ”familj”. Men en parid omfattar mer än
så. Dess medlemmar är släkt med varandra genom blodsband, ingifte
eller adoption. |

Hedemi
|
| Dessutom finns det ofta medlemmar som inte är direkta
släktingar men tillhör hedemi-folket och som av olika orsaker behöver
hjälp och stöd från pariden, t.ex. på grund av fattigdom eller
sjukdom. En parid brukar bestå av 15-30 personer. |
En parid styrs av en tnemi, rådet, som består av de män som fyllt
40. Finns det inga så gamla, får de äldsta männen i pariden bilda tnemi.
I de flesta parider består tnemi av 4-6 personer. Dessa rådsmedlemmar sköter
paridens kontakter utåt, både med andra parider och icke-hedemi. De
samordnar den egna paridens aktiviteter så att paridens liv fungerar smärtfritt
och bilägger tvister och tolkar de fäderneärvda lagarna och sedvänjorna.
Hedemi
bor i stora hästdragna vagnar. I varje vagn lever en kärnfamilj; en man,
hustru och deras ogifta barn. Vagnen brukar ha 2-3 ”sovrum” och ett allmänt
utrymme. För att dra vagnen brukar det krävas fyra höstar. Hedemi följer
regeln ”Mitt hem är min borg”. Varje familjefader härskar suveränt över
sin vagn.
När två
eller fler parider möts träffas deras tnemi-medlemmar för att diskutera
gemensamma affärer. Vid sådana tillfällen ordnas ofta äktenskap över
parid gränserna, eftersom de olika pariderna är måna om att undvika allt
för mycket ingifte. Äktenskap arrangeras många gånger av föräldrarna
utan att de inblandade barnen har särskilt mycket att säga till om det.
Hedemi lever
på handel och hantverk. De färdas från stad till stad och bedriver sin
verksamhet på marknader och torg. Typiska hedemi-hantverk är klensmide,
silversmide, tillverkning av musikinstrument, pälssömnad och läderarbeten.
De föredrar att handla med varor som har ett högt värde per viktenhet,
och sålunda är något sånär lätta att transportera i förhållande till
de vinster man kan göra på de, t.ex. pälsar, smycken och kryddor.
Förbindelserna
mellan hedemi och icke-hedemi är ofta inte särskilt goda. De bofasta ser
hedemi som mystiska, underliga och som ett hot, medan hedemi har lärt sig
att de ofta är rättslösa eftersom de inte är fullvärdiga samhällsmedborgare
i något land.
Hedemi
upplever en stor skillnad mellan sig själva och de bofasta. Ordet
”hedemi” betyder ”de obundna”, och anspelar just på folkets uråldriga
vandringsvanor. Eftersom hedemi ofta har utsatts för diskriminering och förföljelse
ser de av naturliga skäl med misstänksamhet på andra folkslag. Det är svårt
för utomstående att vinna förtroende hos en parid, men om man lyckas med
det har man skaffat sig vänner för livet.
En
parid är alltid redo att försvara sig. Alla vapenföra medlemmar, både män
och kvinnor, tränas i strid. Om en parid anfalls, drar man samman vagnarna
i en cirkelformad vagnborg och försöker hålla fienderna borta med
missilvapen. Traditionellt strider hedemi med följande vapen: dirk,
stridsklubba (män), treudd (kvinnor), kaststjärna (kvinnor) och långbåge
(män). Vilken rustning medlemmarna bär beror på hur pariden är, men nitläder
är vanligast. Räkna med att en tredjedel av paridens medlemmar kan strida,
och att de har FV = 0,8xSMI i dirk, ett annat närstridsvapen, en sköld och
ett avståndsvapen.
Inom
hedemi-samhället ansvarar kvinnorna av tradition för ett särskilt område:
helande. Vård av skadade och sjuka faller på deras lott. Männen har
endast grundläggande kunskaper i första hjälpen. Hedemi-kvinnor är
mycket skickliga på att framställa helande örtextrakt av olika slag. Inom
varje parid brukar det finnas en eller två läkemästarinnor som undervisar
de övriga kvinnorna i de nedärvda kunskaperna. Framställningsprocesserna
är mycket hemliga och utomstående får aldrig reda på någonting. Däremot
säljer pariden gärna salvor och mediciner till utomstående.
Bland Ereb-Altors legosoldater betraktar man hedemi-parider och särskilt
deras kvinnor men en blandning av vidskeplig fruktan och respekt. Många har
fått sina liv räddade av helande droger framställda av hedemi-kvinnor. Därför
anses det medföra stor otur för soldater att begå övergrepp mot hedemi.
Man kan ju riskera att aldrig mer få tillgång till deras underbara
mediciner. Hedemi-parider kan därför rör sig något så när säkert i
krigszoner.
En hedemi
blir sålunda normalt köpman, lär eller jägare när man skapar dem enligt
både grundreglerna och expertreglerna.
Ett särkilt
område har fallit på männens lott: musiken. Hedemi har en rikt utvecklad
musiktradition, grundad på vissa instrument och en särskild musikstil. Det
är enbart män som trakterar musikinstrumenten; kvinnors roll är att
sjunga. De hävdvunna instrumenten är tnaros (en liten harpa), hoilon (träflöjt)
och sossi (krumhorn).
Hedemis
religion är uråldrig och har följt folket under hela dess existens. De
dyrkar en tudelad gudom, som har en manlig och en kvinnlig del. Den manliga
delen är Hästherren och den kvinnliga är Blomkvinnan. De tu är förenade
men ändå åtskilda. I tidernas gryning valde de ut Hedemi som sitt folk
och lovade att vaka över dem så länge världen bestod.
För att hjälpa Hedemi skapade Hästherren hästen, som skulle
föra folket över världen, och Blomkvinnan en mängd läkande
örter. Vidare lärde de sitt folk en mängd nyttiga färdigheter.
Hästherren lärde männen att tämja djuren, snickeri och hjulmarkeri,
så de kunde sköta sina vagnar. Blomkvinnan lärde kvinnorna konsten
att vårda sjuka, och hur man använder de örter Hon har skapat till
mediciner.
Gudaparet
har i varje parid valt ut en man och en kvinna som är deras
budbärare. Dessa har fått vissa krafter av gudaparet. I pariden
behandlas de med största respekt, och den som bär han på en
budbärare straffas hårt. En hedemi som utför ett sådant illdåd
blir omedelbart utstött ur folkgemenskapen, och en icke-hedmei
dödas.
|
 |
| Mannen
kallas för Hästmästare, och hans kraft är att kunna tala med
hästar. Det finns ingen häst i världen som kan vägra att lyda en
befallning från honom. Å andra sidan åligger det Hästmästaren att
aldrig skada en häst avsiktligt, äta hästkött i någon form, eller
bära föremål av hästläder eller hästben, då detta skulle visa
brist på respekt och hänsyn till hästarna han härskar över.
|
Kvinnan
kallas Läkemästarinna. Hon är vanligen bland de främsta örtkännarna i
pariden. Hennes kraft är den helande Sången, förmågan att med sång och
handpåläggning läka människor och djur. Hon kan inte läka andra
intelligenta varelser än människor, ty dessa ligger utanför Blomkvinnans
kännedom. En Sång tar 5-8 minuter att utföra, och under den läker
Läkemästarinnan1 KP för varje poäng PSY hon lägger ner i Sången.
(Dessa PSY återvinns enligt de sedvanliga reglerna). De åligger
Läkemästarinnan vissa begränsningar. Hon får aldrig avsiktligt skada en
människa, annan intelligent varelse eller djur, ty hennes värv är helande
och hennes kraft får inte störas av våldshandlingar. Vidare måste hon
vara vegetarian.
Hedemi
dyrkar sitt gudapar med sång, dans och brännoffer av väldoftande örter.
Varje parid medför ett träaltare där Hästmästaren och Läkemästarinnan
kan utföra de heliga riterna.
|