Kränkningar av ubåtar?

Den svenska ubåtskommissionens rapport framgår i SOU 1995:35 och offentliggjordes den 20 december. Kommissionen har bedömt materialet från vetenskapliga utgångspunkter och avstått från att diskutera frågan om motiven bakom undervattensverksamheten. Kommissionen säger i sin sammanfattning bland annat:

  • att U-137:s inträngande i Gåsefjärden var avsiktligt och att ubåten var kärnvapenbestyckad,

  • att skador på militära materiel visar på avancerad och planerad skadegörelse riktad mot det svenska försvaret,

  • att bottenspår åstakommits av såväl bottengående som icke bottengående farkoster,

  • att analysen av såväl passiva som aktiva sonarkontakter samt magnetiska indikationer visar att svenskt territorium och svenskt inre vatten kränkts av undervattensfarkoster,

  • att dessa vid vissa tillfällen har en bedömd längd av cirka 30 meter, dvs mindre än en konventionell ubåt,

  • att osäkerheter förekommer för bedömningen av vissa andra tekniska indikationer, vilka bör utredas vidare och offentliggöras,

  • att det stora antalet optiska observationer (4700 st 1981-94) stöder slutsatsen att främmande undervattensverksamheter har förekommit på svenskt vatten,

  • att man inte kan göra något uttalande om från vilket land de kränkande farkosterna kommer,

  • att den svenska marinen som helhet utnyttjat disponibla medel på ett lämpligt sätt.

    Professor Bo Huldt, direktör för Utrikespolitiska Institutet, skrev i detta sammanhang en säkerhetspolitisk analys om verksamheten. Enligt denna analys är slutsatsen att endast Sovjetunionen har haft vägande motiv för och möjligheter till systematiska undervattenskränkningar av svenskt vatten. Verksamheten har rimligen ingått i en krigsplanering som berört svenskt territorium och passage österut. För Nato hade riskerna av ett sådant agerande på svenskt territorium vida överträffat varje som helst tänkbar vinst.