Välkommen att följa med på min semester till Alperna i september 1993. Resan startade den 6 september från Helsingborg. Efter att växlat till mig erforderlig valuta på Forex embarkerades färjan Aurora för färd över sundet till Helsingör. Via Rödbyhavn-Puttgarden och färjan Prins Henrik nådde jag kontinenten (ja här börjar den och inte vid Örby ängar som vissa tycks tro) och semestern har börjat. Bilen är en VW Golf av 88-års modell. Efter att ha passerat Hamburg var det dax för en rast , en rastplats efter Garlstorf förärades ett besök.
Färden fortsatte problemfritt i två timmar längs autobahn men sedan var det tvärstopp. STAU!!! I tre timmar och en kvart satt fast på autobahn mellan Friedland och Hann. Münden. Orsaken var en trafikolycka i de beryktade Kasselbackarna. Sedan blev det köra av och strax efter elva nådde jag dagens mål Niederjossa i Hohe Rhön-regionen där jag tog in på Hotel Gasthof Eydt.
Efter en stadig frukost på hotellet gick färden mot Hohe Rhön ett vandringsvänligt område som till stor del består av skoglösa höjder,gamla vulkaner. Den högsta av dem Wasserkuppe, 950 möh, är centrum för tysk segelflygsport. Efter en lunch här fortsatte färden mot Fulda med sin dom och en av Tysklands äldsta (822 e.Kr.) kyrkor, Michaelskirche. Även slottet Fasanerie med sin vackra park är värt ett besök. Staden Schlitz med sina fem borgar hanns med innan jag återvände till Niederjossa.
Utsikt från Wasserkuppe.
Onsdagen den 8 september fortsatte färden mot Alperna. Dagen började regnigt men efteratt ha passerat Nürnberg blev det åter vackert väder. Efter att ha lunchat på autobahnrastplatsen vid Greding kom jag på eftermiddagen till dagens resmål den lilla byn Piding i Berchtesgadener Land. Hotel-Pension Alpenblick blev mitt natthärbärge i tre nätter. Efter incheckning begav jag mig till Salzburg på andra sidan gränsen. Salzburg är mest kännt som Wolfgang Amadeus Mozarts födelsestad och allting i staden kretsar kring Mozart och hans musik. Hans födelsehus på Getreidegasse 9 är nu ett museum. Borgen Hochensalzburg på berget Mönchberg (parkeringshuset häri kan rekommenderas, dyrt men helt inpå Salzburg centrum) är ett måste att besöka liksom Scloss Mirabell. Sent på kvällen återvände jag till hotellet i Piding.
Piding ligger i Berchtesgadener Land, (ö)känt för att det var ju här många av nazisterna hade sina sommarbostäder. I slutet av andra världskriget bombade de allierade dessa sönder och samman, alla utom Hitlers örnnäste: Kehlsteinhaus. Detta som ligger på berget Kehlstein, 1830 möh, är idag ett stort turistmål och specialbyggda bussar tar en dit upp. Men om man som jag tycker om att vandra så finns det en asfalterad (!) vandringsled upp till toppen. Så torsdagen använde jag till en vandringstur Obersalzberg (härifrån utgår bussturerna)-Kehlsteinhaus-Obersalzberg i strålande solsken. Utsikten från Kehlsteinhaus är magnifik, särskilt vyn mot Watzmann, 2713 möh, och Königssee är imponerande.Åter till Piding på kvällen.
Solen från torsdagen var försvunnen på fredagen och i det småregniga vädret for jag till Bad Reichenhall och med linbana upp till Predigtstuhl, 1613 möh. Men molnen ville aldrig riktigt lätta så av utsikten blev det inte så mycket bevänt. På eftermiddagen for jag in till Salzburg och trängslen på Getreidegasse där Mozarts födesehus besöktes. Även en promenad på Kapuzinerberget öster om floden Salzach hanns med. Åter till Hotel-Pension Alpenblick i Piding på kvällen.
Salzburg.
Lördagen den 11 september lämnade jag Piding och for vidare mot Österrike via Deutsche Alpenstrasse. Efter att ha varit och handlat i Reit im Winkl passerades gränsen till Österrike. Vid Walchsee stannade jag för en förmiddagsfika innan jag kom till dagens första resmål, Kufstein, där fästningen besöktes. Fästningens stora kejsartorn från 1600-talet innehåller en orgel med 4700 pipor, varje dag kl. 12 spelar man på den och det hörs flera mil därifrån. På andra sidan Inntal ligger Mariastein som blev utgångspunkt för en vandring till Hundalm eishöhle, Tyrolens enda isgrotta. En Österrikisk spelolog guidade oss , en grupp på ca 10 personer av skilda nationaliteter, genom isgrottan som med sina vackra droppstensfigurer är väl värt ett besök. Åter till Mariastein vid 6-tiden för att fortsätta resan till dagens etappmål, Niederau. I Niederau, som ligger i Wildschönau, hade jag hyrt en lägenhet på Clubhaus Wildschönau för en vecka.
Niederau.
Wildschönau är en dal som ligger i Kitzbühler alpen c:a en mil ovanför Wörgl i Inntal. Clubhaus Wildschönau ligger i utkanten av Niederau och söndagsmorgonen ägnades åt en promenad i byn och dess omgivningar. Sedan bar det av mot Innsbruck 1 timmes bilväg bort. Innsbruck ligger vackert som i en gryta omgivet av höga berg. Staden har flera byggnadsminnen. bl. a. det gamla rådhuset med Stadtturm (1442-50), Neuhof med Goldenes Dachl, byggd av kejsar Maximilian 1494-96 och rokokoslottet Hofburg (1754-70). På kvällen återvände jag till Niederau via Kundler Klamm en ravin som förbinder Wildschönau med Inntal.
Vädret måndagen den 13 september var mulet men det var uppehållsväder, perfekt väder för en vandring. Jag beslöt mig för att besöka Krimmler Wasserfälle, europas högsta vattenfall. Färden gick ut på Inntalautobahn, efter c:a 2 mil svängde jag av i Zillertal mot Zell am Ziller och Gerlos. På Gerlosvägen, en betalväg 80 shilling, hittade jag en fin rastplats med utsikt över sjön Speicher Durchlassboden, här intogs en förmiddagsfika. Efter en kvarts bilkörning från rastplatsen kom jag fram till Krimmler Wasserfälle. Vattenfallet är uppdelat i tre kaskader med en total fallhöjd på drygt 400 meter. För 10 shillings inträde kan man vandra på preparerade stigar längs hela vattenfallet upp till toppen, Bergerblick 1463 möh. Härifrån har man en underbar utsikt nedför fallen mot Krimml. Det rekommenderas att man tar med sig regnkläder då man på vissa ställen kommer helt inpå vattenfallet. Åter till Niederau via Pass Thurn, 1273 möh, och Kitzbühel på kvällen.
Trakterna runt Niederau är väl lämpade för vandring. Ett flertal markerade leder av olika svårighetsgrad finns till förfogande. Så tisdagen disponerades för en vandring i bergen söder om Niederau. Via Tennladen och Mittermooser Joch nåddes Niederaus "husberg", Markbachjoch 1497 möh. Utsikten härifrån över dalen är magnifik och vid ett stenröse här dukades min medhavda pick-nick fram. Vandringen fortsatte via Halsgatterl till dagens högsta punkt, Rosskopf 1731 möh. Nedstigningen gick längs Rosskopfs nordvästsida mot Oberau och via landsvägen åter till Niederau.
Det vandringsvänliga vädret höll i sig så även på onsdagen företogs en vandring i bergen i Wildschönau. Med bilen åkte jag upp till Auffach i dalens södra delar. Härifrån företogs en vandring uppför Feldalphorn, 1920 möh, och åter till Auffach via Schwarzenau en lagom dagsetapp. Efter ett besök hos en träsnidare i Auffach åter till Niederau på kvällen.
Den lilla charmerande medeltidsstaden Rattenberg vid floden Inn blev första anhalt på torsdagens bilutflykt. Staden är känd för sina vackra borgarhus med tillhörande brunnar och utsmyckade med smidesjärnsskyltar. Högt ovanför staden ligger Rattenbergs borgruiner. Här uppförs på sommaren olika Tyrolska folklustspel. Färden gick vidare upp till Achensee, Tyrolens största och vackraste sjö 10 km lång, 1km bred och 132 m djup. En vandring företogs längs sjöns västra strand mellan Maurach och Pertisau. Man kan även åka runt på sjön i små kryssningsbåtar. På vägen tillbaka till Niederau besöktes Kundler Klamm, en ravin som förbinder Inntal med Wildschönau.
Sista dagen i Österrike , fredagen den 17 september, beslöt jag mig för att besöka Österrikes högsta berg, Grossglockner 3798 möh. Det ligger i Hohe Tauerns nationalpark och genom denna går en bilväg Grossglockner Hochalpenstrasse, en mycket vacker och väl utbyggd betalväg. Vägen hit gick via Kitzbühel och Zell am See och jag var framme vid betalstationen i Ferleiten, 1145 möh, efter en dryg timmes bilfärd. Första anhalt var vid Piffkar, 1620 möh, där man anlagt en naturstig där man med hjälp av informationstavlor beskriver Hohe Tauerns växt och djurliv. Vidare till Hexenküche, 2058 möh, förmodligen vägens vackraste utsikt speciellt mot det 3564 m höga Grosses Wiesbachshorn. Vid Oberes Nassfeld, 2260 möh, finns ett besökscentrum där Hohe Tauerns ekologiska system förklaras med hjälp av en utställning och diabildsvisning. Edelweiss-Spitze är Grossglockner Hochalpensrasses högsta punkt, 2571 möh. Häruppifrån har man en spektakulär panoramavy av mer än 30 stycken 3000-meters toppar. Vid Fuschertörl, 2428 möh, finns ett kapell som uppförts till minne av de arbetare som omkom under bygget av vägen. Hochtor, 2503 möh, markerar gränsen mellan Salzburg och Kärnten provinserna. Klockan ett var jag framme vid Franz-Josefs-höhe, 2369 möh, resans mål. Franz-Josefs-höhe består av ett stort parkeringshus med tillhörande restaurang och infokontor och ligger mittemot Grossglockner. Tyvärr hade vädret nu blivit dåligt så toppen av Grossglockner syntes ej. Efter en fika återväde jag till Niederau i det tilltagande regnet.
Efter en vecka i Österrike var det dags att lämna lägenheten på Clubhaus i Niederau. Strax efter åtta på morgonen den 18 september lämnade jag Niederau för färd mot nästa resmål Veysonnaz i Schweiz, där jag skulle vara innan sju på kvällen. Via Inntalautobahn förbi Innsbruck kom jag till den 14,5 km långa Arbergtunneln, näst längsta tunneln i Alperna. Fortsatte längs Rhentalautobahn och tog av vid Feldkirch mot Schweiz via Liechtenstein som passerades på 5 minuter. Väl inne i Schweiz var det tid för en rast, lämplig plats var motorvägsrastplatsen Maienfeld vid Bad Ragaz och samtidigt tankades bilen. Efter en dryg halvtimme fortsattes färden via dalen Surselva och uppför passet Oberalppass, 2046 möh, här börjar floden Vorderrhein en av floden Rhens källor. Genom garnisionsstaden Andermatt fortsatte färden framme vid Realp började stigningen igen, denna gång uppför Furkapasset, 2436 möh. I filmen Goldfinger förekom det biljaktscener dom spelades in här. På Furkapassets västsida vid Belvedere som ligger vid Rhonegletscher, floden Rhones källa, har man en underbar utsikt över dalen nedanför, Gomstal.Efter en knapp timmes rast vid Belvedere fortsatte jag resan till Veysonnaz dit jag anlände strax efter 6 på kvällen och kunde kvittera ut nycklarna till lägenheten jag hyrt här.
Veysonnaz är en liten skidort som ligger på en bergsluttning på 1400 m höjd ovanför Sion , huvudort i kantonen Valais. Här hade jag hyrt en lägenhet hos Veissone Inno Promotion i huset Diablerets. Söndagen använde jag till att bekanta mig med Veysonnaz och dess omgivningar.
På måndagen inhandlade jag en vandringskarta på en turistbyrån i Veysonnaz. Den kom väl tillhands under min vandring i bergen denna dag. Via störtloppsbacken vandrade jag upp till Mt Thyon , häruppe ligger ett annat lägenhetskomplex Thyon 2000. Vidare på bergskammen söderut mot Greppon Blanc , 2713 möh , dagens etappmål. Härifrån har man en fin utsikt mot den väldiga dammen Le Grand Dixence. Tillbaka till Veysonnaz längs en led på västsidan av bergsmassivet på den sidan som vetter mot Haute-Nendaz.
Efter drygt två veckor på resande fot hade jag samlat på mig en del smutstvätt så till tisdagen hade jag bokat tvättstugan i huset. Mellan tvättarna passade jag på att titta till omgivningarna runt Veysonnaz , bl. a. till Mayens de l'Ours där VIP hade ett annat lägenhetskomplex.
Efter en kortare vandring på Mt Thyon under onsdagsförmiddagen tog jag bilen ner till Sion. I Sion besökte jag Valeriaborgen med stiftskyrkan Notre-Dame-de-Valére. I kyrkan finns en orgel från 1400-talet den är en av världens äldsta spelbara orglar. Mittemot Valeriaborgen ligger fästningen Tourbillion , bilden här nedan är tagen därifrån. Efter Sion for jag till dalen Val d'Herens med sina märkliga jordformationer , Les Pyramides , under tidens lopp har den lösa jorden spolats bort och bara den hårda graniten blivit kvar. En del av pyramiderna har klippblock balanserande på toppen, en märklig syn. Åter till Veysonnaz på kvällen.
Valeriaborgen
med Stiftskirche i Sion.
Torsdagen var en regnig dag , inget lämpligt väder för en vandring , så jag beslöt mig för att besöka Geneve. Via motorvägen norr om Lac Leman förbi Lausanne tog jag mig dom dryga 17 milen till Geneve. Bilen parkerades i ett P-hus på Rue Thalberg. En fotvandring i centrala Geneve väntade , vid Pont du Mont-Blanc har man en vacker vy över hamnen i Geneve och den väldiga Jet d'Eau , vattenkaskadern. Längs med Promenade du Lac , här förtöjer turbåtarna som trafikerar Lac Leman , tog jag en timmes promenad längs med sjön. På tillbakavägen besökte jag även Ile Rousseau där en staty över stadens stora son filosofen Jean-Jaques Rousseau står. Geneve lämnades för vidare färd mot Chamonix och Mont Blancmassivet. Tyvärr doldes Mont Blancs översta delar av de låga molnen så om man inte kan se Mont Blanc får man väl köra igenom det. Den 11,5 km långa Mont Blanctunneln tog mig till Italien och ett fruktansvärt ösregn där. Via Aosta och Stora St. Bernardspasset , 2473 möh , tog jag mig tillbaka till Schweiz och Veysonnaz.
Ösregnet som jag drabbades av i Italien under torsdagen slog till mot Schweiz med full styrka under fredagen. De värsta skyfall som Schweiz råkat ut för på flera årtionden omöjliggjorde alla utomhusaktiviteter denna dag. Så det blev att stanna i lägenheten och lyssna på radion där rapporter om bortspolade vägar och hus stod som spön i backen. En tråkig följd av ovädret var att ett dödsoffer krävdes , en kvinna drunknade i staden Brig då hon försökte rädda sina tillhörigheter.
Dagen efter hade ovädret upphört , ett stilla lugn hade lägrat sig över Valais. En tur upp till Val d'Heremence och den stora dammen där stod på programmet. Barrage de la Grand Dixence som dammen heter ligger längst in i dalen , på 2117 m höjd slutar bilvägen och framför en reser sig den 250 m höga dammkonstruktionen upp. En vandringsled tog mig upp till dammens topp , i klart väder har man nog en fantastisk utsikt härifrån men de låga molnen begränsade vyerna denna dag. Enligt en informationstavla innehöll den fulla dammen 383 miljoner kubikmeter vatten. En kortare vandringstur längs med dammen genomfördes innan jag på eftermiddagen återvände till Veysonnaz.
På söndagen hade det åter blivit soligt väder. Jag tog bilen upp till bergen på Rhonedalens nordsida till trakterna runt Crans-Montana , liksom Veysonnaz ofta besöks av världscupen i utförsåkning. Efter en fika häruppe beslöt jag mig för att besöka Lausanne , sagt och gjort. Vid middagstid kom jag till Lausanne som ligger oerhört vackert vid Lac Lemans nordsida. Staden är väldigt kuperad med en höjdskillnad på över 300 m från sjön upp till stadens högsta delar. Från katedralen vid Pont Bessieres har man en magnifik vy över Alperna på andra sidan sjön. För den sportintresserade rekommenderas ett besök på olympiska museet vid strandpromenaden inte långt från slottet Ouchy. Som bekant är ju Lausanne säte för Internationella Olympiska Kommitten. Åter till Veysonnaz på kvällen.
I den sydöstra delen av Valais ligger vad man kan kalla Europas tak. I trakterna kring Zermatt ligger ett 20-tal 4000-meters toppar , dvs. drygt hälften av Alpernas 4000-meters toppar. På måndagen tog jag bilen från Veysonnaz ner till Rhonedalen och körde österut , i Visp svängde jag söderut mot Mattertal och Täsch. Eftersom Zermatt är en bilfri stad får man parkera bilen på de jättelika parkeringarna i Täsch där allmän väg slutar och ta tåget den sista biten till Zermatt. Zermatt ligger på 1608 m höjd vid foten av Matterhorn , ett av världens vackraste och mest kända berg ( Toblerone har fått sin form av Matterhorns profil ). Matterhorn som är känt som Europas klätterberg nr 1 har lockat och lockar många bergsklättrare , ett hundratal av dem ligger på den speciella alpinistkyrkogården i Zermatt. Jag själv föredrar lugnare övningar och med hjälp av det kuggstångsdrivna tåget tog jag mig upp till Gornergrat , 3130 möh. Häruppe ligger ett astronomiskt observatorium och en restaurang , från dennas uteservering har man en strålande utsikt mot bergstopparna runt omkring. Speciellt vyn mot Monte Rosa-massivet , 4634 möh näst högst i Alperna , imponerade denna dag då Matterhorn gömde sig bland molnen. Framåt fyratiden började det snöa så jag tog tåget tillbaka till Zermatt för vidare befodran till Täsch och den väntande bilen där för färd hem till Veysonnaz igen.
Martigny
från La Batiaz-borgen.
Mellan Sion och Sierre i Rhonedalen ligger St.-Léonard. Under en vinodling här ligger Europas största underjordiska sjö , Lac Souterrain. Den är drygt 300 m lång och 28 m på bredaste stället. Hit tog jag mig på tisdagen och åkte med på en guidad roddtur runt sjön. Under roddturen berättade guiden om sjöns geologiska och hydrologiska bakgrund. Efter Lac Souterrain hann jag med ett besök i Sion och Stiftskirche , dit kom jag lagom för att höra det dagliga orgelspelet där , verkligen njutbart. Vidare mot Martigny som ligger c:a 3 mil väster om Sion. Här besöktes La Batiaz-borgen som ligger på en klippa ovanför staden. Borgen ligger på ruinerna av en gammal romersk borg ,det var den sista rastplatsen för romarna innan man tog sig över Stora St. Bernardspasset på den tiden det begav sig. Från Martigny tog jag den vackra bergsvägen upp till den lilla byn Salvan. Från bron över floden Trient har man en strålande utsikt över Rhonedalen. På kvällen åter till Veysonnaz.
Tisdagskvällens väderprognos förutspådde klart väder för onsdagen så redan på kvällen bestämde jag mig för att åter åka till Zermatt för att vandra i bergen där. Redan halv sex på morgonen lämnade jag Veysonnaz , anlände till Täsch en dryg timme senare , parkerade bilen och tog tåget till Zermatt. Inte ett moln på himlen och termometern utanför stationen i Zermatt visade på -1 grad , perfekt vandrarväder. Gick genom byn och via Vita Parcours upp till Zum See , vidare genom skogen till Hermettji , 2027 möh , där jag stannade för en fika. Vandringen fortsatte mot Furgg och den sista etappen till Trockener Steg , 2939 möh. Häruppifrån har man en strålande utsikt mot Monte Rosa-massivet österut och Matterhorn västerut , bilden nedanför är tagen härifrån. Från Trockener Steg tog jag linbanan upp till Kleines Matterhorn , 3884 möh , högsta punkten i Europa man kan komma till utan klättring. Utsikten härifrån är magnifik , bland alla topparna som syns kan nämnas Mont Blanc , 4807 möh , Alpernas högsta berg. Efter ett par timmar i solen häruppe tog jag kabinbanan tillbaka , denna gången hela vägen ner till Zermatt. Utanför kabinbanestationen i Zermatt finns det en liten skogsdunge med bänkar och bord , det blev en lämplig plats för en eftermiddagsfika. Ett besök på alpinistkyrkogården hanns med innan jag på kvällen återvände till Veysonnaz.
Matterhorn 4478 möh.
Det fina vädret fortsatte på torsdagen så ett besök i bergen norr om Rhonedalen förestod. Färden styrdes mot Leukerbad , 1404 möh , en kurort c:a 5 mil öster om Veysonnaz. Redan 1556 etablerades det första kurbadet här och ett stort antal frilufts- och hallbad har gjort Leukerbad till ett av Europas största kurbadsställen. Bakom Leukerbad ligger den väldiga Gemmi-klippan , en kabinbana tog mig upp till Gemmi-passet på 2322 m höjd. Häruppe finns ett system av vandringsleder och jag företog här en vandring förbi den vackra Daubensee och bort till Sunnbühl , därefter åter till Gemmipasset en vandring på totalt 5 timmar. Just tillbaka till kabinbanan började det att snöa , en väl timad vandring. På tillbakavägen från Leukerbad stannade jag vid Dalaschlucht och beundrade den vackra utsikten där innan jag återvände till Veysonnaz.
Fredagen den 1 oktober var sista dagen i Schweiz. Större delen av dagen gick åt till att städa lägenheten , tvätta smutstvätt , packa resväskorna och planera för hemfärden i morgon. Men ett kortare besök i Sion med en rundtur i gamla staden hanns med under eftermiddagen och jag passade även på att tanka bilen inför hemfärden.
Efter att ha lämnat nycklarna till lägenheten åkte jag från Veysonnaz kvart över åtta på lördag morgon. Ett kraftigt regn fick mig att ändra den ursprungliga resrouten över Grimselpasset , istället valde jag motorvägen mot Basel. Efter att ha tankat och rastat vid Pratteln strax innan Basel fortsatte jag längs A 5:an i Tyskland. På kvällen nådde jag dagens etappmål , Hotel Gasthof Eydt i Niederjossa.
Efter en stadig frukost lämnade jag hotellet i Niederjossa på söndagsmorgonen. Till att börja med var det uppehållsväder men i höjd med Kassel började det att regna , ett regn som höll i sig ända tills jag kom till Sverige. Vid Allertal gjorde jag en kortare rast innan färden fortsatte norrut , vid middagstid nådde jag fram till Puttgarden. Pg.a. att ett färjeläge hade blivit skadat kunde bara vissa färjor användas , detta innebar 3 timmars väntetid , puh!!! ( På lördagen hade man haft 7 timmars väntetid , otroligt , bygg bron NU!). Färjan Dronning Margrethe II tog mig över till Danmark , och två timmar senare var jag framme i Helsingör där Aurora tog mig sista biten till Helsingborg. Efter 4 veckor och 607 mil på Europas vägar var jag åter hemma och en synnerligen lyckad semester var slut.
HEM
TOP OF PAGE