Som jag har nämnt tidigare så varierar kroppsvikten en hel del från dag till dag, beroende på bland annat vätskeinnehåll, tid till senaste måltid och tid till senaste toalettbesök. Det gör det ganska ointressant att titta på skillnaden i vikt mellan denna vecka och föregående vecka, och betydligt intressantare att titta på den långsiktiga trenden. Detta sa jag tyst för mig själv ett par gånger när jag såg att vågen visade på 74 kilo. Delmålet är härmed uppnått, nu återstår att se om jag kan klara av det slutliga målet inom de 77 dagarna.
Behöver man då ingen hjälp i form av kostersättning eller Viktväktarkurs? Jag börjar med att kommentera kostersättning. Att gå ner i vikt med hjälp av kostersättning har en stor nackdel. När man slutar med sin bantningskur återgår man ofta till sin tidigare kost, och det leder i längden till att man även återgår till sin tidigare vikt. Att äta kostersättning är bara att en form av konstgjord andning, det som behövs är att långsiktigt förändra sina kost- och motionsvanor.
Viktväktarprogrammet däremot, har en del vettiga tankegångar. Jag har följt Viktväktarprogrammet på nära håll, följt dieten men inte varit på mötena. Det kan till en början kännas löjligt att sitta och räkna ihop sina gröna(frukt och grönsaker), gula("vanlig" mat) och röda(fett- och/eller sockerrik mat) pluppar, men det är bara ett pedagogiskt sätt att förklara kosthållningens grunder på. De viktigaste lärdomarna är, enligt min högst personliga åsikt:
Problem uppstår om man inte inser att plupparna bara är ett sätt att åskådliggöra detta, och återgår till sin gamla diet när man slutar på Viktväktarna och inte har sina pluppar till hjälp. Kommer ni ihåg elefanterna från "Fem myror är fler än fyra elefanter"? De hjälpte mig att lära mig alfabetet, men jag tänker inte på dem när jag skriver de bokstäver som utgör denna text. På samma sätt som jag klarar av att läsa och skriva utan elefanterna, så kan man som före detta Viktväktare klara sig utan plupparna.