Jag har skött mig ganska bra den här veckan, enda "dumheten" var den lilla godisorgien jag hade på fredagen. 77,5 kilo visade vågen,och det är ju klart godkänt. Det känns som att jag inte kommer att ha några problem med att nå min målvikt innan de 77 dagarna är över.
Ofta får man höra saker som "Pelle kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt, men bara jag tittar på en chokladbit så går jag upp ett kilo". Det är sorgligt att människor inte kan förstå det enkla sambandet mellan den energi man äter, den energi man förbrukar och den energi som lagras i form av bilringar. Om det vore så att Pelle kunde äta två pizzor till middag och bibehålla sin vikt, då skulle han gå ner motsvarande en pizza om han bara åt en.
Att man får höra det här så ofta beror på att många har ett selektivt minne. De har inget problem att minnas att de bara åt en sallad till lunch, men glömmer lätt att det gjorde dem så hungriga att de åt en varmkorv med dubbel räksallad på vägen hem. "Jag äter sunt och motionerar ofta, ändå går jag upp i vikt" är ett uttalande som tyder på att man inte har lämnat förnekelsefasen. Innan man kan börja gå ner i vikt, måste man inse att det som gör att man går upp /inte går ner i vikt är det faktum att man äter fel och/eller motionerar för lite.
Om en chokladbit kostar åtta kronor och två kostar tolv, då är det självklart frestande att köpa två. Man får ju den andra för halva priset. Det är samma sak när man äter hamburgare. Det tar emot att bara köpa en hamburgare med dryck, när man vet att ett "meal" för bara ett par kronor extra även innehåller pommes frites. Efter att ha ätit upp hamburgaren, så sitter man och trycker i sig sina pommes frites, fast man egentligen redan är mätt. När det gäller chokladbitarna, så är det lika illa. Har man köpt två chokladbitar, så är det föga troligt att man kommer att spara den andra till nästa vecka. Nej, man äter såklart upp båda på en gång, och lägger därmed grunden för nästa bilring.