Jag hade blandade känslor när jag närmade mig vågen för veckans invägning. Visserligen hade jag fallit dit på en pleskavica med bearnaisesås, två pizzor och en tårtbit, men det är ändå betydligt mindre än tidigare veckor och jag hade dessutom lyckats begränsa godisfrossandet till ett minimum. Jag har även börjat lära mig konsten att inte äta tills jag blir proppmätt. Vågen fick avgöra vilket som vägde tyngst, de tillfällen jag föll för frestelserna eller de tillfällen då jag stod emot dem.
Vågen på 79 kilo...duns! Åt rätt håll! 78,5...ingen reaktion. 78, nu börjar den stabilisera sig. 77,5…inte en chans. Nåja, 78 kilo är ju lysande. Ett helt kilo borta på en vecka. Säkerligen är det inte ett helt kilo, det finns ju en hel del osäkerhetsfaktorer, exempelvis hur mycket jag har ätit och druckit timmarna innan invägningen jämfört med förra veckan. En nedgång är dock alltid en nedgång.
I lördags såg jag att det var en tidning som hade en artikel med namnet "Kom i form på 7 dagar". Rent bondfångeri, det är ju omöjligt att komma i form på sju dagar. Såna här artiklar ser man ofta, "snabb-banta", "helgbanta", "fruktbanta" och allt vad de nu heter. Bara svammel, det finns inga genvägar. Mer motion och bättre kost, krångligare än så är det inte. Den här artikeln fick mig dock att fundera över mitt eget mål, och jag kom fram till att det är att komma i form på 77 dagar. Till dess ska jag ha underskridit min bottennotering från förra bantningsperioden, 74 kilo. Helst vill jag gå ner till 69 kilo, men det får bli nästa mål, man ska inte sätta upp orealistiska mål för sig själv.
Blir man i något sammanhang bjuden på nåt fettrikt, exempelvis tårta på arbetsplatsen, då ställs man inför ett riktigt dilemma. Om man inte äter någonting alls, då riskerar man att bli betraktad som en sur typ, en riktig tråkmåns. Det kommer inte att hjälpa att man försäkrar att det bara är för att klara dieten, man betraktas ändå som en suspekt typ. "Duger inte tårtan åt dig? " "Är du sjuk?" Om man istället accepterar, då har man förstört dieten för ett par dagar framöver. Så vad gör man? Jag har inget bra svar, det bästa jag har kommit på är att kompromissa, att bara ta en liten bit.