Börjar starkt oroa mig över dagens "barnaskörd"! De vet snart inte hur man gör för att leka kurragömma och ännu värre vet inte många ens hur man stavar till ordet rövarspråket! Fick en spännande tanke. När jag var liten användes rövarspråket för att förvirra bort alla stackars föräldrar. Idag 42 år senare använder jag det för att förvirra bort mina och andras barn. Det är bättre än att prata engelska (vilket de små liven börjar förstå) i situationer då man av någon anledning inte vill att alla ska förstå :-) Barnens ögon förvandlas varje gång till storleken av en pizzatallrik. De har fortfarande inte förstått att alla dessa o:n betyder någonting. Jag har slagit bort tanken att lära dem rövarspråket. Dum vore jag då ;-)

När jag var liten användes detta väldigt flitigt bland oss på Hulöhamn. Vissa var duktigare än andra.. Själv lyckades jag aldrig träna in hastigheten så bra som mina äldre syskon gjorde, men det fungerade trots allt bra bland den äldre generationen som inte ville ta del av det nya språket.

För alla oinvigda och interesserade följer en kort bruksanvising till höger...

Efoftoteror alollola kokononsosononanontoteror sosägogeror momanon etottot o ocochoh sosedodanon sosamommoma kokononsosononanontot igogenon. tot.e.xox bobokoksostotavovenon kok bobloliror kok.

Lolitote totroränoninongog popå dodetot ocochoh sosakokenon äror bobifoffof. hoha hoha hoha hoha

 

Vad roade vi oss med för annat kul?

~ Kurragömma ~ Tänker jag inte ens förklara... Roligast var i alla fall att leka i Pias eller Ingas och Gunnars trädgård. Eller bäst av allt... ute på en åker fullt med höstackar.

~ Dunkgömma ~ En rörligare och enligt många roligare variant på kurragömma. När man lekte kurragömma var det en regel att ligga stilla på samma plats hela tiden tills man blev hittad. (vilket många av dagens barn tycks ha missat i regelhäftet!!).
Dunkgömma gick ut på att en stackare stod och räknade s a k t a till 100. En bestämd dörr bestämdes som dunkattribut. Nu gällde det för de gömda att hinna före "räknaren" fram till dörren och säga - Dunk för Olle. Men gott folk... hann den som räknade före att dunka Olle så fick Olle vara räknare nästa gång. Vansinnigt roligt att smyga runt bland buskar, snår, hus och annat. En populär variant var att medan den som räknade försiktigt smyga fram och ljudlöst ställa sig bakom räknaren. Försöka sluta andas och vara beredd på att dunka sig just när siffran - HUDRA sas. Ett litet stalltips bara. Men en varning bör utfärdas då en med bra hörsel står och räknar... Då riskerar man att själv bli dunkad.

~ Knutgubbe ~ Den som "är" går/springer runt ett hus. De andra deltagarna går/springer åt motsatt håll. Det gäller för den som "är" att se någon av de andra i rörelse (då menar jag armar eller ben.... andas är okey). När man kom till en husknut var man tvungen att stanna upp för att försiktigt titta runt hörnet och se om det var fritt läge. Såg det fritt ut tog man fart och sprang för fullt. Den som först blev sedd i rörelse fick gå ensam nästa gång.

Det här är väl en variant på när en står med ryggen vänd mot de övriga deltagarna placerade 10 meter bakom. Här gäller det att ta sig fram och dunka stackarn i ryggen utan att bli sedda i rörelse. Den som står ensam får vända sig om när som helst....

~ Röda vita rosen ~ Till min glädje vet jag att den här leken lever än idag I alla fall bland äldre som febrilt försöker lära de yngre. Det var bara så jätteroligt. Finns säkert en uppsjö olika regler på den här leken. Minns inte riktigt själv... Man var indelade i 2 lag (ju fler deltagare desto bättre). Ett av lagen valde ut en skatt som gömdes på säkert ställe. Sedan la de även ut ledtrådar i form av små lappar. På första lappen kunde det t ex stå: " har det kommit någon post idag?". Full fart till brevlådorna för att hitta ledtråd nr: 2... där det då kunde stå: " Är korna rena idag?". Nu gällde det att leta reda på korna (kunde ta sin lilla tid....) och se om någon liten lapp satt fasttejpad i svansen ;)

Detta ledtrådsletande kunde pågå i timmar medan det andra laget förnöjsamt tittade på. Hittade man ändå inte skatten fick man ta till andra metoder. Gisslan!!! Jajemen, en av skattgömmarna tillfångatogs och stängdes in i något skjul. I värsta fall kunde det bli frågan om tortering med hjälp av myror eller andra medel. (Börjar undra om dagens barn överhuvud taget psykiskt skulle klara av det här...) När/om gisslan till slut gav oss en liten hint om var skatten var släpptes de på fri fot igen (om de inte redan fritagits av sina lagmedlemmar). Som sagt, så minns jag inte reglerna till fullo, men roligt var det.

~ Fjärilsodling ~ Lek och lek?? Nä, detta var och är högsta allvar som jag önskar alla få prova på någon gångi sitt liv. Från larv till fjäril. först samlades olika arter av fjärilslarver in (den vanligaste var påfågelögats svarta larv som garanterat hittades bland brännässlor. Efter några år var vi ganska kunniga i konsten att veta vilka larver som blev vad). Larverna placerades i mammas gamla syltburkar med en stadig pinne i. Pinnen skulle vara till för det slutliga larvmålet. Nämligen att finna en plats att hänga sig upp och ner. Även mat i form av olika bladsorter lades in, och sedan slutligen på med gladpack fullpickad med massa andningshål. Hade man tur tog det bara några dagar tills larven prydligt hängt upp sig. Sedan ytterligare några dagar tills den omvandlat sig själv till en vacker puppa. ca: 14 dagar tog det för Påfågelögats larver att bli klara. Under den tiden fick man absolut inte utsätta burken för skakningar i risk för att den lilla puppan skulle drulla i botten. Dagen innan fjärilen tar sig ut ur sin lilla bostad ser man darrningar i puppan. För den glömska kan det nu vara dags att ta av plasten från burken. Vi vill ju inte att vår skyddsling ska kvävas till döds bara för att vi tagit sovmorgon just denna dag. Sedan gäller det att vara på sin vakt om man ska få vara med under ögonblicket då de kommer ut. Sedan dröjer det ytterligare en dag innan fjärilen har torkat upp och kan börja pröva sina vingar. Fantastiskt skådespel som vem som helst lätt kan få skåda.

Vissa larver kan ta betydligt längre tid på sig både då det gäller hängning och sedan kläckning av puppan, men det är bara att vänta. Hinner den inte kläckas innan ni eventuellt ska åka hem.... TA AV PLASTEN!!

~ Blandat godis ~ Vi var mycket för det där med att odla fram olika djur... Grodyngel samlades ibland in från öarnas små pölar. Bäst var när man hittade sådana med utvecklade bakben. Hem med dem och ner i en stor balja med havsvatten. stenar och alger. Efter en tid krälade det runt av små minigrodor som placerades ut i lämpliga diken.

~ Sångstjärnorna ~ Hmm, vill vi inblandade helst glömma! Men tänker man efter lite, så får man ett stort leende på läpparna. Under några år förvandlades farfars lagård under en dag till ett sjungande paradis. Första gångerna var det generationen över mig som visade sina talanger Sedan tog jag och mina kusinkompisar över. Efter många veckors övande och planerande av sånger och klädsel var det dags.. Hela byn drog från sina hus mot farfars lagård för att åter igen få uppleva denna fantastiska show. De satte sig på stolarna (som vi tappert släpat dit) och var vilda av förväntan över vad som skulle visas i årets "musical". In trippade vi med olika kreationer, sjöng den ena sången mer fantastisk än den andra. Allt från ABBA, Beatles till Sven-Bertil Taube.... Ett uppträdande har gått till världsistorien. Kommer bli något att berätta för barn-barns-barnen... Med otrolig inlevelse gjorde en liten kusin (hennes namn slutar på A) en häpnadsväckande imitation på Olof Palme i talarstolen. Alla såg direkt att hon hade talanger. Applåderna dånar än idag i våra öron. Samma kvinnliga kusin fick även göra rollen som Mowgli i Djungelboken. Efter mycket diskussioner slapp hon framträda i endast ett par röda byxor... fast vi andra ville att allt skulle se verkligt ut.. tyckte hon var lite småaktig som var tvungen att ha en tröja också. Själv gjorde jag rollen som flickan från från byn. Med en kruka på huvudet kom jag sjungande för att hämta vatten och träffa Mowgli... Åhhh, så vackert det var. Tror nog vi såg någon tår rinna från åhörarna... Kanske det var därför de hade så bråttom hem efter showen... för att torka sina ögon torra ;)

Gunilla Hesser